En stålman slutar spela

För 25 år sedan fick han diskbråck och högerfoten blev förlamad. Men Stefan Johansson tränade upp sig och fortsatte kicka boll.

Nu slutar han. Som 56-åring efter 600 A-lagsmatcher under 38 år.

Det finns veteraner och så finns det Veteraner. Stefan Johansson är jämnårig med Berlinmuren, men medan den tyska betongen krackelerade så var det inget som bet på det svenska stålet.

Stefan Johansson började spela fotboll med Anneberg där familjen först bodde.

– När jag var tolv flyttade vi till Onsala. I början pendlade jag till Anneberg för att fortsätta spela boll där. Men runt åttonde klass började jag spela i Onsala. Jag blev målvakt trots att jag var minst i klassen. Faktum är att jag var minst i klassen fram till andra året på gymnasiet, säger Stefan Johansson.

I Onsala fanns det redan två målvakter. Istället valde Stefan att spela ute, på diverse positioner. Samtidigt spelade han hockey i Hanhals, han var med i A-laget från att han var 18 till han var 28.

Även om fotbollen tagit överlägset mest tid så är det från hockeyrinken Stefan Johansson har de största meriterna.

– Vi kvalade till elitserien ett år, mötte Västerås borta och fick storstryk. Men vi var inte tränade för ett elitseriekval, säger Stefan Johansson.

Sedan nämner han ett antal lirare som var med i det klassiska laget, Gummi-Urban i mål, Urban Österlund, Conny Grundel, Håkan Pettersson, Rickard och Göran Andersson och Göran Eliasson.

Som 28-åring la Stefan Johansson av med hockeyn. Istället återupptog han fotbollen, men då i KBI där han hade flera kompisar.

– Jag gjorde två år i KBI och spelade back. Det var där jag lärde mig att spela fotboll. Tidigare hade jag bara sparkat fotboll.

Efter den sejouren återvände han till Onsala, men drabbades som 30-åring av diskbråck. Det gjorde att han blev förlamad i högerfoten.

– Men jag körde på med styrketräning och lyckades faktiskt få upp styrkan i högern igen. Så jag gjorde comeback, men då slet jag istället av hälsenan, säger Stefan Johansson och firar av ett snett leende.

Egentligen hade han tänkt lägga av efter skadeeländet. Men han kunde inte var utan ”tjötet” från omklädningsrummet. Som 34-åring ställde han sig därför i mål igen. Sedan har Stefan vaktat kassen för Onsala till och från ända fram till i år.

– Jag gjorde två B-lagsmatcher i år, en mot Åsa och en mot Vinberg. Att lägga av känns lite blandat. Jag håller med Peter Forsberg som menar att det blivit lite för mycket hets kring ungdomsidrotten. Successivt har det tagit bort drivet som behövs för att man ska gå hit flera dagar i veckan och tycka det är roligt.

Hur då?

– Det är så oerhört resultatinriktat inom idrotten idag. Det gäller idrotten generellt och absolut inte bara här i Onsala. Redan som 16-åring ska man vara på topp. Jag fick inte spela så mycket hockey fram till att jag var 17 eftersom jag var för liten. Det är därför jag tänker som jag gör. Hur bra hade jag kunnat bli om jag fått spela hela tiden? Jag vill att man satsar på alla ungdomar. Sedan är det ju så att vissa vill träna mer och andra mindre, men det är viktigt att man ser alla.

Hur ser du att man tog bort möjligheten att räkna poäng i ungdomsfotbollen?

– Jag tycker att det är på rätt väg. Jag har ganska stor vinnarskalle, men för mig var det alltid viktigast att vinna matchen, jag tänkte inte på serien. Det har alltid handlat om att göra sitt bästa och offra sig för laget. Det har gjort att jag tappat lusten lite.

Annars hade du fortsatt?

– Kanske, det vet man aldrig. Jag har ändå hållit på i 38 år. Nu vill jag kanske göra något annat. Jag har varit bunden till detta eftersom jag även varit damtränare och ungdomstränare. Utöver det har jag varit målvaktstränare både för damerna och herrarna. Det har blivit minst fyra gånger i veckan under nästan alla år, säger Stefan Johansson.

Vad ska du göra med tiden som blir över?

– Jag tänkte ta hand om min egen kropp och sådant som jag sabbat under tiden. Hälsenan har jag slitit av, låret har jag opererat, diskbråck, axlarna har körts sönder. Sedan hade jag tänkt resa lite, ta vara på livet. Kanske spela golf. Mina kompisar är i den åldern att de finns ju inte på fotbollsplanen, de är på golfbanan.

Vad minns du bäst från fotbollen?

– Det roligaste är väl när vi slog ut Falkenbergs FF ur Svenska cupen. De hade ett fantastiskt lag med bland andra Henrik Bertilsson. De var här två timmar innan match och vi vann med 2–1, det var fantastiskt kul, säger Stefan Johansson.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

FAKTA:

Namn: Stefan Johansson.

Ålder: 56.

Yrke: Snickare.

Familj: Har ett förhållande. Två barn, Linnea Bjöörn, 22, (spelade med flicklandslaget och numer i Onsala BK) samt Adam Bjöörn, 16 (spelar fotboll i Onsala BK och innebandy i Onsala IBK).

Bor: Onsala.

Intressen: Snickra, åka båt, plocka svamp. ”Jag gillar livet.”

Relaterade artiklar
Fler artiklar