Tumören som är en svår nöt att knäcka

Plötsligt domnade armen bort. Efter några timmar ringde Angelica Hagstedt sjukhuset. Stroke trodde läkarna. Men det visade sig att hon hade en tumör stor som en cashewnöt i huvudet, vilket blev startskottet till ett långt lidande.

– Den är godartad, men det känns som att den lika gärna hade kunnat vara elakartad. Men jag försöker alltid att tänka positivt, säger Angelica.

För ganska exakt fem år sedan satt Angelica Hagstedt hemma i lägenheten i Kungsbacka. Utan förvarning började vänsterarmen domna bort.

– Som det känns när den somnar, just innan man får stickningar. När det hade känts likadant i tre timmar ringde jag mamma.

Det slutade med ett sjukhusbesök samma kväll. När läkarna fick höra Angelicas beskrivning om sitt sjukdomstillstånd blev det iltransport till Varbergs sjukhus.

– Jag var helt väck och läkarna trodde att jag hade fått en stroke. Både vänster arm och ben hade domnat av. I Varberg fick jag en suverän läkare. Han tog en massa prover och vägrade att släppa mig innan han visste vad det var, säger Angelica Hagstedt.

Hon fick göra en CT-röntgen av huvudet. Efter att det var klart kom en röntgenläkare in till Angelica och sa. ”Du har någonting på över en centimeter i huvudet.”

– Sedan gick han bara ut. Jag fick en panikångestattack för första gången i mitt liv. Frågorna var så oerhört många.

Detta skedde en fredag. Angelica skulle få göra en MR-röntgen som skulle avslöja mer på måndagen. Av en hjärtläkare fick hon senare veta att hon inte skulle opereras, det är inte cancer.

– Hjärtläkaren sa till mig att jag fått en hypofysadenom, men kunde inte säga närmare vad det innebar. Hon förklarade att hon inte var expert på det här området, jag skulle få en bättre förklaring senare. Sedan sa hon åt mig att jag fick åka hem.

Fortfarande fanns det många obesvarade frågor hos Angelica Hagstedt. Men i bilen hem hade hennes syster, Ulrika, googlat och konstaterat att Angelica har en tumör.

– Det visade sig senare att den var godartad, men ovanligt stor och den satt på helt fel ställe, säger Angelica.

Hennes tumör var formad som en cashewnöt och ungefär två centimeter stor. Den sitter väldigt nära hypofysen, som är kroppens styrcentral och bland annat styr hormonet i kroppen.

Nu kunde Angelica förstå alla konstigheter som drabbat hennes kropp.

– Jag hade utebliven mens, viktuppgång, tryck i huvudet, klåda på benen och i hårbotten, en oerhörd yrsel och mina hormoner var helt utslagna, säger Angelica Hagstedt.

Hon fick fyra mediciner vars doser höjdes hela tiden, men det var bara en som verkligen fungerade även om den gav jobbiga biverkningar. Målet var att tumören skulle minska. Operation är svårt eftersom den satt så nära hypofysen.

– Men tumören minskade inte. Därför rekommenderades jag operation. Läkarna berättade att det var riskfyllt bara att öppna för operation, det kunde orsaka en rad andra sjukdomar.

Men i april 2016 blev det ändå operation, vilket i sådana här fall görs via näsan. När Angelica vaknade upp efter operationen fick hon veta att den misslyckats,

– Dessutom fick jag en annan sjukdom som gjorde att kroppen torkar ur sig själv. Jag var törstig hela tiden. Tack och lov kunde den botas med mediciner.

I samband med en röntgen fick Angelica höra något som lät som att tumören hade krympt. Hon bad läkaren i Kungsbacka kolla över det – och det stämde.

– Den hade ändrat form och krympt med flera millimeter. Läkarna på Sahlgrenska hade inte informerat eftersom de ansåg det var så lite. Men för mig var det stort, det innebär att jag nu kan bli gravid. Jag älskar barn och vill också ha barn, säger Angelica Hagstedt.

Hon är ständigt glad, skrattar gärna och ofta. Men samtidigt konstaterar hon att varje positivt besked har inneburit ett bakslag.

– Jag försöker vara positiv ändå. Läkarna har frågat hur jag orkar vara det, men det är det enda alternativet. Jag har dåliga dagar och dåliga stunder, men då är jag hemma. Ibland känns det som att den lika gärna hade kunnat vara elakartad. Jag har sömnproblem, yrsel, klåda till förbannelse och hjärntrötthet.

Angelica började först arbeta 25 procent och har sedan gradvis ökat. Nu är hon uppe på 75 procent. Var sjätte vecka mäter hon värden och gör tester, men hennes värden har än så länge inte stabiliserat sig.

– Tack vare en oerhört bra omgivning har jag klarat detta. Det innefattar även en suverän läkare, Catharina Olivius. Jag ska klara mig hel från det här. När jag har bra dagar syns det inte på mig att jag är sjuk. Men jag försöker leva efter att man ska försöka göra saker som man vill göra, säger Angelica Hagstedt.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Gillar att fotografera

Namn: Angelica Hagstedt.

Ålder. 33.

Yrke: Stödassistent.

Bor: Varla.

Familj: Ensamstående.

Intressen: Fotografera. Funderar på att starta eget som fotograf.

Relaterade artiklar
Fler artiklar