Sofia valde handbollen

I våras kom Sofia Andersson fram till karriärens största vägval. Antingen lägga ner handbollen eller operera axeln. Nu är hon tillbaka på planen, mer taggad än någonsin.

Sju månader efter axelingreppet kan HK Aranäs lagkapten Sofia Andersson blicka tillbaka på en tuff tid. Hon var nära att ge upp handbollen på grund av smärtan.

– Det blev ohållbart. Jag hade värk hela nätterna och svårt att sova. Jag kunde inte träna utan bara spela match och köra rehab.

25-åringen hade haft ont i axeln i fyra år. Smärtan blev värre och värre.

– Förra säsongen var hemsk. Jag funderade mycket över om det var värt att spela när man hade så ont.

Mitt i alla jobbiga tankar gick laget som tåget i division 1. Drömmen om Allsvenskan blev allt mer verklig för HK Aranäs och lagkapten Andersson. Det fällde avgörandet.

– Det kändes på våren att vi skulle gå upp. Då bestämde jag mig. Jag skulle spela i Allsvenskan och då var det bara att ställa in sig på operation.

Tre titthål

Undersökningen visade att Sofias värkande axel var rejält sliten och överrörlig. Ledkapseln var uttänjd och allt behövde stramas åt.

– Efter sista matchen i april gick de in via tre titthål. Sedan satt jag fast med axellås i tre veckor innan sjukgymnastiken satte igång. Jag hade smärta men det var inte som innan, det kändes positivt.

Då startade ett hårt rehabiliteringsschema.

– När jag ser tillbaka fattar jag knappt hur mycket jobb det var. I dag har jag en stor respekt för alla som går igenom skador, det är tufft på flera plan, säger Sofia Andersson.

I slutet av augusti kunde hon kasta boll igen. De senaste fyra veckorna har hon tränat fullt. I segermatchen (23–18) över Team Eslöv den 20 oktober gjorde hon comeback och allsvensk debut.

– En enorm känsla efter allt slit. Jag ville bevisa för mig själv att jag kunde komma tillbaka. Det var en morot jag skapat själv och med självdisciplin och motivation gick det bra.

Sofia hade avtalat med sjukgymnasten att bara spela fem minuter per halvlek. Det blev mer.

– Väl inne på plan vill du aldrig gå av. Men det gick bra, laget vann matchen och jag kunde bidra i försvarsarbetet. Jag kände att det hade varit värt allt.

Under säsongen siktar hon på att bara spela försvar. Kollegorna på linjen, Johanna Zaman och Isa Espling-Ek, tar hand om offensiven.

– Jag är nöjd med det, att bara spela försvar passar bra. Jag undviker att skjuta överlag och vill hjälpa till att hålla i vår defensiv, säger lagkaptenen.

Stark motivation

Laget har inlett det Allsvenskan bra, några segrar och några förluster. Målsättningen är hamna mitt i tabellen och etablera sig på nivån.

– Det är skillnad jämfört med division 1. Tempot är högre, satsningarna är hårdare. Alla spelare på varje position är bättre och det märks i spelet. Sedan har matcherna en proffsigare inramning vilket är kul. I ettan kan man möta B-lag och då blir det lite dött.

Årets allsvenska har alla förutsättningar att blir rekordjämn.

– Hittills har alla slagit alla och jag tror det kommer att fortsätta så. Det ger också motivation, varenda poäng och varenda mål under en match blir viktigt.

Sofia Andersson har växt upp i Onsala och började följa med sin tre år äldre syster Mathilda på handbollsträningar. Efter ”Bästa Trean” började hon själv och älskade sporten från start.

– Jag var skytt från början och hade fysiken med mig, så jag gjorde ganska många enkla mål i ung ålder. Sedan växte de andra i kapp och jag bytte till mittsexa som 14-åring. Där blev det skillnad, med fokus på försvaret och jag trivdes på linjen.

Hon har varit HK Aranäs trogen genom alla år och aldrig haft en tanke på att byta klubb. Nu har hon lett laget genom division 2 och division 1 upp till Allsvenskan.

– För några år sedan hade jag inte vågat hoppats på det. Men när vår tränare ”Manne” (Magnus Ferdinandsson) kom in så kände vi direkt att det var möjligt. Han har fått in ett professionellt tänk i truppen och är extremt viktig för hela damsektionen.

Hennes handbollsvardag rymmer 8-9 pass i veckan med träning, gym och match.

– Just nu uppskattar jag varje stund.

Jonas Löfvendahl

redaktion@kungsbackaposten.se

Pluggar till lärare

Namn: Sofia Andersson

Ålder: 25 år

Bor: Hammerö

Klubb: Aranäs

Position: Mittsexa

Familj: Mamma Camilla, pappa Göran, systrarna Mathilda, 28 år, och Julia, 24 år.

Yrke: Studerar till lärare i Göteborg och jobbar extra inom hemtjänsten.

Tre frågor till tränaren

1. Vilken roll har Sofia i Aranäs i år?

– Sofia är vår försvarsgeneral på banan både som pådrivare och utförare. Både på och utanför planen står hon för bra värderingar och är urtypen för hur en lagkapten ska vara.

2. Hennes styrkor och svagheter?

– Hennes styrkor är många men förutom det som är nämnt ovan så är hon bra på att värdera motståndare, har en bra tajming och är urstark. Svagheter ser jag bara en och det är att hon kan vara lite för självkritisk ibland, om det nu är en svaghet.

3. Vad betyder hon för laget?

– Sofia betyder otroligt mycket för laget, för hennes sätt att iklä sig kaptensrollen och hur hon visar vägen med sin attityd på planen, säger ”Manne” Ferdinandsson, tränare HK Aranäs damlag.