Sickan tillbaka – efter 1,5 år

Hunden Sickan försvann från sin hundgård i Fjärås. Nu har hon återförenats med sin familj – efter ett och ett halvt år.

– Det var en obeskrivlig lycka att få se henne igen, det trodde jag aldrig skulle ske, säger matte, Isabelle Schafhauser.

Det var hösten 2016. Hunden Sickan var som vanligt i hundgården i Ålgårda strax utanför Fjärås. Husse Gerhard Lindén såg henne från köksfönstret vid 12-tiden. Men några timmar senare, när han skulle mata hunden, var hon helt borta.

– Det är ett högt fårstängsel runtom och den kan hon inte hoppat över. Inte heller kunde hon ha grävt sig ut, det fanns inga sådana tecken alls. Sickan var ensam i hundgården just då, säger Isabelle Schafhauser, släkting till Gerhard och den som nu tar hand om Sickan.

Ett stort gäng gav sig ut och letade efter hunden, som är en drever.

– I och med att hon är en jakthund så hade man hört henne i skogen. Jakthundar går på drev direkt och skäller.

Efter en veckas sökande gav de upp. Sickan hade precis pensionerats som jakthund och tanken var att försöka ta valpar på henne. Innan dess hann hon försvinna.

Sickan var borta i ett och ett halvt år, men för en vecka sedan kom ett samtal – från polisen i Falkenberg.

– En privatperson hade hittat Sickan. Hon vandrade då runt vid en skola i Vinberg utanför Falkenberg. Tack vare att vi hade märkt henne i örat så kunde polisen få fram att vi ägde henne. Jordbruksverkets ägarregister är verkligen toppenbra! säger Isabelle Schafhauser.

Vad tror ni har hänt henne?

– Vi tror att någon har stulit henne. Det har vi inga bevis för, men mycket tyder på det. Sickan är väldigt snäll och är nog inga problem att få med i en bil.

Vad tyder på det?

– Hon var i väldigt gott skick när vi återfann henne. Pälsen var väldigt fin och klorna var klippta. Dessutom var hon bra musklad, vilket tyder på att hon använts i jakt eller liknande. Om någon saknat henne på ett ärligt sätt, så hade de ringt polisen. Men det fanns inga rapporterade försvunna hundar alls i området. Det känns så klart väldigt obehagligt om någon stulit henne, men hon tycks ha haft det bra och det är det absolut viktigaste, säger Isabelle Schafhauser.

Hur var känslan när ni möttes igen på polisstationen i Falkenberg?

– Obeskrivligt bra! Först var det som en blixt från en klar himmel att hon verkligen levde. Men jag kände igen henne direkt även om hon hade blivit lite vitare på kinderna. Ett och ett halvt år gör ju lite grand på en hund. Men hon satte sig vid min sida direkt, viftade på svansen och ville bli klappad.

Nu kommer Sickan att få njuta av livet som pensionär. Tanken är att hon ska bo inne om hon trivs med det.

– Det blir god mat, klapp, kel och bus för hennes del, säger Isabelle Schafhauser.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Relaterade artiklar
Fler artiklar