”Vitt och fyrkantigt skrämmer mig lite”

Efter att ha drivit loppis i några år har Carina Svensson nu öppnat en retrobutik och en verkstad i centrum. Här får kärleken till gamla prylar, hantverk och kreativitet plats.

– Jag växte upp med återbruk och att ta tillvara på saker, säger hon.

1987 år började Carina Svensson väva trasmattor i Röda stugan, Kungsbackas äldsta byggnad. Drygt 30 år senare har hon nu verkstad och butik ett stenkast där ifrån.

– När jag stod vid verkstaden och tittade på huset tänkte jag att ja där satt jag och vävde för 30 år sen. Allting går i cirklar, men jag tycker det är något bra. Om man hela tiden kommer tillbaka till något så måste det vara för att man tycker om det, säger hon.

En hel del Kungsbackabor har troligen mött Carina Svensson på loppisen Hamstern – men sedan två veckor tillbaka har hon bytt den stora loppisen mot en butik i innerstaden. Kärnan, med retro och gamla prylar, är densamma.

– Vi kände att vi var färdiga med loppis. Det blev lite för mycket grejer och för mycket jobb, säger Carina Svensson.

Dessutom ville hon få mer tid till att vara kreativ. För ett år sedan hittade hon och partnern Lage en verkstad. Tanken var att rusta upp och måla om gamla möbler, få jobba med händerna och sätta igång projekt.

– Vi hyrde verkstan men märkte att vi inte hade tid att vara där. Vi har letat efter en butik ett år ungefär och ville ha något i närheten. När vi hittade den här lokalen var det perfekt, säger hon.

Den som går in i Mest retro på Kyrkogatan möts av färger, former och mönster. Carina Svensson är inte mycket för minimalism.

– Det är mest grejer från 50-, 60-, och 70-talet. Jag växte upp på 70-talet så jag gillar allt därifrån, bollfransar och orange, säger hon och skrattar.

Design från 50-talet, med starka färger och kontraster, ligger också varmt om hjärtat.

– Jag gillar Art deco från 20-talet också, men det är mer vackert, säger hon.

Sakerna som hamnar i butiken har hon oftast hittat på nätet eller på loppisar. Även om det finns möbler och porslin av kända designers är det inte märket som är det viktigaste för Carina.

– Jag vet vad det är för märken men jag bryr mig egentligen inte. Däremot gillar jag historia och om det är en intressant person bakom designen så kan det vara rätt kul, säger hon.

Carina säger att hon köper in sådant som hon själv går igång på.

– Det ser likadant ut hemma hos mig som det gör i butiken, säger hon och skrattar.

Att återanvända och ta tillvara på saker har alltid varit naturligt för Carina. Det var så hon växte upp och alla i familjen levde så.

– Det har blivit mer accepterat med återbruk idag. När jag gick på röda korset så var det väl inte riktigt okej. I dag är det nästan status att handla begagnat och att bry sig om miljön, säger hon.

Om butiken är välordnad med noga utvalda prylar så är verkstaden i princip motsatsen. Här råder ett kreativt kaos där möbler målas om och nya idéer växer fram.

– Vi har precis kommit igång med det här som är vårt gemensamma projekt, säger Lage Wennerstrand.

Han och Carina har varit tillsammans i två år och delar passionen för hantverk och skapande.

– Jag tycker om gammalt virke och att använda gamla, slitna saker. Just nu har jag tankar på att göra spännande fågelbord. Om man bara ska göra sådant som folk ska ha i sina lägenheter blir man lite begränsad. I trädgårdar vågar folk smycka med lite annorlunda saker, säger han.

I framtiden har de en dröm om att kunna erbjuda arbetsträning eller någon liknande verksamhet i verkstaden.

– Vi skulle kunna använda den här häftiga miljön till att låta människor vara här och växa, säger Lage.

Även om paret har visioner och drömmar får saker ta den tid det tar. Carina Svensson har erfarenhet av att vara utbränd och vet vad det innebär att stressa för mycket. Men hon vet också att hon älskar att driva butik, att träffa nya människor och att vara bland gamla saker.

– Min önskan är att det skulle bli mer av småbutiker i centrum. Det här med att innerstaden är död stämmer absolut inte. Här finns massor av människor som arbetar och jobbar och vill saker. Däremot kan jag känna att det är lite outnyttjat och att folk kan vara rädda för att testa.

Men du har aldrig varit rädd?

– Jag är en fruktansvärd fegis, men inte när det gäller att starta företag. Det här med att misslyckas, vad är det? Man får prova och fungerar det inte får man göra något annat. Det är modigt att försöka, säger hon.

Elvira Linderot

elvira.linderot@molndalsposten.se

Carina Svensson

Ålder: 53 år

Bor: Kungsbacka. ”Och det är jag stolt över.”

Familj: Partnern Lage och två biologiska barn. Lage har tre barn.

Intressen. ”Det har jag inte tid med, det här är mitt liv, haha. Men jag får säga kreativitet och skapande.”

Om skapande: ”Det läker och ger en kraft. Stressen går ner. Kan man producera något som man kan använda så ger det en tillfredsställelse.”

Relaterade artiklar
Fler artiklar