Nu blir det Jävlaranamma på Freadals gård

Han har skrivit nästan varje låt till kultbandet Jävlaranamma. Men för några år sedan klev Jörgen Schelander av scenen. Nu spelar han lite när det passar honom, då som Robinson-Jörgen. Fredagen den 17 juli spelar han på Freadals trädgådskafé i Åsa.

Bortsett från i ungdomen har Jörgen Schelander alltid verkat i det dolda. Det har bland annat med jobbet som lärare att göra. Nu undervisar han inte längre. För några år sedan sa han upp sig från arbetet – och började i mataffär.

– När jag var 18 var det inga problem med att leva ett liv där man var ute och dönade på nätterna och inte gjorde mycket annat än att flamsa med musik och sjunga fula ord. Jag gillade det levernet, och gör det fortfarande. När jag blev lite äldre kände jag att det behövdes en motvikt i livet. 1993 blev jag färdig grundskolelärare och pappa. Då bestämde jag mig för att om jag kunde vara världens bästa lärare och världens bästa pappa – då kunde jag få vara hur galen som helst vid sidan om. Livets vågskål skulle ändå hänga rakt. Tyckte inte det var svårt att parera yrket och familjelivet med flamset vid sidan om, men att det ändå kändes gött att hålla isär levnadsbanorna. Så i skolan pratade jag aldrig om att jag spelade musik, och i hemmet skrev jag bara låtar när alla lagt sig. Det funkade fint, och jag mådde bra med det – men det innebar ju också att jag inte gärna flashade med bild och namn i artiklar om bandet eller ville uppträda på TV. I alla klasser jag haft har det avslöjats att jag spelar musik. Framför allt eftersom föräldrar till barnen vet vem jag är. Men det har aldrig blivit ”en grej” och jag har kunnat köra vidare som pedagog och tjänsteman utan att Jävlaranammalivet spillt över.

Många av Jävlaranammas låtar har blivit odödliga klassiker. Jörgen Schelander har skrivit samtliga, eller i varje fall så gott som.

– I ett bra band har alla olika roller. Vissa är grymma på att spela instrument, vissa gör sig finfint på scen och andra gör andra saker. Skriva låtar till exempel. Jag kan inte spela instrument nåt vidare eller sjunga speciellt bra. På scen ser jag bara konstig ut. Men jag tycker ändå att jag under alla år med bandet har ”fått till det” med låtskriveri. Bandet är ihopsatt av människor med helt olika ingång till musik. De flesta är mer musikaliska än mig och tycker det är härligt när man spelar tillsammans. Jag är mer intresserad av vad man kan hitta på vid sidan om musiken, för att göra uppträdanden mer publiktillvända. När vi startade älskade jag verkligen att stå på scen. Det var små lokaler och man såg direkt reaktionerna på alla i publiken när man försökte vara rolig. Vi var inte fyllda tjugo heller så jag hade massvis av exhibitionism som ville ut. När grejen växte och lokalerna blev större tappade jag en hel del av detta. Man stod bländad av strålkastare och skrek ut i ett mörkt publikhav. Visst var det fantastiskt att höra tusen personer skrika med i refrängerna, men till slut vande man sig även vid detta. Ville man hålla positivet rullande gällde det att tillfredsställa publiken – och publiken ville mest ha gamla hits. Bandet är dessutom komponerat av människor med ”riktiga liv”, och har emellanåt inte all tid i världen att repa in nytt material. Ingen lever på musiken.

För några år sedan klev Jörgen Schelander av scenen. Trots att många fans velat ha honom tillbaka har han vägrat hårdnackat. Däremot är han fortfarande med när det gäller låtskrivning och annat runt Jävlaranamma.

– Jag tappade intresset för att stå på stora scener. Och för att sjunga samma låtar varje konsert. Alla band hamnar ju där. Framför allt om folk gillar det man gör. Jag försökte hålla min egen nerv igång genom att arrangera resor till och från konserterna och att satsa på skojerierna innan spelningarna, men till slut funkade det inte. Jag märkte att bandet tyckte det var jobbigt att jag hela tiden gjorde min egen grej och begärde att andra skulle ställa upp på saker jag hittade på. Så till slut blev det dags att ta min Mats ur konsertskolan. Det blev trevligare för alla inblandade, och man hör ju på musiken nuförtiden att det svänger mycket mer när de inte lägger tid på allt jox runtomkring. Även om jag idag inte tillhör det band som uppträder live anser jag mig själv tillhöra bandet. Skriver nya låtar och vi spelar in dem ihop med bandet. Bandet väljer vad de plockar upp live av det nya.

När skapade du Robinson-Jörgen?

– En sommar hade jag fattat ett dåligt beslut och skrivit på ett anställningskontrakt som inte gav mig semesterpengar, men samtidigt gjorde att jag inte kunde söka A-kassa. Jag var pank. Nils på vårt danska skivbolag erbjöd 15 000 i näven om jag gjorde en skiva. Det gjorde vi. Ihop med lille Stellan spelade vi snabbt in en gäng låtar av ”blandad kvalitet”. Eftersom det inte var en Jävlaranammaskiva, per se, fick vi välja ett nytt namn. Det blev RobinsonJörgen och Jesu Pöjk. RobinsonJörgen eftersom alla som på den tiden var med i TV-programmet ”Robinson” fick detta epitet. Löpsedlarna var varje dag fyllda med avslöjanden om personer med epitetet ”Robinson”. Ett kul namn då – men i alla år efteråt har folk trott jag faktiskt varit med i Robinson. Och blivit besvikna när det visat sig att namnet bara är hittepå. Idag hade väl namnet blivit Blogg-Jögge. Under namnet RobinsonJörgen spelar jag några gånger per år. Uteslutande för en liten publik och med liten musikalisk förstärkning. Spelningarna med Jävlaranamma och med RobinsonJörgen inleds alltid med lekar och tävlingar. Så även på Freadal den 17 juli.

– 1991 gick jag på Universitetet och skulle hjälpa en kursare att flytta. Två Volvolastbilar. Vi kämpade i två dygn med en mardrömsflytt i ösregn och en familj som inte riktigt planerat sin utflyttning. Jag vägrade ta emot pengar för jobbet, men Gunnar tjatade på mig två tjugofemliters damejeanner vitt vin, som stod med på flyttlasset. Bandet skulle spela på Valvet, som inte hade utskänkningstillstånd. Vi ringde och frågade om man fick dela ut alkohol gratis till publiken. Det gick bra om utdelandet klart ”ingick i föreställningen” och om vi hade 18-årsgräns i dörren. Vi kunde alltså göra 100 liter vinbål av de 50 literna hemkört vin. Eftersom det var viktigt att alkoholutdelningen ”ingick i föreställningen” startade vi spelningen med en kort låt, och sedan blev det fiskdamm med vinbålsglas och workshop med blålera. Publiken tyckte det var spex och drack upp varenda milliliter. Tyvärr hade det hemkörda vinet inte fått tillräckligt med socker – så när vi hällde i läsk började alltihop jäsa igen och Valvets enda toalett hade ingen chans att ta hand om all ränneskita som producerades efter båldrickandet. Det var bajs överallt. Men ett frö var sått. För varje konsert som spelades efteråt blev det mer och mer aktiviteter före spelningen. Detta var ju i en tid då konserter normalt började två timmar efter utsatt tid och publik stod och vantrivdes med avslagna öl på ett anonymt konsertgolv. När det tjongades på med lekar och spex före konserterna blev det en attraktion, i sig, och publiken började dyka upp redan när stället öppnade. Det som från början var poängpromenader och fiskdammar blev discopingis, tatueringar, och trehjulingsrallyn. En kväll hade Tom riggat upp 64 kvadratmeter konstgräs och hade fotbollsturnering på dansgolvet. Alla dessa aktiviteter gjorde att folk umgicks före konserterna och lärde känna varandra. Förfestargängen växte och det gjorde att publiken växte. Till slut var det inga problem att sälja slut 1000 biljetter till en konsert på Trädgårn på en förmiddag. Det är självklart jätteviktigt att bandets låtar är hittiga och allsångsvänliga, men förkonsertsspexen spelar precis lika stor roll för bandets framgångar.

Och så har du en ny skiva på gång?

– Jodå – det är ny skiva på gång. Förra året engagerades hela bandet när låtkassen blivit full. Vi spelade in ”Gör det själv”, men det tog nästan ett år eftersom det kom semestrar emellan och det är många som skall synka inspelande med sina privatliv. Nu blir det ny platta – men det blir en ”fortsättning” på RobinsonJörgen och Jesu Pöjk från nittiotalet. Låtarna är färdiga, men det spelas in lite mer spartanskt. Bandet är välkomna att vara med, men nu stuvas inga inspelningsdatum om för att det ska passa alla. Det ska gå fort. Albumet blir jävligt mycket mer flamsigt än de redan ordentligt flamsiga Jävlaranammaalbumen. Texterna mindre genomjobbade och mer spontana. Trummaskin och trix snarare än organiskt spelande och stora körer. Roligare för mig, tråkigare för alla andra, säger Jörgen Schelander.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se