Ola Niklasson minns elitspel i innebandyserien, här framför Bräckans tidigare hemmahall. Foto: Jonas Löfvendahl

Innebandyn fast i gärdsgårdsserierna

Det är snart 20 år sedan Kungsbacka hade ett elitlag i innebandy. På två decennier har ingen 0300-klubb varit nära att upprepa bedriften som Bräckan stod för 1998. Hur är ett sådant elitmässigt fiasko ens möjligt?

Ola Niklasson var med sist Kungsbacka hade ett elitlag i innebandy. Han var en av eldsjälarna som byggde upp Bräckans IBK och var rekordung ordförande när den kaxiga klubben klättrade upp i elitserien. En fantastisk prestation av ett kompisgäng från Fjärås.

– Vi levde för det här. Det var vårt allt under tio års tid. Vi tog oss till elitserien med bara Kungsbackakillar, inte en enda spelare kom från utifrån kommunen. Sköna minnen, säger Ola Niklasson.

I dag är han pojklagstränare i Åsa IF och med i Hallands innebandyförbunds tävlingskommitté. 46-åringen är förvånad att ingen Kungsbackaklubb tagit över stafettpinnen efter Bräckan.

– Ingen har varit nära sedan dess! Herrlagen harvar i division 2 och det är alldeles för dåligt om man ser till den historia som finns i Kungsbacka. En stad som lyckas få fram ett elitlag brukar kunna leva länge på det genom ringar på vattnet. Men här var det 20 år sedan, säger Niklasson.

Tror du att Kungsbacka får ett lag i elitserien (Superligan) igen?

– Nej, jag tror aldrig det kommer att ske igen. Vi har två mil till Pixbo och några fler ner till Varberg. Duktiga spelare har för lätt att ge sig av redan i junioråldern.

Vad är en rimlig målsättning då?

– Att få upp ett lag i allsvenskan, det är ju elit det med tycker jag. Kanske kan Varla lyckas med det på herrsidan och Onsala på damsidan? Men de måste börja klättra snart, helst redan i år. 

Är det viktigt med ett elitlag i kommunen?

– Ja! Det är grymt synd att vi inte haft något elitlag på så många år. Ungdomar och juniorer på pojk och flicksidan behöver idoler. Vi måste få någon förening över tröskeln.

Flera faktorer

För 20 år sedan kom landslagsmän i sina klubblag och mötte Bräckan i Aranäshallen varje omgång. Klubben drog 700 åskådare och hela Sverige förundrades. Laget gjorde en hyfsad säsong i elitserien men åkte tillslut ur och här har inte funnits innebandy på den nivån sedan dess. Hur kan elitutvecklingen gått så snett i en av landets snabbast växande kommuner?

– Det finns flera skäl. Närheten till andra städer med elitlag har jag redan nämnt. Sedan finns det vi kan kalla fotbollssyndromet och även att kommunen inte backar ett elittänk för fem öre, säger Ola Niklasson.

Fotbollssyndromet innebär för många klubbar som drar i samma spelare. Istället för att de bästa spelarna naturligt samlas i en toppklubb så vandrar spelarna runt mellan ett gäng mediokra A-lag.

– När spelarna byter klubb titt som tätt blir det omöjligt att bygga något bra. Där har saknats långsiktighet. Plötsligt går tio spelare från Varla till Sandö. Sedan går ett annat kompisgäng någon annanstans. Folk byter klubb mitt under säsong. Det tyder på att klubbarna och spelarna saknar en viss seriositet. Då tar man sig aldrig till eliten, säger Ola Niklasson.

Att Kungsbacka kommun satsar på bredd före elit är ingen hemlighet.

– När vi tog steget upp i elitserien fick vi ingen hjälp av kommunen alls. Ingen uppbackning. Jag lider med Aranäs i dag och misstänker att de kämpar i motvind.

En ljus framtid

Men vad var Bräckans hemlighet? Hur lyckades de med något ingen annan mäktat med?

– Vi var en extremt tajt kärngrupp som var klubben trogen i vått och torrt. Det var inget snack om att man skulle lämna för någon annan förening, även om andra klubbar drog i våra spelare. En enorm gruppkänsla kryddat med att några växte ut till riktigt bra spelare. Vi hade inte organisationen för att gå upp i elitserien men vi hade viljan.

Bräckan åkte ur elitserien och låg sedan i division 1 i flera år. Föreningen var elit med herrarna, hade damer i division 1 och ett juniorallsvenskt lag. Men tillslut försvann klubben från kartan efter ett misslyckat försök att gå ihop med Varla 2009. Bräckan gick i graven, vilket svider än i Ola Niklasson.

– Klart man hade velat se sina barn och deras kompisar i det rödsvarta matchstället.

Han tycker ändå att innebandyns framtid i Kungsbacka ser ljus ut.

– Varla och Onsala är jättestora och har en enorm bredd. Ungdomsverksamheten är kanonfin, Kungsbacka är helt överlägset i Halland som ligger långt framme nationellt.

Varla IBK har herrarna i division 2, är Kungsbackas fjärde största klubb sett till aktiva medlemmar och har en ny spännande tränare i Jonas Gustafsson.

– Jag hör väldigt goda saker om Jonas Gustafsson. Han har varit på hög nivå i Pixbo och är välutbildad inom innebandyn. Jag hoppas det sprider sig inom föreningen och att de kan ta klivet upp.

Onsala IBK har damerna i division 1, är Kungsbackas sjunde största klubb och tränas av förra VM-stjärnan Anders Forsström. Klubben nosade på allsvenskt kval redan förra året.

– Jag är imponerad av det jag ser i Onsala. Anders Forsström är en storspelare från förr och det är viktigt att få in gamla elitspelare i tränarstaben. Överlag finns en helt annan nivå på träningar och upplägg nu jämfört med förr, tränarna är mer välutbildade. Det bådar gott inför framtiden.

Jonas Löfvendahl

redaktion@kungsbackaposten.se

Ola Niklasson

Ålder: 46 år

Bor: Voxlöv

Familj: Sambo, två barn.

Yrke: Miljöchef på Statkraft.

Licensierade innebandyspelare

1. Varla IBK 557 licenser

2. Onsala IBK 481 licenser

3. Särö IBK 294 licenser

4. Sandö IBK 254 licenser

5. Åsa IF 246 licenser

6. Frillesås FF 169 licenser

Källa: Hallands Innebandyförbund

Topp-10 klubbar totalt

Antal aktiva medlemmar 7–20 år, helåret 2016.

1. HK Aranäs Handboll 778

2. KbSS Simning 709

3. Onsala BK Fotboll 696

4. Varla IBK Innebandy 544

5. Tölö IF Fotboll 525

6. Åsa IF Fotboll, innebandy, pingis 524

7. Onsala IBK Innebandy 460

8. Lerkils IF Fotboll 460

9. Hanhals IF Ishockey 419

10 Kullavik IF Fotboll 417

Källa: Kungsbacka kommun

Relaterade artiklar
Fler artiklar