”Det är enklare att vara kvinnlig polis idag”

Efter 43 år har Ingrid Ljunggren avslutat sin karriär inom Polisen. En yrkesbana med varierande arbetsuppgifter och akuta situationer. – Som polis är alla dagar olika. Man vet inte vad man möts av, ibland är det rentav ond bråd död, säger den nyblivna pensionären.

Ingrid Ljunggren hade som ung tänkt sig en medicinsk karriär, men kom inte in på den utbildningen hon önskade. En dag i mitten av 70-talet satt hon på Aranäsgymnasiet och bläddrade i en yrkesvägledningsbroschyr. ”Varför inte bli polis?”, läste hon, och där väcktes tanken.

– Ofta går polisyrket nästan i arv, men jag hade inga poliser i släkten, och kände ingen med det yrket. Men det har många beröringspunkter med sjukvården, säger hon.

Hon sökte till den enda svenska polisutbildningen som fanns på den tiden, i Stockholm, och kom in. I samma veva träffade hon killen som skulle komma att bli hennes man och kollega, Bo Ljunggren. Ovetande om Ingrids beslut hade han sökt till samma utbildning. De läste inte samtidigt, men Ingrid Ljunggren minns studietiden med glädje.

– Att som 19-åring flytta själv till Stockholm och lära känna en massa andra unga människor, det klart att det var roligt, säger hon.

Kortare utbildning då

Utbildningen var på den tiden betydligt kortare än nu. Teorin sträckte sig över drygt ett år, och praktikperioden varade i två år. Yrket var på 70-talet oerhört mansdominerat. I Ingrid Ljunggrens klass på Polishögskolan var bara fyra av 20 studenter kvinnor. Med åren har förhållandet jämnats ut.

– Det är enklare att vara kvinnlig polis idag. Man blir inte automatiskt misstrodd, utan ses som en människa på lika villkor, säger hon.

Ett par år efter utbildningen arbetade hon i Göteborg, men redan våren 1981 klev hon in på polishuset i Kungsbacka. Sedan dess har hon arbetat på hemorten, precis som maken Bo. Paret har undvikit att arbeta ihop, och istället pusslat för att få schemat att fungera under åren då de tre barnen var hemmavarande.

– Vi har inte pratat så mycket om specifika fall hemma, men det har varit skönt att alltid ha någon som förstår vad man har varit med om på jobbet, säger Ingrid Ljunggren.

De har lärt känna en massa människor genom jobbet, men lärt sig att vara diskreta på stan.

– En kvinna kan ha berättat sitt innersta för mig, och sedan kan jag möta henne i mataffären. Under de aktiva åren utvecklade jag en diskret nick, som visade att jag sett henne och att jag var öppen för ett samtal om hon ville, säger Ingrid Ljunggren.

Gillade jobbet som närpolis

Hon tycker alltså inte att det varit något problem att arbeta i yttre tjänst i Kungsbacka. För att slippa bötfälla grannen är det enkelt att byta arbetsuppgift med en kollega. De senaste åren har hon dock haft en inre tjänst som Jourhavande förundersöknings-ledare i Halland. Det innebär bland annat ett ansvar för de frihetsberövade och att arbetsleda och ta aktiva beslut åt patrullerna. En annan tid Ingrid Ljunggren minns som givande var när hon för ungefär 30 år sedan var närpolis i Åsa och Frillesås. Hon arbetade då nära socialtjänsten och fritidsverksamheten för att förebygga brott genom att följa upp enskilda individer.

– Det var ett positivt arbete, och jag minns hur jag kunde möta någon ett par år senare, med barnvagn, och tänka att det blev ju bra folk av den också.

Ingrid Ljunggren har under de 38 åren hon arbetat i Kungsbacka och Halland noterat en viss oroväckande förändring i brottsligheten. Vapenvåldet har ökat, samtidigt som benägenheten att vittna har minskat.

– Folk är också rörligare. På 80-talet när jag var i yttre tjänst kunde man ofta lista ut vem som gjort ett inbrott. Man visste vilken förbrytare som bodde i närheten och hur han brukade gå till väga. Nu rör det sig ofta om ligor som kanske är på västkusten ena dagen, och i Norge andra, berättar Ingrid Ljunggren.

Ohälsa bakom de flesta mord       

Utvecklingen av bilstölder har varit ungefär likadan. Förr stals oftast bilar för att någon behövde ta sig någonstans, medan stulna bilar numera används till större brott, eller för att säljas utomlands. Utvecklingen av dödligt våld har däremot inte förändrats nämnvärt, tycker Ingrid Ljunggren.

– De mord som skett i Halland genom åren jag har jobbat har oftast berott på psykisk ohälsa.

Hon tycker generellt att polisen lastas för allt för stor del av samhällets bekymmer och att de strukturella problem som finns egentligen bör lösas på annat sätt.

– Polisen får ta hand om konsekvenserna när samhället misslyckats med att ge människor boende, utbildning, jobb eller vård och så vidare, säger Ingrid Ljunggren.

Har trivts alla år

Hennes yrkesbana har varit varierande. Under fem år arbetade hon fackligt på heltid. Då handlade hennes dagar om allt från att följa med en kollega till läkaren, till rena förhandlingsfrågor.

– Att jag haft så många olika uppgifter och så olika arbetsdagar är den stora fördelen med det här jobbet. Det är därför jag trivts så bra genom alla år. Men nu känner jag att jag är klar, efter 43 år, säger Ingrid Ljunggren.

Makarna Ljunggren är nu fria från skiftarbetet och kan plötsligt tacka ja till middagsbjudningar utan att titta i kalendern. Nu väntar en fjällresa för att fira ledigheten.

Mia Sandblom

redaktion@kungsbackaposten.se