Våldsturnén som skakade Kungsbacka

På kvällen den 8 juni 1995 gav Malin Flysjö sina hästar mat. Dagen efter skulle hon ta studenten. Men den varma sommarkvällen byttes snabbt till panik och kaos. Malin mötte tre desperados som ville ha hennes bil. Snart hade hon en AK4:a i sidan och fick höra orden ”Skjut henne!”

– Jag hade så mycket planer, men de hade bestämt att jag skulle dö, säger Malin Flysjö till Kungsbacka-Posten.

Natten till den 9 juni 1995 gav sig tre påtända tungt kriminella män iväg på den värsta våldsturnén i svensk brottshistoria. Trion bestående av en 19-åring, en 22-åring och en 23-åring är tidigare dömda för bland annat misshandel, rån och utpressning och lärde känna varandra på anstalten.

Allt började på Hisingen i Göteborg. Klockan var 19 på kvällen när den drogpåverkade trion höll på att krocka med en annan bil, en man som var på väg hem från jobbet. En av männen tyckte att mannen i den mötande bilen gjorde en gest. De vände, körde ikapp och 19-åringen slet upp en revolver. Han sköt rakt genom sidorutan på den andra bilen, men Volvoarbetaren blev inte träffad.

Efter det fortsatte trion sin färd söderut. Samtidigt fick polisen larm om skottlossningen på Hisingen.

22-åringen var på rymmen från fängelset, han hade avvikit från en permission. Våldsmännen var beväpnade med en revolver, tårgas, knivar och en AK4:a. Men de var ute efter mer vapen och hade siktat in sig på regementet i Halmstad. De var påtända och trodde att de var jagade.

Niclas Larsson och hans dåvarande flickvän, hennes dotter och en vän var på väg hem till Åsa på gamla landsvägen. I Frillesås mötte de trion, som tog en kurva för snabbt och kraschade in i ett räcke i Frillesås centrum.

Männen klev ur bilen och krävde att få Niclas bil. Men de tyckte att han var för långsam. 19-åringen riktade hela tiden revolvern mot Niclas bröst. Vännen och dottern lyckades fly från bilen, men Niclas och flickvännen var kvar i vanen.

Till slut lyckades Niclas starta bilen. Gärningsmännen rådgjorde då om han skulle köra dem eller om han skulle skjutas. 19-åringen tog beslutet att skjuta.

Första skottet – klick, inget hände.

Andra skottet – klick, inget hände.

– Jag försökte hela tiden gestikulera mot bilar som passerade, att jag behövde hjälp, men ingen stannade, säger Niclas Larsson till Kungsbacka-Posten.

Vad ingen visste var att pistolen var defekt, endast var tredje skott brann av.

Och det tredje skottet kom. Kulan gick genom kinden och satte sig i nacken.

– Det var en övningskula som är platt, en så kallad pappkula. Jag kunde hela tiden känna där den satt. Om det hade varit en riktig kula, så hade jag inte levt idag. Så visst hade jag en väldig tur.

Niclas ramlade ut från bilen och lyckades fly undan. Bakom sig hörde han hur gärningsmännen sköt ett fjärde skott efter honom – som klickade. Samtidigt som blodet rann konstaterade han att bilen for iväg. Med flickvännen i baksätet.

Bara en knapp kilometer bort väntade Malin Flysjö spänt på att hon äntligen skulle få ta studenten från samhällsprogrammet på Aranäsgymnasiet.

– Vi förberedde festen med resten av familjen, mormor hade kommit. Det var väldigt bra stämning hemma inför detta. Jag åkte till stallet för att kvällsmata hästarna. Eftersom det var sommar och varmt ute var hästarna ute i hagen. Jag borstade dem och pysslade med annat, jag var där en bra stund, säger Malin Flysjö.

Frillesås var nästan tomt på människor under den sköna sommarkvällen. Men plötsligt bröts den rogivande tystnaden och fågelkvittret.

– Jag såg en stor van komma körande i allt för hög hastighet. Har man inte kört den vägen förr, ser den ut att gå rakt fram, men den är väldigt slingrig.

Redan vid första kurvan kraschade bilen av vägen, den voltade mitt framför ögonen på Malin Flysjö, som sprang över ängarna bort mot olycksplatsen.

I baksätet på vanen låg Niclas flickvän kvar. Trion diskuterade om hon skulle skjutas, men tiden blev knapp i och med att Malin kom springandes över fältet. Niclas flickvän fick ligga kvar.

– Jag hann ungefär halva vägen bort till dem. En av dem blödde kraftigt när de kom ur bilen. Jag sa att vi borde ringa ambulans, men de hade redan gjort det påstod de. Däremot behövde de en bil. Jag tänkte att ”vi tar min”. Det var precis som att de var radiostyrda. Jag tänkte att de var chockade, men sen förstod jag att de var påtända.

Malin hade föräldrarnas Volvo 745. Hon satte sig i förarsätet och trodde att hon skulle köra dem till olycksplatsen. Men med en gång låstes alla bildörrar.

– Jag tyckte det var konstigt och låste upp den på min sida. Plötsligt tryckte 22-åringen en AK4:a i sidan på mig. Först tänkte jag bara ”ta bort den där”. Men så sa han till mig iskallt ”Nu kör du”!

Malin är upplärd med att man kör långsamt genom gårdarna, som respekt för de som bor där. Men männen tyckte inte det gick tillräckligt fort.

– Plötsligt hörde jag en av dem säga ”Skjut henne, vi kör själva”. Det lät så fruktansvärt, så direkt. Som om man bara var en bricka.

Malin Flysjö handlade sedan instinktivt och supersnabbt. Hon slängde sig ut genom förardörren och rullade ner i diket. Hela tiden medveten om att ett skott kan komma när som helst.

– Jag ålade mig fram i gräset, som i en amerikansk film. Min tanke var ”Skjuter de nu, så skjuter de över mig.” Jag hörde att bilen fortsatte framåt en bit, men sedan fick den motorstopp. Då tänkte jag att ”nu går de ut och skjuter mig”.

Men inga skott kom. Istället bytte männen plats och fortsatte vansinnesfärden österut. Mot Skoga i Idala.

Där gick Fredrik Jarekull och skrotade hemma på gården. Han var klädd i mysbyxor och nöjd med livet sedan sonen lyckats bli frisk från en svår och ovanlig sjukdom. Familjen hade just återförenats efter en längre tids sjukhusvistelse.

Plötsligt fräste gruset upp på gårdsplanen. De tre männen kom ur bilen. Fredrik gick ut för att se vad som var i görningen. Helt utan förvarning höggs han i närheten av halsen av 19-åringen.

– Jag lyckades fly in och låsa om mig. Men de var snart inne alla tre, de krossade en ruta. Sedan fick jag ytterligare fyra knivhugg, säger Fredrik Jarekull till Kungsbacka-Posten.

Gärningsmännen ville ha med Fredriks hustru Tina och bebisen på tre månader som gisslan. Familjen lyckades dock övertala dem om att inte ta bebisen eftersom det skulle innebära för mycket problem.

Istället tog de bara Tina och lämnade Fredrik svårt blödandes på golvet i bostaden – med den tre månader gamla bebisen och de andra två barnen.

Jacket till telefonen hade de ryckt ur, men den nioårige sonen kom hem, pluggade i telefonen och Fredrik kunde larma på hjälp. Det blev ett dramatiskt samtal, som lät så här:

”SOS 90 000”.

”Fort, jag bor i Skoga. De har tagit med sig min fru, jag har fyra barn hemma. Jag blöder kraftigt. Skynda er, de kommer tillbaka!”

Det tog drygt en timme innan ambulansen kom till gården. De vågade inte åka fram eftersom huset inte var säkrat.

Under tiden färgades Fredriks vita t-shirt blodröd. Han förlorade två liter blod. Sonen var dock rättrådig och ringde till en kompis, som bor nästgårds. Dennes pappa kom hem och gjorde första hjälpen på Fredrik, som klarade sig.

– Jag hade inte levt utan den hjälpen jag fick. Han gjorde väl vad han kunde för att stoppa blodflödet och andra grannar tog hand om barnen. Läkarna sa att jag hade förlorat oerhört stora mängder blod. Två liter är tydligen ganska precis vad man klarar, säger Fredrik Jarekull.

Men hustrun Tina var kvar i gangstrarnas våld. Nu hade trion hela Västsveriges samlade poliskår efter sig. I Lidköping bestämde de sig för att ta en ny bil. De överlade då om de skulle skjuta henne eller låta henne leva. Trion bestämde sig för att binda henne och lämna henne i bilen. Tina lyckades ta sig loss och kalla på hjälp.

Männen tog sig till slut till Hallsberg där de tog sig in hos ett äldre par och tog även dem som gisslan. Situationen blev än mer absurd när en radioreporter ringde in till bostaden och fick en intervju med en av gärningsmännen.

Till slut gav trion upp.

Den blodiga helvetesfärden fick ett dramatiskt slut. Klockan 12.30 den 9 juni, en stekhet sommardag, kom trion ut från huset. 22-åringen hade dock legat avdäckad på en soffa och missat hela uppgörelsen om att de skulle ge sig. Han vände tillbaka och hämtade AK4:an.

Mitt framför tv-kamerorna och direktsänd radio gav polisen verkanseld mot 22-åringen. Han sköts i knäet, vacklade till när benet träffades och föll ihop.

Han fördes sedan in till rättegången i en sjukhussäng. 22-åringen dömdes till sju års fängelse, han avled för några år sedan. De andra männen fick fängelse i nio respektive tio år.

Alla offer säger att händelsen givetvis har påverkat dem.

– Man tänker på att livet är så skört, det kan vara över så fort. Jag tänker inte dagligen på detta, men det är klart att det har påverkat mig, säger Niclas.

Han tystnar och fortsätter:

– Varje gång jag är nyrakad så ser jag ärret efter skottet. Men jag har ju så klart haft tur.

Fredrik Jarekulls hustru Tina gick bort förra året.

– Vi blev aldrig en riktig familj igen efter den där händelsen. Även om det bara var drygt 20 år sedan, så fanns inte det sociala skyddsnätet på samma sätt. Jag blev utskriven från sjukhuset, men fick ingen ytterligare hjälp från psykolog eller liknande. Nu fångar man upp människor på ett annat sätt, säger Fredrik Jarekull.

Hur påverkade det familjen?

– Den läkte aldrig. Det fungerade ju inte med två vuxna som inte var hela människor. Man kan ju inte vara ett bra stöd åt barnen när vi knappt kunde ta hand om oss själva på ett korrekt sätt. Ibland var man bara apatisk. Det tog nog tio år innan jag var tillbaka igen.

Vad fick det för följder?

– Barnen fick aldrig någon lugn och trygg uppväxt. Det har bara varit trassel. Föräldrar som inte kunde vara starka och stabila. Jag var verbalt elak i början, inte fysiskt. Men jag kunde vräka ur mig massa saker. Sedan bad man om ursäkt och det var bra, men det var det ju inte. Ber man om ursäkt hela tiden, så betyder ju inte det något. Men barnen har klarat sig väldigt bra, alla fyra. Det är jag tacksam för, säger Fredrik Jarekull.

Malin Flysjö har också klarat sig bra i livet. Hon har bra jobb och en fin familj.

– Så här i efterhand tänker jag på vilken sagolik tur jag haft. Jag var helt hundra på att de skulle skjuta mig, att det var över där och då. De tankarna är något som jag dras med fortfarande. Folk som inte varit i den situationen kan nog inte förstå hur lätt man kan dö och hur snabbt det är över. Man har så mycket planer och så bestämmer någon att man ska dö, säger Malin Flysjö.

Har det förändrat ditt liv?

– Ja, det måste jag verkligen säga. Jag försöker att aldrig klaga över småsaker och jag är väldigt tacksam över det jag har idag. I början var jag väldigt sällan ute på krogen. Eftersom de hade varit mycket i Göteborg, höll jag mig därifrån. De fick permission snabbt och det kändes så orättvist, att de kunde röra sig fritt medan jag fick sitta inomhus.

Ganska snabbt efter händelsen inträffade något annat omtumlande i Malins liv.

– Jag blev gravid efter ett halvår. Det gjorde att man fick helt andra värderingar. Jag tvekade aldrig över att bli mamma även om jag var väldigt ung. Man får helt andra perspektiv på livet, säger Malin Flysjö.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Dog till slut

22-åringen dömdes till sju års fängelse. Han levde sitt liv som kriminell, men avled för några år sedan.

19-åringen, som sköt Niclas, fick nio år.

23-åringen, som knivskar Fredrik Jarekull, dömdes till tio år.

De lämnade sammanlagt 20 offer bakom sig under sin våldsturné, som varade i drygt 17 timmar.

Fördjupning om fallet

Den som vill grotta ner sig mer om fallet, kan lyssna på P3-dokumentären Kidnappningsdramat i Hallsberg som finns på SR Play.