Arkivfoto

Det går visst att sluta med värme

KRÖNIKA

Jag slutade med värme 2011. Det var då den logiska konsekvensen av flera olika, men samverkande, faktorer. En var den långa perioden av MYCKET stränga snövintrar i slutet av 00-talen. En annan var att jag bor i ett hus uppvärmt av elektriska element. Bara. Den sista, och direkt avgörande var den CHOCKRÄKNING jag fick av Fortum nån gång årsskiftet 2009. (Räkningen hade räckt till en charterresa, inklusive allt, dricks till piloten, plus allt i taxfreebutiken på vägen hem och med pengar över). Något. Måste. Göras.

”Skaffa en värmepump”, sa kompisen och förklarade att ”den hämtar kalluft på utsidan, suger ur värmen och skickar in den i huset. Som ett kylskåp, fast tvärtom”. Jag kände mig som en oteknisk fågelholk, men det skulle bli varmt. Och billigt.

Så jag skaffade värmepump. Installatören skruvade upp en låda med propeller på utsidan, ”som ett kylskåp, fast tvärtom” och satte nån slags fläktlåda på insidan. Man knappade in hur varmt man ville ha och sen var det tuta och köra.

Jag stängde av vartenda el-element i huset. Hittade till och med ett litet, litet element i ett förråd. Off. Jag slutade med värme.

På Fortum-koncernens huvudkontor, där de kör vinsten i lastbilar och väger pengarna för att de inte hinner räkna dem, tittade en driftstekniker bekymrat upp på en gigantisk display. En dipp. En kurva som vek neråt. ”Nånstans i Varla, verkar det vara”, sa teknikern när han skulle förklara bortfallet från den bästa kund de nånsin haft.

Japp, tänkte jag i djup tillfredsställelse och tittade ömsint på maskinen som fungerade ”som ett kylskåp, fast tvärtom”.

Kärestan, med en trivseltemperatur inomhus på 38 grader, och designad för ökenklimat, klagade.

”Är det inte lite kallt härinne?”, undrade hon, ungefär vilken vinterdag som helst.

Jag släppte inte en jävel över bron. ”Kallt? Nä, tycker jag inte”. Vintrarna blev hårda. Maskinen slet på utsidan, brummade och fläktade, ”som ett kylskåp, fast tvärtom”. Lite kyligt på övervåningen? Ta på tofflor. Fryser framför teven? Hämta en filt.

Min elförbrukning störtdök. Om jag frös? Nej. Jag kanske upplevde en anings negativt värmetillflöde, och kände mig möjligen köldmässigt utmanad, men frös? Nej, nej. Jag hade ju maskinen.

”Det räcker med värmepumpen, älskling”, förklarade jag med utandningsluften ångande ur munnen hemma vid köksbordet.

I missbrukskretsar kallas detta förnekelse. I höstas satte jag, under hård press, på BARA två elelement på övervåningen. I december föll nedervåningen och köket. Det var inihelvete skönt. Så kom Fimbulvintern i veckan – The Beast From The East. Allt kollapsade. Föll ihop. Som ett korthus. Nederlagets stund stavas onsdag, 22.18. Utetemperaturen var då minus 12, vindkyla minus 20 och jag knäppte på de sista två elradiatorerna i sovrummet. Nånstans på Fortums huvudkontor tittade en driftstekniker upp från kvällspasset, knackade på mätaren och sprang upp på snabba fötter. In till chefen och frustade ”han är tillbaka, han drar ström igen, han i Varla”. Jag såg framför mig hur de korkade upp champagnen.

Men varmt blev det. När jag gick till jobbet, med varenda element på full spruta, stod värmepumpen fortfarande och brummade på utsidan. ”Som ett kylskåp, fast tvärtom”.

Men hur fan fungerar ett kylskåp?

Mats H Ljungqvist

Relaterade artiklar
Fler artiklar