Så mycket skulle Kollavillan kosta – egentligen

Husen på gatan kostade ungefär fyra miljoner kronor. Kungsbacka kommun köpte Kolla-Bengtssons väg 16 – för 6,5 miljoner kronor. Dessutom skulle man lägga ner 3,3 miljoner kronor på att göra i ordning det.

Nu rasar många mot felköpet och sättet att hantera skattepengar på.

Kungsbacka-Posten har granskat hanteringen av huset på Kolla-Bengtssons väg. Egentligen ligger husen på en stump av gamla Onsalavägen. 2005 köptes fastigheten av ett par för 1,2 miljoner kronor.

Anledningen till att Kungsbacka kommun överhuvudtaget blev intresserat av att köpa huset i Kollaområdet var att det förväntades en ström av ensamkommande flyktingbarn.

Men i slutet av 2015 avtog vågen. Trots det köpte kommunen, tre månader efter att antalet ensamkommande minskat, i mars 2016, huset på Kolla-Bengtssons väg.

Andra hus i området, i liknande storlek, har gått för ungefär fyra miljoner kronor. Kungsbacka kommun köpte villan för nästan 6,5 miljoner kronor. En värdering gjordes inför försäljningen. Den visade att om man delade upp villan och gjorde två bostäder av den, skulle värdet vara 7,5 miljoner kronor sammanlagt.

Köpesumman landade därför på 6,5 miljoner. Utan budgivning. Dessutom fick ett byggföretag i uppgift att göra om huset. I november 2016, när vågen av flyktingbarn nästan helt hade upphört, undertecknades ett avtal om att göra om villan helt.

Kostnad för det: 3 245 000 kronor.

Den totala kostnaden för Kungsbacka kommun skulle alltså stanna på 9 695 000 kronor. Men då drogs det i handbromsen. Kommunledningen konstaterade att strömmen av ensamkommande flyktingbarn hade avtagit och byggarbetet stoppades.

I ett beslut hävdar kommunen att man kollat med samtliga verksamheter, men ingen påstås vara villig att ta över byggnaden.

”I takt med att behovet mattats av och nu nästan helt försvunnit har analyser genomförts för att se om byggnaden istället kan byggas om för andra bostadsbehov som kommunen har t ex stödboende, vanliga lägenheter för olika målgrupper, kollektivboende etcetera. Dock ser ingen förvaltning någon möjlighet att kunna betala den kostnad som en ombyggnad medför”, skriver kommunen i sitt beslut.

Serviceförvaltningen menar att det inte är ekonomiskt hållbart att behålla huset. Därför har det lagts ut till försäljning. Utgångspriset är fyra miljoner kronor.

Lisette Hellgesson har två döttrar i 20-årsåldern, båda har funktionsvariationer. Hon har länge försökt få en bostad åt dem och blev mycket upprörd när hon läste om att kommunen ska sälja en fastighet som de köpt och äger.

– Den hade ju varit perfekt för det här ändamålet. Inte bara för mina döttrar. Det är många i deras situation som saknar bostad. Sen har man den här möjligheten och så struntar man bara i det. Jag blev väldigt irriterad och besviken när jag hörde att den här bostaden fanns, säger Lisette Hellgesson.

Hon berättar att bostadsbehovet för personer med funktionsvariationer är mycket stort.

– Jag har fått höra att ”kön är jättelång och vi bygger för fullt”. Det kommer att vara en kö även efter att de byggt färdigt. Jag kan inte få något grepp om det. Det kan fyra år eller sex år innan de har en bostad, ingen vet. Kommunen tycks ha väldigt svårt för att tänka om. Kön för ungdomar som saknar bostad i Kungsbacka är ju enorm.

Döttrarna har precis tagit studenten. Lisette Hellgesson menar att ingen av dem vill flytta hem igen efter att ha gått på skolor på andra orter.

– Det vore ju ett stort steg tillbaka. Ingen vill flytta hem igen när man passerat 20. De trivs väldigt bra att sköta sig själva. Den här villans läge är ju ypperligt dessutom, det är nära till det mesta. Det går bakåt för de här tjejerna och många andra som sitter i samma sits, säger Lisette Hellgesson.

Hon berättar att många föräldrar som är i samma situation som hon själv också är upprörda efter att kommunen valt att sälja kåken. Intresset för att köpa den är stort. Runt 25 personer har bokat upp sig på visningarna, enligt uppgifter till Kungsbacka-Posten.

– Jag ska själv gå och kolla på den, så att jag får se hur den ser ut invändigt. Jag hade själv velat köpa den för att göra något åt ungdomar med funktionsvariationer. Min förhoppning är att kommunens beslut går att stoppa, men jag är medveten om att det kan vara för sent, säger Lisette Hellgesson.

Vänsterpartiets Maria Rasmussen stämmer in i klagokören. Hon tycker också att kommunen har skött köpet och försäljningen av huset mycket illa.

– Då det finns ett stort behov av bostäder i kommunen kan jag inte se någon logik i detta beslut. Att det även innebär ekonomisk förlust gör det ännu mer ologiskt, säger Rasmussen.

Kommunstyrelsens ordförande, Hans Forsberg (M), säger att tanken var att det skulle gå runt ekonomiskt. Men så ändrades ersättningen för ensamkommande barn från 1900 kronor per dygn till 1300 kronor.

– Dessutom blev det ju inte så många ensamkommande som kom, som vi hade trott, säger Hans Forsberg.

Köpte ni för dyrt?

– Nja. Man får tänka på de förutsättningar som gällde då. Det var så på den tiden. Vi har letat om vi kan använda den här byggnaden till annat, men känner att vi hellre kollar vad marknaden är beredd att betala för den.

Kommunalrådet Fredrik Hansson (C), som också är ordförande i servicenämnden, som har hand om kommunens lokaler medger att det inte var någon bra affär.

– Oftast gör vi bra husaffärer och markaffärer, detta var en dålig. Kommunen har utrett frågan och frågat flera förvaltningar om att använda fastigheten till annan verksamhet, men hyran blir tyvärr för hög och vi skulle riskera att sätta oss i en långsiktig dyr lösning, säger Fredrik Hansson.

Det finns väl ett stort behov av bostäder för olika inriktningar?

– Det finns det, men ingen verksamhet har kunnat matchas med den hyresnivå som måste tas ut för att kunna täcka nedlagda kostnader. 

Jag pratade med en mamma som har två barn med funktionsvariationer. Hade det inte varit perfekt för dem exempelvis?

– Fastigheten hade säkert kunnat anpassats till ett lämpligt boende för dem, men hyran hade då blivit väldigt hög, och sannolikt för hög för dem. Principen är att alla ska kunna betala för sin bostad utifrån den lön eller ersättning som man får, säger Fredrik Hansson. 

Maria Rasmussen menar att huset hade kunnat användas till flera olika saker, istället för att sälja det med förlust:

– Exempelvis små bostäder till unga. Det är viktigt att vi satsar på bostäder där alla ungdomar kan bo, svenska som nyanlända. Vi måste satsa på att motverka segregation, säger Maria Rasmussen.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Relaterade artiklar
Fler artiklar