Victoria Forsberg.

KRÖNIKAN: Thailand? Nej, tack

Jag ska nu skriva det som kan komma att bli det mest provocerande jag någonsin skrivit. Jag är medveten om att jag kan komma att få mothugg och upprörda kommentarer. Att folk kommer att känna sig kränkta och arga. Det är nämligen så att jag inte tycker om Thailand.

Alla älskar ju Thailand. Varenda människa jag pratat med som besökt denna asiatiska ”pärla” älskar det. Beskriver det som ”paradiset på jorden”. När jag själv berättat att jag aldrig varit i Thailand, och att jag inte känt något behov av att åka hit, säger de att jag verkligen går miste om något. Att Thailand är guds gåva till semesterfiraren.

Det tog emot rätt mycket när min väninna (tillika Thailandsfrälst) presenterade idén om att åka till Thailand tillsammans med familjerna. Åtta personer i en månad. Men jag lät mig övertalas. Och bildgooglar man Thailand tillräckligt många gånger så är det svårt att inte bli förälskad i alla turkosa hav, kritvita stränder och pittoreska träbåtar. Tyvärr visade sig Thailand vara mer än det jag sett på bilderna.

Det är så vackert i Thailand, sägs det. Ja, självklart är det vackert med milsvida stränder och kristallklart vatten. Men det är inte fullt lika vackert med alla tusentals sophögar, trasiga skjul och möbler och fallfärdiga byggnader. Så gott som varenda liten by vi besökt har sett ut som Tjernobyl och eftersom thailändarna verkar hysa agg mot offentliga soptunnor så ligger travar av stinkande sopsäckar och skräp i drivor längs trottoarerna. Hopspikat spillvirke och en murken del av en longtail-båt blir utan problem en affär. Det går även bra att bygga en ranglig träram runt en moped från sekelskiftet och kalla det en taxi. Gammalt, slitet och nedgånget är mitt bestående intryck av Thailand.

Det är så varmt i Thailand, sägs det också. Och jag kan inte annat än att hålla med. Det är obeskrivligt varmt i Thailand. Det är klibbig-rövsvett-som-forsar-mellan-skinkorna-varmt i Thailand. Det är en vibrerande tryckkokare av hetta och fukt. Det går inte att andas, än mindre röra sig. Lägg till stanken från sophögarna och en skrikande ettåring med värmeslag. Lovely, isn´t it?

Maten är ju så bra i Thailand, också. Ja, thaimat är gott. En riktigt vällagad Pad Thai slår det mesta. Men för min del kan jag lika gärna njuta av den hemma på Mhenam, som här i svett-och-stank-land. Dessutom riskerar jag inte att hamna på sjukhus med matförgiftning lika lätt. Visst, matförgiftningsrisken finns överallt. Men trots alla mina tidigare resor så har jag aldrig varit med om en sjukdomsfrekvens så hög som denna. Inte mindre än fyra olika sjukhusbesök har det blivit under vår månad här nere. Och då är vi överdrivet försiktiga med allt vi äter och sköter hygienen oklanderligt…

Nu är jag medveten om att denna krönika är skriven i affekt p.g.a. alla orsaker beskrivna ovan. Några dagar återstår nu i ”paradiset” och som det känns just nu kommer jag aldrig någonsin att åka tillbaka hit. För hur provocerande det än kan låta så slår inte Thailand någon av våra tidigare resor.

Men vi har gjort det och är således en erfarenhet rikare. Och om någon går i restankar och tänker ”Thailand – där har vi aldrig varit, vi kanske ska åka dit?”, läs gärna denna krönika igen. Den visar en till dimension av paradisbilden.

Victoria Forsberg

Relaterade artiklar
Fler artiklar