”Mycket bättre än vad jag hade hoppats”

På ett informationsmöte om föreningsliv för fyra år sedan ställde sig Lisbeth Börjesson upp och sa till den konstnärligt intresserade delen av mötesdeltagarna: ”Vi startar en förening direkt, vi har inte tid att vänta.” Det blev början på Fritidskonstnärerna i Kungsbacka.

Behovet av en konstnärlig förening för hobbykonstnärer i Kungsbacka visade sig vara stort. Nu är deltagarna 87 till antalet och engagemanget är påtagligt. På det där avgörande mötet 2014 deltog en del vänner, men även några helt utomstående. Christer Nordström hade gått dit i hopp om att få hjälp att finansiera en ateljé. Istället hamnade han i en nystartad förening.

– Det här var mycket bättre än vad jag hade hoppats. Nu har vi ju fått en lokal att vara i, och en engagerad samling människor som hjälps åt, säger han.

Sällskapet håller hus i ABF:s lokaler, och får också en del finansiellt stöd av dem. Utställningar hålls minst tre gånger om året, och alla medlemmar har möjlighet att ställa ut ett verk var varje gång. Nu under december och januari pågår en utställning på Hembygdsmuseet, där drygt hälften av föreningens medlemmar valt att delta.

– Allt är frivilligt. Alla är inte aktiva samtidigt, säger ordförande Gunnar Moberg som handplockades till föreningen på grund av sin erfarenhet av såväl konst som ordförandeskap.

Medlemmarna hjälps åt. En del håller i egna kurser, medan andra lockar till inspiration eller kommer med tips.

– Ni brukar vara snälla och ge mig gamla kaviartuber. Insidan är nämligen guldig och jag använder det till mina tavlor, förklarar Lisbeth Börjesson.

Hon berättar också att kvaliteten på föreningens alster blir bättre och bättre.

– Att vi pratar med varandra och låter oss inspireras gör att vi lär oss mer. Jag ser en tydlig förbättring över de här åren, säger hon.

Från början fanns en viss nervositet bland medlemmarna. Efter långa liv av fritidsskapande utan konstnärlig skolning kan självsäkerheten vackla. Att för första gången någonsin ställa ut sina personliga skapelser kan vara skrämmande. Men oron släppte snart.

– Som gammal vågar man mer. De flesta av oss har inga ambitioner att bli berömda, vi skapar för att det är roligt. Jag kan vakna på nätterna med nya idéer, säger Lisbeth Börjesson.

Fritidskonstnärerna i Kungsbacka jobbar hårt med att nå ut. De ställer ut sina verk på välbesökta Fyren, men även utomhus, längs med ån under augustimarknaden. Det finns en önskan om att dra till sig nya människor och väcka konstintresset.

– Det är också viktigt att nå unga människor, säger Irene Eriksson.

Hon föregår själv med gott exempel när hon gärna målar tillsammans med barnbarnen. Hon visar en tavla som femåriga Wilja började på, och som farmor Irene sedan avslutade. Resultatet blev en personlig julklapp till barnbarnet.

Medelåldern i föreningen är emellertid hög just nu. Äldsta deltagaren är 90 år men målar fortfarande med pigg hand. Många har målat under sin ungdom, men lagt ner kreativiteten under de yrkesverksamma och stressade familjeåren. Efter pensionen har intresset tillåtits att blomma ut på nytt.

– Det här är friskvård. Det är viktigt att poängtera. Det är jag-stärkande och kreativt. Dessutom otroligt socialt, man får vänner här, säger Elisabeth Johansson.

Hennes eget bidrag till utställningen är en keramikby, med rakubrända hus och granar. Rakubränning är en japansk metod där den glödheta keramiken efter bränningen läggs i sågspån. Spånet fattar eld av värmen, och leran färgas matt svart på de ställen den inte är glaserad. De färgade glaserade ytorna krackelerar och bildar ett väldigt karaktäristiskt mönster. Elisabeth Johansson håller själv kurser i tekniken.

En gång om året reser föreningen i väg på studiebesök. Budgeten är än så länge stram, resorna blir inte långväga, men Borås gatuskulpturer och Varbergs vårsalong har fått besök av de konstintresserade kungsbackaborna. Dessutom har de låtit sig imponeras av Ringhals omfattande konstsamling.

– Det är inte alla som känner till att Ringhals har mycket fin konst, men man kan gå konstvandringar där nere, säger Christer Nordström.

Samlingen som omfattar flera hundra verk köptes in under 80-talet i samråd med Statens konstråd.

Både Lisbeth Börjesson och ordförande Gunnar Moberg medger att intresset för konst och kultur kunde ha varit större i Kungsbacka.

– Många konstnärer vittnar om att det är svårt att sälja konst till kungsbackabor. Det ligger närmare till hands att köpa en bil än en tavla, säger Lisbeth Börjesson.

– Vi hoppas det blir bättre. Vi vill nå ut och nöta intresset redan från unga år. Fritidskonstnärerna var med och drev frågan om fler utställningar på kommunens bibliotek, och det har blivit verklighet nu, säger Gunnar Moberg.

Mia Sandblom