Kompistrion är spårlöst borta – sedan 1965

TV+TEXT

De tre kompisarna hade siktet inställt på en sommarsemester i Åsa. Målet var campingen i byn.

Men något hände. Fortfarande efter 53 år är trion spårlöst borta – som uppslukade från jordens yta. Vad hände egentligen den där sommardagen 1965?

Torsdag den 29 juli 1965. Det är troligen den mest osannolika dagen i svensk kriminalhistoria.

Vi börjar i arbetarstadsdelen Haga i Göteborg. Där umgås tre grabbar flitigt. Jan-Olof ”Janne” Dahlsjö, 21, Kjell-Åke Johansson, 16 och Gay Roger Karlsson, 22. De hade tillsammans snackat om att åka till Åsa i norra Halland för att campa. Åsa var populärt redan på den tiden. Campingen var ofta proppfull av framförallt folk som tältade. Arbetare hade plötsligt fått råd med sommarstuga och många utnyttjade den möjligheten och skaffade sig en egen täppa på badorten.

Men många tror att Åsa endast var ett svepskäl för trion för att kunna hitta på annat. Ingen av dem hade visat något större intresse för friluftsliv.

– Och jag tror inte att min bror någonsin badade. Jag var i Askim någon gång, men jag tror inte att han badade i havet särskilt ofta, säger Kjell-Åke Hanssons syster Anne-Christine Davidsson till Kungsbacka-Posten.

Sista, eller senaste, gången trion syntes vid livet var strax efter klockan 15 den 29 juli 1965. De färdades då i Janne Dahlsjös midnattsblå Volvo PV 444. Janne hade sagt till sin mamma Inger att han skulle till Åsa för att campa.

Sedan dess har ingen familjemedlem hört av någon av de tre. Det är fortfarande Sveriges enda ouppklarade massförsvinnande. I SVT:s ”Veckans brott” la kriminalprofessor Leif GW Persson fram sin teori. Han tror att de tre kan ha kört av vägen på sin tur mellan Göteborg och Åsa eftersom han menar att den går så nära havet med branta klippor.

Den som sett kartan över gamla landsvägen kan snabbt konstatera att den inte alls gick nära havet. Teorin förkastas av många. Bland andra Anne-Christine Davidsson.

– Jag gillar GW, men här måste han ha fel. På den tiden gick vägen ännu längre in i landet och inte särskilt nära havet.

Polisen draggade också de vattendrag som finns på vägen mellan Göteborg och Åsa. En kompis till trion, ”Jocke” tog dessutom sin lätta motorcykel och körde ner till badorten för att leta, men utan resultat. Det som talar mot en campingtur i Åsa är vädret. Den 29 juli 1965 sägs vara den regnigaste dagen på hela 60-talet. Temperaturen var blott runt 13 grader.

– Jocke sökte igenom stranden och det som finns runtomkring. Själv har jag faktiskt aldrig varit i Åsa. Jag tror att något annat har hänt dem, säger Anne-Christine Davidsson.

Vad?

– De kan ha varit med om något eller sett något som de inte skulle se och därför vara tvungna att försvinna. När man tittar i backspegeln så tror jag inte att de kom fram till Åsa.

Lever din bror?

– Förnuftet säger att han inte lever, men jag hoppas så klart det. Jag antar att det kan vara svårt att komma tillbaka ju längre tiden går. Det påstås att en bekant till Janne träffade alla tre på Kungstorget ett år efter försvinnandet. Vad ska man tro om det?

Anne-Christine Davidsson var 14 vid försvinnandet, två år yngre än sin bror, Kjell-Åke.

– Sista gången jag såg honom var på Mellangatan i Göteborg. Han kom glidande ner för gatan. Jag vet inte om det var samma dag eller möjligen några dagar innan.

Tilläggas bör att Kjell-Åke Hansson på våren, några månader, innan försvinnandet blev pappa endast 16 år gammal. Sonen döptes den 4 april, några veckor innan trion försvann.

Förutom Åsa finns det ytterligare kopplingar till Kungsbacka kommun. Polisen sökte både i Kungsbacka och i Onsala efter männen. Varför vet ingen. Möjligen för att Janne Dahlsjö gått på båtar två gånger. De hade hemmahamn i Kungsbacka respektive Onsala. Kjell-Åke hade ett halvår innan försvinnandet sålt en bil, en Ford Consul av 1955 års modell, till en person i Onsala.

Den aktuella dagen, 29 juli 1965, saknar som sagt motstycke i svensk kriminalhistoria. En knapp timme innan de tre männen försvann skedde det så kallade Grodmansrånet i centrala Göteborg. Rånarna kom över blot 18 000 kronor, en besvikelse. Jakten var ytterst spektakulär. En av rånarna sköt sig själv i benet. De flydde sedan genom att hoppa ner i intilliggande Säveån.

Bilden av när en av rånarna fördes bort av polis iklädd grodmansdräkt är en klassiker.

– Många kommer inte ihåg killarnas försvinnande just på grund av Grodmansrånet. Det var det som alla talade om, säger Anne-Christine Davidsson.

En del spekulationer handlar om att trion som försvann skulle ha varit inblandade i rånet på något sätt. Den tanken avfärdas dock av de flesta. Rånarna greps och det tycks inte finnas någon koppling med trion.

– Nej, jag tror inte att min bror var med om något rån, absolut inte. Det var killar av helt annan kaliber. I och för sig fick jag ju inte veta allt min bror höll på med, men jag tror inte att han var inblandad i rånet.

Samtliga tre hade hamnat i klammeri med rättvisan vid något tillfälle. Det handlade dock om mindre allvarlig brottslighet. Gay Roger Karlsson hade vissa problem med alkoholen.

Det hade även konstnärssonen Hübner ”Hymme” Lundqvist. Det är den fjärde personen som försvann den olycksaliga dagen 1965. Det ger sammanlagt fyra personer som är borta från den dagen.

Någon koppling dem emellan tycks inte finnas. En idé som kastats fram är att ”Hymme”, som tillhörde överklassen, hoppat av tåget i Åsa och där sammanstött med de tre arbetargrabbarna från Göteborg. Men den anses av många som osannolik.

Journalisten Eric Öbo från Kungsbacka har grottat ner sig i fallet. Tillsammans med kollegan Tommy Johansson gjorde har han gjort en radiodokumentär för P4 i ämnet.

– Jag tror att den här trion har lämnat landet. Det fanns på den tiden mindre nogräknade personer som tog ombord folk på båtar. En person säger sig ha sett dem på en båt mellan Rotterdam och Sydamerika exempelvis, säger Eric Öbo.

Det var vid tiden inte omöjligt att framförallt arbetarklassungdomar gick till sjöss. För många var det en nystart.

Men bilen, den midnattsblå Volvon, har aldrig hittats. Eric Öbo anser att man inte ska hänga upp sig för mycket vid det.

– Den kan de ha gjort sig av med hur lätt som helst. Möjligtvis kan de även ha kört bilen ner till Rotterdam och där blivit av med den. Samtidigt: att ingen har hört av sig efter så lång tid talar emot teorin om att de försvunnit på en båt, säger Eric Öbo.

Kjell-Åke Johansson och Janne Dahlsjö har aldrig dödförklarats. Deras efterlysning blev avlyst 1986 och de står numer som försvunna eller obefintliga. Gay Roger Karlsson dödförklarades dock 1998.

– Jag vill så gärna veta vad som hände. Vi vill få ett avslut och kunna gå vidare. Någon eller några där ute vet så klart vad som hänt min bror och hans kompisar. Jag hoppas att någon kan ta kontakt med mig eller oss, säger Anne-Christine Davidsson.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Den midnattsblå Volvon

Trion ska ha färdats i en midnattsblå Volvo PV 444. Den hade registreringsnummer O18920 och var av 1956 års modell. Bilen beskrevs först i media som duvblå, men rätt färg är midnattsblå. 1971 meddelades att regnumret aldrig mer får användas. Bilens chassinummer 103956 har aldrig blivit återregistrerat. Den har inte heller blivit skrotad.

De tre försvunna

Jan-Olof Dahlsjö, 21. Hade på sig brun kostym, ljusblå strumpor och svarta skor. Tog med sig ytterligare ett par ljusa byxor, men inget pass. Hade innestående lön hos arbetsgivaren. Jan-Olof tog, enligt uppgift, farväl hos en kompis dagen innan försvinnandet.

Kjell-Åke Johansson, 16. Vägrade att gå till jobbet den aktuella dagen av okänd anledning. Han arbetade på ett av varven tillsammans med sin far. Vid försvinnandet bar han grå glencheckkavaj, svartrödrutig skjorta, grå byxor, ljusblå strumpor och svarta skor. Han hade 100 kronor i kontanter.

Gay Roger Karlsson, 22. Kan ha haft på sig blå jeans och en svart skinnjacka vid försvinnandet. Eller en trenchcoat. Dödförklarades 1998. Dödsdatumet sattes till 1975-07-31.