Anders Ekström är Moderaternas ordförande i för- och grundskolenämnden. Han är en veteran i skolsammanhang, och har en yrkeskarriär bland annat som Kungsbacka siste skoldirektör bakom sig. 2010 klev han in i politiken i hemkommunen. I nämnden för för- och grundskola har han sedan dess styrt med stadig hand.

”Vi behöver prestera mer i skolan”

Anders Ekström är Moderaternas ordförande i för- och grundskolenämnden. 73 år gammal har han inga planer på att trappa ner och han står till förfogande för en tredje mandatperiod, om han får frågan efter valet i höst. 

Han är en veteran i skolsammanhang, och har en yrkeskarriär bland annat som Kungsbacka siste skoldirektör bakom sig. 2010 klev han in i politiken i hemkommunen. I nämnden för för- och grundskola har han sedan dess med stadig hand hållit borgfred, trots att det ibland stormat rejält.

Du har en tjänstemannakarriär bakom dig, på hög nivå, och har säkert en och annan gång klagat på politiker. Hur var det att byta sida?

– Jag gick in i politiken med idén att göra någon nytta, jag var ju van att gå på möten (skratt). Men jag hade inga tankar på det här uppdraget, att sitta som ordförande för skolan, att det skulle vara aktuellt. Jag blev överraskad när jag blev tillfrågad, men jag har aldrig kunnat stava till nej, och det var väldigt kittlande. Och det har varit väldigt skojigt, för det mesta lustfyllt, och alltid intressant. Den hårda vägen har jag lärt mig vad vi politiker ska ge fasen i att göra. Jag har tjänat under åtta eller nio olika nämndsordföranden som förvaltningschef i andra kommuner, och det har hänt någon gång att jag tyckt att politikerna gått på precis fel saker. Om man som ordförande och politiker tror sig kunna verksamheten bättre än chefen, då är det två som har problem.

Det sägs att du är duktig på att hålla fred och samförstånd i nämnden. Är du det?

– Det får du fråga andra, men jag tycker det. Jag har alltid varit noga med att styra på chefen, nämnden styr via högsta chefen. Tjänstemän beslutar alltid ensamma, politiker beslutar aldrig ensamma, det måste alltid till en majoritet i nämnden. Men i mitt yrkesliv tror jag att jag varit bra på att få grupper att fungera, jag har i alla fall jobbat för det.

När har det stormat som värst under dina år som ordförande?

– Det var nog 2013 någon gång, när vi beslutade att flytta högstadieklasserna från Presse till Kapareskolan. Det var en väldigt stark föräldraopinion i Onsala som protesterade mot planerna. Jag har varit med så länge att jag kände igen tonläget från andra sammanhang. Det handlade om en mindre grupp som var väldigt vana vid att få rätt. Men det politiska uppdraget innebär inte att alla kan få rätt som pratar med dig. Högstadiet flyttades till slut, det handlade om det bästa utnyttjandet av befintliga lokaler. Annars hade vi fått bygga för flera tiotal miljoner i Presse och haft tomma lokaler på Kapareskolan.

Du och socialdemokraternas ledande skolpolitiker Maj-Britt Rane Andersson (S) munhuggs ofta som ett gammalt syskonpar, både i debatten och i sociala medier. Hur är relationen?

– Den är jättebra. Maj-Britt och jag, visst kan vi bli förbannade på varandra, men Maj-Britt har massor av goda mänskliga egenskaper, hon har ett varmt hjärta. Och varken hon eller jag är långsinta. Hon är trevlig att prata med och det är lätt att respektera hennes åsikter, även om man inte delar dem. I min ålder har jag ingen lust att ägna mig åt politik som elakt grälande – det har jag inte mina räknade dagar till. Politik ska tillföra mening och sammanhang. Vi jobbar med viktiga frågor, det vi gör bär in i nästa sekel, men det måste vara lite lustfyllt samtidigt.

Det känns ofta som ni politiker är sena in i matchen är det planeras nya skolor. De behövs ofta igår, och det är alltid jakt på tid, mark och pengar. Varför är det så?

– Lokaler och bygga nytt är vår stora utmaning, och kostar stora pengar i en expanderande kommun. När vi bygger nytt blir det i regel väldigt väldigt bra, men skillnaden jämfört med det vi inte hinner med blir ju tyvärr ännu större. Men du får inte dåliga betyg på grund av ett dåligt skolhus, det kan vi inte se. Nu har vi snart en ny fin skola i Fjärås, men Furulidsskolan har tagit alldeles för lång tid. Och Iseråsskolan i Onsala, det är synd vi inte kunnat närma oss den tidigare.

Det finns unga som gått hela sin grundskola i paviljonger. Kunde inte framförhållningen vara bättre?

– Kommunal planering görs ofta i treårsfaser. Det handlar om hur mycket pengar har vi att bygga för, utan att skuldsätta oss eller höja skatten. Vi kan kanske bygga för 400 miljoner om året, det är mycket i pipeline och bara en bråkdel av det kan utföras. Nu har vi en simhall som kostar stora pengar de kommande åren. Men vi har alltid fått fram skollokaler, även om vi ibland tvingas till provisoriska lösningar under tiden. Dyrt, och inte alltid vackert, men fullt funktionellt.

Det är inte slarv i planeringen?

– Nej, med undantaget Furulid. Det ska inte behöva ta sex-åtta år att ta fram en ny skola. Jag tror det var 2012 det beslutades om att bygga en ny skola, det har tagit alldeles för lång tid.

Vilket är det största problemet i Kungsbackas skolor?

– Det är ett problem vi tyvärr delar med resten av skolsverige, att generellt behöver vi prestera mer och bättre resultat. Skillnaden mellan pojkar och flickors resultat ökar, och vi verkar inte att få det att minska, trots alla ansträngningar vi gjort hittills. Och vi ser att så fort vi gör något för att hjälpa pojkarna, så hjälper det flickorna ännu mer. Det är en sak i Kungsbacka, där föräldrar lever på sitt utbildningskapital och motiverar sina barn att studera. Men vi ser på andra ställen att tjejerna flyttar för att studera vidare, medan pojkarna blir kvar. Flickor har alltid haft högre betyg, men förr jämnades detta ut på gymnasiet, men det gör det inte längre. Nu konkurreras pojkarna ut på högskolornas högre utbildningar. Jag skulle säga att det är skolsveriges största utmaning, nästan en förbannelse.

I början av 00-talet etablerades snabbt nya friskolor i kommunen. Men idag tycks utvecklingen ha mattas av, har vi rentav för få friskolor i Kungsbacka?

– Det tror jag inte. Vi har friskolor i den grad de efterfrågas. Föräldrar väljer ju skola för att de har en idé med sitt val. De får samma krona, på öret, som kommunala skolor, men de levererar vinster. Man ska inte glömma att de kostar inte mer än kommunala. Jag tycker hela den här vinstdebatten blir konstig. Om du inte tillåter vinster, vem ska då sälja maten, vem ska bygga sjukhusen, till slut är vi ju inne i en planekonomi, där kolchoser odlar rovorna till barnen. Det har blivit en knepig debatt på riksnivå, men jag tror inte den når till oss på kommunal nivå. Men något som vi se nu är att resultaten går ner i kommunala skolor, men att de fristående skolorna håller upp sina resultat.

Vad beror det på?

– Om man jämför tvärs över, så är det väl en rimlig slutsats något samband med rekrytering av elever.

Inte glädjebetyg, att friskolor är mer generösa med betygsättning?

– Nu ska du få ett riktigt runt svar. Betygssättning är myndighetsutövning, och man får förutsätta att varje lärare sköter det riktigt, på samma sätt som man gör med en domare i tingsrätten. Om man tittar på betygssättning mellan skolor, då ser man att det kan vara svårt för systemet att leverera så det blir likvärdigt. Det är något man jobbar hårt med i professionen, det är viktigt att det är rättssäkert, för man använder betyg för att konkurrera.

Kommer du att sitta en tredje mandatperiod?

– Jag har sagt till Moderaternas nomineringskommitté att att jag står till förfogande. Vi får se vad som händer när vi har nomineringsmöte i mars.

Det var ett riktigt politikersvar.

– Jag har inget bättre att ge dig. Vi Moderater har en ren nominering, när den är klar återstår en lista med 50 namn i rangordning. Sedan hålls ett nomineringsmöte, där det kan bli omröstning om rangordningen och efter det ska valberedningen bemanna uppdragen, och det sker först efter valet.

Nu senast backade ni ur sammanslagningen av Åsaskolorna. För att det är valår, eller?

– Nej, det är inte så. Det är så här, väldigt enkelt, elevantalet ökar inte i Åsa, det minskar. Då saknar det trovärdighet att lägga ett sånt förslag att det blir hela havet stormar. Förslaget kom från tjänstemännen, det var en tjänstemannautredning, och det är inte alltid politiker och tjänstemän tycker samma sak. Detta kom ut som om det vore bestämt, trots att det bara var en utredning. Vi såg ju att det bildades Facebookgrupper och hölls möten för att protestera mot en sammanslagning. Då sade vi att det är lika bra att tala om att det blir inget, vi kan inte hålla folk på sträckbänken när vi ser att detta inte kommer att behövas.

Mats H Ljungqvist

0300-519 83

mats.h.ljungqvist@kungsbackaposten.se

Anders Ekström

Ålder: 73

Bor: Fjärås

Familj: Gift med Ann, två barn och fem barnbarn

Aktuell: ordförande i nämnden för för- och grundskola

Relaterade artiklar
Fler artiklar