Arkivfoto

Stanna – jag åker gärna med

KRÖNIKA

Det var den 27 maj 1997. Jag stod på trappan till bilskolan och gjorde tummen upp till mor och far som kom med sin bil. Det signalerade att jag hade fått körkort. Den känslan…

Sedan dess har jag aldrig riktigt släppt ratten och gör jag det, så är det under protest. Jag älskar verkligen att köra bil. Skulle nästan kunna bo i den (det har hänt en natt för många år sedan förresten). Så här får man egentligen inte säga, det är inte okej att köra så mycket bil som jag gör, även om jag dragit ner på det på sistone. Vi i familjen kan till och med okynnesköra emellanåt, bara ta en sväng i samhället.

Körkort och bil är en frihetskänsla. Kanske har mitt bilåkande att göra med att jag var 20 innan jag tog lappen lite sent. Det var på den tiden ganska jobbigt att ta sig från Åsa till Göteborg kollektivt. När jag var riktigt ung fick man ta Röd Express. En buss som gick hela vägen och som tog tid, runt en och en halv timme om jag minns rätt.

Sedan kom pendeltåget, 1992. Då fick man börja färden med buss från Åsa, genom Fjärås, byta i Kungsbacka för att sedan komma fram. Till slut.

Och så 2012 hände det! Åsa fick en tågstation. Resan till Göteborg tar nu sisådär 30 minuter – fenomenalt. Nu finns bara ett problem – allt tåg stannar inte.

Jag ska inte göra politik av den här spalten, men Liberalernas Tommy Rydfeldt säger det rätt:

Det går ett tåg, det finns en station, folk vill åka med – vad är problemet?

Partierna svajar fram och tillbaka. Representanterna i söder säger allt som oftast nej. Men Miljöpartiet vill väl i alla fall stanna i Åsa? Nej. Inte alla tåg. Miljöpartiet av alla. De kanske har en förklaring, men jag har svårt att förstå logiken. Än finns det dock tid att tänka om.

Till jobbet hade jag kanske inte kunnat åka tåg så ofta. Det är svårt att få olyckor, brott och intervjuer att stämma med tidtabellerna för buss 731 eller 732. Men på kvällar och helger hade jag gärna åkt mer.

Att Hallandstrafiken och politikerna i söder behandlar oss i Kungsbacka styvmoderligt emellanåt är kanske ingen hemlighet. Men problemen med att åka tåg från Åsa är fler. Om man kommer hem sena kvällar går inga anslutningsbussar. Då får var och en ta sig hem från stationen, som ligger några kilometer ut på landet, bäst den vill. Senast vi åkte var det uppskattningsvis 80 personer som fick ordna transport på egen hand. Vi har allt som oftast kunnat förlita oss på snälla släktingar.

Jag frågade Hallandstrafiken om det, varför det inte går några anslutningsbussar från Åsa station på sena kvällar.

”Det är inte så många som åker då”, blev svaret.

Följdfrågan förblev obesvarad: ”Kan det ha att göra med att det inte går några anslutningsbussar?”

Dessutom är det, de gånger jag åkt med, ganska många som går av i Åsa vid den tiden. Troligen fler än i exempelvis Falkenberg.

Kära kollektivtrafiken, ni kunde ha fått mig så lätt.

Det hade räckt att ni stannade vid perrongen.

Tobias Sandblom

Relaterade artiklar
Fler artiklar