Hon har jobbat i maktens korridorer

Toppjobben har avlöst varandra. Pernilla Baralt har jobbat för två regeringar och för två EU-kommissionärer. Efter att ha slutat som statssekreterare åt Åsa Regnér söker hon nu nästa utmaning.

Men politiker vill hon inte bli.

– Jag vill fortsätta jobba med barns rättigheter och med jämställdhet, säger hon.

Uppväxten var i Kullavik och gymnasietiden tillbringade hon på Elof Lindälvs gymnasium. Men Stockholmsdialekten är omisskännlig.

– Haha, så är det nog, det är ju hemskt. Jag är lingvistisk och anpassar språket snabbt, säger Pernilla Baralt.

Skoltiden på Elof Lindälvs gymnasium minns hon med välbehag, Pernilla Baralt gick naturprogrammet.

– Där finns en teaterscen där jag både dansat och steppat. Vi hade en underbar svensklärare, Bengt Beckman som tyvärr gått bort nu. Han satte upp svåra tyska pjäser av Bertolt Brecht. Vi visste nog inte själva vad vi höll på med, men det var väldigt roligt.

Hur var din uppväxt?

– Den var väldigt trygg,m men också lite äventyrlig ibland. Båda mina föräldrar var lärare. När det var semester så packade vi vår bil med Bullens pilsnerkorv och tält och åkte ut. Sen var vi borta till det sista kuvertet med pengar var slut. Vi åkte i en bättre begagnad guldfärgad Passat.

Vart bar det av?

– Frankrike, Spanien, ex-Jugoslavien, England. Vi åkte så långt bilen gick. Det var då jag fick lära mig att människor är snälla och att allt ordnar sig och att Europa även är mitt hem.

Du bor på Lidingö, det låter som att det är ganska långt från det som var din uppväxt?

– Vi bodde på Södermalm förut, men lägenheten blev för liten när vi fick barn. En ny lägenhet på samma plats var alldeles för dyrt redan då. Därför började vi leta efter ett litet hus. Ingen av oss är från Stockholm och vi hade noll koll, så vi letade överallt. Till slut hamnade vi på Lidingö. Jag fick höra av mina närstående att ”där bor bara snobbar”. Men det är väldigt trevligt, ungefär som hemma – nära både hav och skog. Det är ett litet torg med ett litet centrum vilket gör att man inte alltid behöver åka in till Stockholm.

Du har jobbat för två regeringar. Hur har tiden varit i maktens korridorer?

– Jag är väldigt glad för de jobb jag fått. Det har gjort att jag fått en bra insikt i många av de aktuella frågorna som vi diskuterar just nu, och i hur vårt land styrs i samarbete med myndigheter, kommuner och landsting. Jag har verkligen älskat mina jobb och uppskattat alla de möten jag haft, med socialsekreterare, barnrättskämpar, frivilliga på kvinnojourer, ministrar i andra länder, fantastiska kollegor och medarbetare.

Du har jobbat för två EU-kommissionärer. Berätta!

– Först var det för Anita Gradin, som var Sveriges första EU-kommissionär. Då var jag en av få svenska tjänstemän inom EU. Anita Gradin berättade vem hon ville ha i sitt team och det stämde väldigt väl in på mig. Jag var bara runt 23 år och det var en enormt bra skola. Hon är en tuff lady men med ett hjärta av guld och hon tog mig verkligen under sina vingar.

Sedan fortsatte du med Margot Wallström?

– Ja. När Margot kom in frågade hon om jag ville fortsätta. Jag hade egentligen tänkt göra något annat inte minst då jobbet innebar arbete dygnet runt. Men efter att ha träffat Margot Wallström en gång så kände jag direkt ”Jag gör vad som helst för henne”. Hon fick ansvar för EU:s miljöpolitik, vilket jag brinner för. Margot är verkligen genomschysst, väldigt seriös och modig. Hon behandlar alla lika oavsett om det är en skolklass från Sverige eller någon stor företagsledare, en enorm förebild.

Du är socialdemokrat?

– Ja, jag är socialdemokrat. Men jag har inte gått den väg som alla brukar gå. Det vill säga genom att arbeta inom partiet eller vara med i SSU. Istället har jag blivit inlockad av duktiga ledare.

Du var statssekreterare åt Åsa Regnér fram tills hon fick ett toppjobb inom FN. Hur var det jobbet?

– Om man gillar ledarskap och människor så är det nog det roligaste jobb man kan ha. Ibland ersätter man statsrådet och får då förklara och argumentera för sin sak på en väldigt hög nivå. Man förhandlar med andra statssekreterare eftersom detta är ett lagspel. Det går inte att bestämma allt själv

Vad är du nöjd med att ni fått igenom inom regeringen?

– Att jämställdhet har gått från att ofta ses som ett projekt vid sidan om till att nu genomsyra hela budgetarbetet och till och med ha en egen myndighet. Och att FN:s barnkonvention nu kommer att bli svensk lag. Riksdagsbeslut är planerat till mitten av juni.

Vad kommer det att innebära?

– Att man behöver lyssna på barn i högre utsträckning när man beslutar om något som berör barn. Barn ska ha samma möjlighet som en vuxen att få sina rättigheter tillgodosedda och att man då barnanpassar det stöd och den information som ges.

Du jobbar med jämställdhet. Hur ser du på Metoo-rörelsen?

– Metoo-uppropen visar att det finns extremt mycket kvar att göra. Men jag är imponerad av hur regeringen och många andra aktörer tog tag i frågan och visade att man verkligen tar det på allvar. Att det har med makt att göra och att det ställer krav på alla och inte minst på personer i ledande funktioner. Vi lyssnade på 65 Metoo-uppror och har fått många bra förslag för fortsatt arbete. Inte minst är det viktigt att vi bland unga i skolan kan prata om vad som är okej och inte och hur vi ska förhålla oss till varandra.

Har du själv funderat på att bli politiker?

– Nej. Jag har älskat att vara steget precis bakom. Att bli politiker, statsråd, har aldrig varit min ambition.

Nu är du mellan jobb?

– Ja. Det är första gången jag inte är på ett jobb och på väg till ett annat. Jag höll precis på med mitt CV när du ringde. Faktum är att jag fått några förslag, men nu ska jag verkligen ta mig tid att se vad jag skulle vilja göra. Helt vill jag arbeta med barnrättsfrågor och jämställdhet, att varje flicka och pojke ska få chansen att utvecklas till sin fulla potential. Detta är dessutom frågor som jag ser som själva grunden för en hållbar utveckling.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Gillar att vandra

Namn: Pernilla Baralt.

Ålder: 48.

Familj: Barnen Johanna, 6, Amanda, 10, Kerstin, 14.

Bor: Lidingö.

Uppväxt: Kullavik/Torred.

Yrke: Konsult.

Intressen: Vandra, springa och segla.