Att handla på nätet är inte alltid så enkelt

Ja, det finns mycket man kan säga i dessa tider men jag vill bara dela med mig av några erfarenheter…

Det är så enkelt att handla på nätet, säger barnen och tonåriga barnbarn. ”Du bara beställer så kommer det hem”.Jag hör till dem som gärna kollar i affärer när jag ska handla presenter eller kläder.

Vill gärna se och känna på storlek och kvalitéer, låta ögat njuta av det som är vackert, få hjälp av en expedit och växla några ord. Men nu med barn och barnbarn som fyller år och som jag gärna vill köpa en liten present till så var kanske inte det här med att handla på nätet så dumt ändå?Jag kollar stora varuhusets utbud och beställer två små klädesplagg till yngsta barnbarnet. Kan nog gå ner i brevlådan tänker jag men ack! De levereras i stor kartong, går inte ner i brevlådan. Skjuts i arla morgonstund till Maxi för att hämta paketet. Nej, de passar nog inte, behöver skicka tillbaka ett plagg. Ska förpackas i orginalförpackning. Fylla i blankett varför jag vill returnera. Tejpa, tejpa.

Ny skjuts till Maxi i tidig morgon för att slippa köa och trängas. Två veckor senare ”Er retur har mottagits. Pengar ska återbetalas”. Så bra tänkte 70-plussaren. Men så enkelt var det inte. Nytt mail ”För att få tillbaka pengarna måste du fylla i detta formulär. Om du inte klarar det så kontakta din bank. Det kan ta ett tag innan pengarna kommer in på ditt konto.”

Nu har det gått en månad sedan beställningen. Ännu inga pengar. Men det kan ju ta tid i Corona- tider.Sedan tyckte 70-plussaren att sonen skulle få en t-shirt i födelsedagspresent. Föll för erbjudandet att köpa två. ”Det blir ju billigare”. Det ska väl ändå gå ner i brevlådan?DHL levererar liten påse till tobaks- och spelbutik i Lindome. Hur kommer jag dit? Jag bor i Anneberg. Jag ska ju undvika att åka kommunalt. Om jag tar buss 735 så får jag vänta ca 1,5 timme tills affären öppnar och när kan jag komma hem, när bussen bara går ett fåtal gånger per dag? Jag kör inte så jag behöver be någon om skjuts och barnen ska man ju inte träffa, inte alls enligt Agnes Wold. Någon kanske kan ta mitt leg och åka dit? En snäll granne kanske?

Nästa paket till barnbarn 2 skickades vänligt till Annebergskiosken av DHL och dit kan jag ta en promenad. Hurra! Men det utlovades leverans till bostaden. Hmm…Lilla badponchon kostade 44 kr att få hem i brevlådan och eftersom 70-plussaren nu lagt ut bensinpengar på flera turer till Maxi och Lindome och returporto till Stora Varuhuset, så slog snålheten till och jag bad om att få den levererad till butik. Den finns nu på Kungsmässan i en affär. Kanske snälla grannen kan hjälpa för till gallerior ska vi ju inte gå.

Böcker måste ju vara enkelt, tänkte 70 plussaren. De kan enkelt levereras i brevlådan. Sagt och gjort. Tre böcker, som skulle sändas vidare till barnbarn i lock-down i Belgien. Jodå de kom i brevlådan. Fint och enkelt. Jag postade och barnbarnen blev glada, men så var det ju det här med räkningen. Av någon anledning har bokföretaget bytt ”finanspartner” och min betalning hamnade hos fel finansföretag, som inte har en aning om var mina pengar är. Betala en gång till till rätt finansföretag. Dessa böcker kostade alltså drygt 700 kr.

Enkelt att beställa på nätet? Inte om man frågar mig. Bökigt med leveranser, knepigt att få rätt fast man gör allt man kan för att det ska bli rätt och så ska man ju dessutom vara lojal mot Folkhälsomyndigheten och helst vill 70-plussaren vara frisk och hänga med ännu ett par år.

Så här kan en dagbok i dessa tider se ut.Tack för mig och för att ni lyssnade en stund.

Hälsningar

Ingrid Persson