Krönikan: Jag gillar att vara nära Berlin

Krönika: ”Vi har gödslat med blod, svett och tårar, men först när vi känner att stöd finns för vår verksamhet kan den blomstra. Alléteatern och den gräsrotskultur den står för är för viktig för att vissna bort”. Så avslutar de fyra teatergrupperna som står bakom Alléteatern sitt upprop till Kungsbackas makthavare. Storyn är enkel. Teatergrupperna består av idel eldsjälar. De fick för ett antal år sedan hyra gamla gympasalen i uttjänta Alléskolan. Så de byggde en teater. Kulturfolk är enkla på det viset. Ge dem en gammal skola, så fixar de en teater. Inte som idrotten – som skanderar ”multiarena för 300 miljoner” varenda gång någon vunnit en match. De där 300 miljonerna ska vi alla betala via skattsedeln. Teaterentusiasterna byggde, målade och snickrade och bakom de ärrade ståldörrarna på skolans gavel ryms numera en liten, men tuff, teatersalong. Där sätter de upp föreställningar, repeterar och övar. ”Det närmaste Berlin du kommer i Kungsbacka”, brukar en av teaterfolket säga, med ett snett leende. Han vet att Kungsbacka är långt, långt från Berlin.

Jag är inte nån kulturman. Men, jag är svag för folk som brinner för det de sysslar med. (Jag vet en flugfiskare som tatuerat in ”Dry Fly or Die” på fingrarna – torrflugefisket är sportfiskets Formel 1-klass och ja, den killen brinner för flugfiske.) Folket i teatergrupperna älskar också det de gör. Jag springer inte ner dörrarna på någon teater men jag gillar att de finns. Och att de brinner för sin teater.

Och, nu finns politiker som vill att Alléteatern ska rivas. Alléskolan ligger i kvarteret Ejdern, där nästa etapp av jätteprojektet Väster om Ån snart ska börja ritas. I den planeringen finns ingen plats för en gammal 50-talsskola, teaterscen eller inte. Betongblocken ska in, så att säga.

Nu måste jag skriva det igen, sorry, men jag föddes i östra Mölndal, ett mäklarstenkast från övre porten till Papyrus pappersfabrik. 2 000 personer jobbade där som mest och alltihop gick i konkurs 2006. I dag ska Mölndals kommun bygga bostäder på gamla fabriksområdet. Tusentals bostäder. I perfekt läge, ett helt vanligt stenkast från kollektivtrafikens epicentrum. Och, och nu kommer grejen, politikerna och exploatörerna är totalt överens om att spara en del av de gamla fabriksbyggnaderna inne på området. Röda gamla tegelhus som i mansåldrar tjänat som verkstäder och lager blir nu en del av det kommande hypermoderna bostadsområdet.

Varit i Västra hamnen i Malmö? Samma sak där. Massor av moderna hus, med supertuffa Turning Torso mitt i allt, men också med Kockums gamla varvsbyggnader ömsint bevarade i utkanten av området. Jag säger inte ens ”Eriksberg i Göteborg”, eller ”Aker Brygge i Oslo”, men ni ser vart detta är på väg, visst? Och jag ska inte ta på mig den internationella utblicken, vi är en lokal tidning, men Docklands? London? Någon?

Okej. Och så tjatar vi om Alléskolan? Nu ska jag villigt medge att arkitekturen på Alléskolan inte väcker några ömmare känslor, MEN att det huserar ett gäng teatergrupper som med flit, energi och kärlek gör Kungsbacka lite rikare, kan bara vara bra och omöjligt ett problem. Och hur kan det då vara en grej om den ska rivas eller sparas? Ge dem gratishyra på livstid, som en liten oas i kommande Väster om ån-kvarteren. För ibland behöver man komma nära Berlin också i Kungsbacka.

Mats H Ljungqvist