Still goin´strong. En gång var de Kungsbackas rockstorheter, som fyllde fritidsgårdar och discon ända ner till Halmstad. Ola Lund och Patrik Hagelin är två av originalmedlemmarna i Spader Ass, som på fredag ställer sig på scen igen, 40 år efter bandets storhetstid.

Spader Ass tillsammans igen

Under slutet av 70- och början av 80-talet fyllde de discon och fritidsgårdar ända ner till Halmstad. Spader Ass var Kungsbackas lokala rockstorheter fram till splittringen 1983. På fredag står de på scen igen – för första gången på decennier.

– Vi hade från början tänkt att det skulle vara 40-årsjubileum, men det får bli ett 41-årsfirande i stället, säger gitarristen Patrik Hagelin.

För bandets officiella historieskrivning börjar 1977. Ungefär då började kompisarna från Hålabäck samlas för att spela musik tillsammans. När Kungsbacka-posten träffar två av medlemmarna framgår det att de första konstellationerna av Spader Ass var ganska flytande.

– Alla spelade ju, men jag tror man kan säga att bandet startades i Perras källare, det var oftast där vi samlades för att repa, någonstans runt -76 eller -77, berättar Patrik.

De första stegen togs med coverversioner på allt från Thin Lizzy, till Gasolin, Magnus Uggla och Judas Priest. Men ganska snart började killarna skriva egna låtar.

– Och de blev snabbt fler och fler. Det har vi sett nu när vi hittat gamla spellistor att det var en stor andel som var eget material, säger trummisen Ola Lund.

Karriären spände över fritidsgårdar, klubbar och discon i närområdet och den gick bra. Bandets låtar hamnade på demokassetter som kopierades och delades mellan kompisar, ett inte helt ovanligt sätt för osignade band att sprida sin musik under tidiga 80-talet. Låtarna spelades och gav ny publik till nästa spelning – och så vidare.

– Vi fick chansen att göra en inspelning i Studio Bohus i Kungälv, ABBA hade spelat in där, och Status Quo, så det var naturligtvis stort. Vi gjorde fyra låtar snabbt och DEN kopierades och spelades, minns Patrik.

Bandet vann rockbandstävlingar och hann med både flera utsålda spelningar på legendariska ungdomsdiscot Focus i Gårdskulla och spela för 800 personer på ett knôkfullt Kåren i Göteborg. Bandet spelade in egna låten ”En miljon” på Vivaldi Studios i östra Mölndal och var en hårsmån från att signa skivkontrakt. Men i studion intill stod Snowstorm ”och ni kan ju gissa vem som fick skivkontrakt den dagen? Men vi är inte bittra”, berättar bandet på sin Facebooksida, med glimten i ögat.

1983 gick medlemmarna skilda vägar.

Varför?

– Lumpen. Alla skulle göra lumpen, jag kallades in först men efter det gick alla var sitt håll, det var svårt att hålla alla samlade, säger Patrik.

Då hade Ola redan lämnat, när hockeykarriären tog allt mer tid och dessutom lockade honom till Borås. Vännerna skingrades, även om flera av dem fortsatte med musiken i en eller annan form. Andra skaffade jobb, familj eller startade företag, och livet för de gamla Spader Ass-medlemmarna gick vidare in i vuxenåren.

Tills det var dags att göra som Blues Brothers – sätta ihop det gamla bandet igen.

– Allt började med att Per och Mikael messade, de hade varit på Elvis Costello-konsert och var sugna på att spela igen. Vi började ringa runt, och det visade sig att alla var på, berättar Patrik.

Spader Ass årgång 2018 har dessutom numera två trummisar. För bemanningen bakom batteriet hade under ungdomsåren växlats mellan Ola Lund och Mats Johansson.

– Men vi kunde ju inte bara ringa den ena trummisen, skrattar Patrik.

Två trummisar starka, med dubbla gitarrer, sång, bas och klaviatur var det bara att sätta igång att repa. Sedan förra året har de setts varannan måndag.

– Då hade en del av oss inte setts på 30 år, men känslan var att ‘ingenting har hänt’. Det var precis samma sköna snack, säger Ola, som numera återvänt till Kungsbacka efter 30 år i Borås.

Och materialet? Jodå, låtarna sitter fint, trots att det är 40 år sen sist.

– Sedan har vi väl ibland lite olika åsikter om hur man kommer ihåg början och slut, säger Ola med ett leende.

– Det är som att öppna en lucka när man spelar de gamla låtarna. Man känner ‘ojdå, det där kommer jag ihåg sedan innan’, säger Patrik.

På fredag den 2 mars ställer de sig på scen igen, på resturang Esters Big Family-temakväll. Slutsålt, sedan länge. ”Inte bara för att vi är där”, menar både Patrik och Ola. Snacket i sociala medier säger annat, där många nu delar minnen och bilder från bandets gamla spelningar.

– Det kommer så klart vara en hel del nostalgi, vi hoppas kunna bjuda på en rolig kväll för alla som gick på gymnasiet och hängde i Hålabäck på den tiden, säger Ola Lind.

Och numera behöver ingen kopiera kassetter för att komma över de gamla inspelningarna från bandets ungdom. Spader Ass finns på Spotify och nostalgi eller inte, visst är de sugna på att återigen ställa sig på scenen. Med sig på spelningen tar de en repertoar som består bara av bandets egna originallåtar från sent -70 och tidigt 80-tal. Under konserten projiceras dessutom bilder och foton från 70- och 80-talets scenframträdanden, för att höja stämningen på kvällen.

– Vi vill ju ge publiken en upplevelse, och vi har till och med lite i bakfickan. Om vi springer torrt så har vi en 3-4 nya låtar som vi skrivit, för att hålla det intressant. Sedan måste man ju tänka på att vi var i 15-årsåldern när vi skrev en del av de gamla texterna. Så vi kör dem så nära originalet som vi kan med, skrattar Patrik Hagelin.

Mats H Ljungqvist

0300-519 83

mats.h.ljungqvist@kungsbackaposten.se

Spader Ass

Ola Lund – Trummor

Mats ”Musslan” Johansson – Trummor

Patrik Hagelin – Gitarr, sång

Mikael ”Wester” Westerberg – bas

Per Wästertun – Gitarr, sång

Jörgen Andersson – Klaviatur, sång

Relaterade artiklar
Fler artiklar