”För toppstyrt – för många kommer för sällan till tals”

Christian Haneson utmanade Ulrika Landergren om posten som kommunalråd – och förlorade. Nu tar han sin Mats ur skolan – och lämnar partiet och Kungsbacka.

Det är rejält kallt och frostigt under den första riktiga vinterdagen i november. Kvicksilvret har sjunkit till minus åtta grader. Christian Haneson kommer till intervjun i hatt. Givetvis. Det har blivit ett slags signum för L-politikern.

– Jag har tre hattar. En på sommaren, en på vintern och en på höst/vår. Den på vintern värmer och den på sommaren svalkar, säger Christian Haneson.

I januari 2004 blev Christian Haneson politiker i Kungsbacka. Det blåa L-blodet rinner genom släkten. Hans morfar var kommunstyrelsens ordförande i Tanums kommun i 20 år.

– Min mamma var engagerad i partiet i många år. När mina barn blev lite äldre så kände jag att jag kunde lägga lite tid. Det var samtidigt som vi drev pensionat Frillesberg i Frillesås. För mig fanns det bara ett parti.

Han kandiderade mot Ulrika Landergren, Liberalernas nuvarande kommunalråd i Kungsbacka. Men röstades ner båda gånger, både innan valet och efteråt.

– Jag bestämde mig förra hösten att kandidera en gång för alla. Det har funnits ett groende missnöje under flera år i partiet, lokalt, som aldrig riktigt testats i en omröstning. Redan 2013 vann jag provvalet. Då avsade jag mig möjligheten att stå etta på valsedeln 2014. Tiden var inte den rätta. Nu, 2017, stämde det och jag ville se om medlemmarna verkligen ville ha den förändring som det pratats om i det tysta. Jag kandiderade helt öppet och gjorde klart för nomineringskommittén att jag skulle sluta om jag förlorade omröstningen. Tommy Rydfeldt, sammankallande, bad mig vara tvåa på listan om jag förlorade. Enligt honom var jag viktig för partiet och en känd person som drog röster. Jag accepterade förslaget till slut.

Vad hände?

Vi gick till omröstning som slutade blev med tre rösters övervikt för Ulrika Landergren. Det visade hur delad föreningen var. Hon har sina supportrar och jag har mina. Eftersom jag nu stod tvåa på listan valde jag att kandidera även efter valet, men nu röstade medlemmarna utifrån delvis andra utgångspunkter och skillnaden blev större. Därför tar jag konsekvenserna av detta och slutar med politiken i Kungsbacka.

Varför anser du att Ulrika Landergren ska sluta?

Hon har inte fört vårt parti framåt på tre val, där går skiljelinjen. Om man som ledare inte levererar, då ska man avgå. Det är precis som i näringslivet.

Du hade gärna blivit kommunalråd?

– Makten i sig lockar inte, däremot vad jag kan göra med den. Om människor tror på mig och vill att jag ska vara på den posten, då leder jag gärna expeditionen.

Vad skiljer era ledarskap åt?

Jag ser ett ledarskap grundat i idrottens värderingar. Partipolitik är annars väldigt styrt av att det är en person på toppen. Ulrika har hög kompetens, men vi har inte vunnit några val. Jag vill bygga en plattare organisation. Det är inte frågan om att göra om rollerna till ett grupparbete, snarare att dra nytta av människors olika kompetenser och förmågor.

Vad beror det på att ni inte vunnit några val?

Uppenbarligen har vi inte rätt budbärare. Sedan är vi beroende av vad Liberalerna på riks gör och där har vi också tydliga skiljelinjer inom partiet. Min uppfattning är att det är för toppstyrt. För många kommer för sällan till tals.

Vad borde ni gjort annorlunda?

Vi behöver sticka ut mer. Visa på skarpare skiljelinjer mellan oss och andra partier. På lokal nivå är det också väldigt personstyrt. Valet av kommunalråd har en stor inverkan på hur väljarna röstar. Internt i partiet är det toppstyrningen som är ett dilemma. Människor tröttnar när de inte får gehör. Strukturen i det politiska arbetet kan verka förödande på engagemanget hos vilken idealist som helst som går in i partipolitiken för att förbättra samhället.

Hur mår Liberalerna i Kungsbacka?

– När det finns osäkerhet så vänder sig många människor inåt. Man funderar på vad som händer inom partiet mer än det politiska arbetet. Risken är att det blir stagnation. Vi ser att vi går på ett sluttande plan sakta bakåt och det har vi inte råd med.

Är du besviken?

– Nej.

Vad ser du för framtid för Liberalerna i Kungsbacka?

– Jag hoppas man tar till vara på de fyra åren fram till nästa val och gör det bästa av det.

En del säger att det finns en nord/syd-spricka inom L i Kungsbacka. Är det så?

– Vi i syd är väldigt duktiga och ökade röstetalet med 50 procent. Vi hade starka frågor och förberedde oss väl. Personkemin i gruppen har varit väldigt bra och vi har delat upp ansvaret på flera. Vi har inte råd att tänka i banor som nord/syd utan behöver se till hela Kungsbacka.

Du och hustrun flyttar till Grebbestad, något ni planerat länge?

Ja, jag är tredje generationen som ska bo där nu. Min morfar lät bygga huset vid sin pensionering och tiden är inne att flytta. Det känns fräscht med en omstart.

Och syssla med politik i Grebbestad?

– Det kan mycket väl bli så, jag stänger inga dörrar. Men det är inte därför vi flyttar. Däremot kvarstår mitt intresse för politik.

Din morfar, Valdemar Haneson, var kommunstyrelsens ordförande i Tanum. Kan du gå samma väg?

Politik handlar om förtroende. Det måste jag bygga där, precis som jag gjort i Kungsbacka. Jag kan inte leva på min morfars meriter.

Har du pratat med L i Grebbestad?

– Jag är vald i Kungsbacka året ut, så det kan vänta.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Christian Haneson

Ålder: 58.

Bor: Fjärås (snart Grebbestad).

Yrke: Entreprenör.

Familj: Hustrun Yvonne. Barnen Henrik, 34, Lisa, 31. Barnbarnen Kajsa, 8, Viggo, 4 (Henriks).

Intressen: Idrott och samhällsutveckling