Vägen till allsvenskan rymmer svåra hinder

KRÖNIKA Kungsbackas fotboll har aldrig varit närmare allsvenskan än just nu. Blott en poäng skiljer KDFF från en direktplats till damernas högsta serie. Allt borde vara frid och fröjd i klubben.

Så är icke fallet. Bakom den vackra fasaden döljer sig allvarliga bekymmer. En del känns självförvållat. Det fleråriga samarbetet mellan bygdens damfotbollsklubbar började så bra. Alla tycktes positiva till idén, strävan gick åt samma håll, de stora talangerna skulle lotsas till KDFF.

Det var då.

Sedan dess har mycket skenat snett. En tung faktor utgör den ansträngda ekonomin. Här är klubben i gott sällskap. Många elitföreningar på både herr- och damsidan brottas med jobbiga bokslut. Inte ens en mästargigant som IFK Göteborg har längre ordning på sina finanser. Tyresö FF gick i konkurs efter att ha nått finalen i damernas Champions League.Så att KDFF svettas med finanserna är inte förvånande, även om tanken att lägga ut sponsordelen på entreprenad kändes ovanligt naiv. Kommunens övriga elitlag, HK Aranäs och Frillesås BK, sköter den delen på ideell väg – och alla pengar hamnar i egna klubbkassan.

Sedan kan man förstås tycka att Kungsbacka kommun borde stötta sina mest framgångsrika föreningar på ett bättre sätt. Politikernas njugga inställning till elitidrott är svårbegriplig.Publiksiffrorna på Tingbergsvallen är också sorgligt låga. Tredjeplacerade KDFF ligger på tolfte plats när det gäller åskådare, med snittet 164 betalande. Här går delvis att skylla på traditionens negativa makt. Kungsbacka är en svårflörtad idrottsstad, även om Aranäs delvis ändrat på det genom att snitta närmare 1 000 i Handbollsligan. Senast folk fyllde Tingbergsvallen på en seriematch var för 45 år sedan.1973 spelade dåvarande Kungsbacka BI avslutande seriefinal mot Norrby IF i division III (riktiga div III!) inför 2 400 åskådare.

Paradoxalt nog är KDFF på väg mot sin största framgång trots att man blivit av med flera av sina största egenfostrade löften. Josefine Rybrink, nu i Kristianstad, Ida Strömblad, Kalmar och Cornelia Kapocs, Ljusdal, flyttade inför årets säsong.

Något som förbryllar är att andra duktiga spelare väljer att fortsätta i ”samarbetsklubbar”, typ Linnea Bjöörn och Linn Mörfeldt i Onsala BK. Eller lägga av i tidig ålder, typ Julia Wahlberg och Simone Nordström. Den tidigare påfyllningen från Lindälvsskolans fotbollsgymnasium finns heller inte i samma omfattning. De styrande där har monterat ned sin succéartade idrottssatsning. Märkligt med tanke på att fotbollsflickorna flera gånger vunnit skol-SM.

Det gör att KDFF ”tvingats” fylla på med en stor mängd hitvärvade förstärkningar. Inget ovanligt i elitsammanhang, men ett avsteg från den ursprungliga grundtanken att huvudsakligen ha nordhalländska spelare i laget.

Diskussioner har förekommit om en liknande fusion på herrsidan. ”Samla ihop våra bästa killar i en klubb så kan vi nå superettan”, lyder den optimistiska förhoppningen. Som framgår av exemplet Kungsbacka DFF finns möjligheterna, men också blindskären. Det är aldrig enkelt att bygga ett framgångsrikt fotbollslag, oavsett kön.

Vi håller tummarna för att orangeklädda KDFF lyckas hela vägen, till att börja med genom att besegra Uppsala i eftermiddag.

Jan Hansson

Sportkrönikör