Kust firar Bergmanåret med att spela Bergmanskt

Kungsbacka stadsteater sätter upp Bergmanskt, två pjäser skrivna i Ingemar Bergmans anda. Föreställningen lånar friskt av två klassiska Bergman-verk, Det sjunde inseglet och Scener ur ett äktenskap, men lovar att inte gå vilse bland demoner och ångest. – En behaglig form att ta in Bergman, försäkrar regissörerna Andreas Scheffel och Victoria Forsberg.

Svensk teater och kulturlivs allra störste, eller en svårbegriplig och ångestladdad kulturman som skulle få den globala me too-rörelsen att springa frivarv om han verkat idag? Åsikterna går fortfarande isär, flera år efter att den store regissören gått ur tiden. Men i år skulle han fyllt 100 och hela 2018 har firats som Bergman-året runt om i teater-Sverige. Kungsbacka Stadsteater, KUST, sätter upp två pjäser för att sent på året ge sitt bidrag till Bergman-firandet. Två av demonregissörens kanske mest kända verk har fått inspirera och vara förlaga och pjäserna har skrivits och regisserats av teatergruppens egna Andreas Scheffel och Victoria Forsberg.

Sex timmar blir 30 minuter

Victoria valde att koka ner den sex timmar långa och tunga 70-tals-serien Scener ur ett äktenskap till En Scen. Ett äktenskap, en pjäs på lite drygt 30 minuter. Victoria kallar det att TV-serien är ”väldigt mycket Bergman”. Då spelades huvudrollerna av Liv Ullman och Erland Josephsson. På Kungsbacka Stadsteater görs rollerna av Andreas Barås och Hanna Morau, inlånad från teatergruppen Bataljonen i Göteborg.

– Alltså, Scener ur ett äktenskap har nåt, även om sex timmar 70-tals-teve kan upplevas som lite tjötigt när man ser det idag. Men jag tycker att relationen mellan Johan och Marianne är spännande, de kan inte leva med varandra och de kan inte vara isär. Däremot tycker jag att vi har ett bättre format när föreställningen landar på 30 minuter, säger hon.

Kungsbacka Stadsteater har sedan starten 2011 bestått av Victoria och Richard Forsberg, tillsammans med Andreas Barås och Andreas Scheffel. Det var i den gruppen som tanken på att vara en del av Bergmanåret föddes. Från allra första början hade de tänkt sätta upp en tombola, där publiken fick dra Bergmantolkningar som sedan spelades på scenen. Men både Andreas Barås och Richard Forsberg var redan i somras tvungna att lämna manusarbetet på grund av tidsbrist.

– Eller, jag fick ångest, magont och det var för många demoner, säger Forsberg med ett leende.

Och fortsätter:

– Det finns egentligen bara tre sätt som folk förhåller sig till Ingemar Bergman. Det finns de som älskar honom, det finns de som hatar honom, och det finns de som inte känner nåt speciellt alls. Och Bergmanskt uppskattas av alla tre kategorierna, säger han.

Andreas Scheffel är den i ensemblen som har ett varmast klappande hjärta för Bergman.

– Jag gillar framför allt många av hans filmer, man ser direkt att det är Bergman, och det kan man inte säga om alla regissörer. Det är otroligt svenskt, med ett vemod och en dysterhet som gör att man känner igen honom direkt, säger han och listar både Gycklarnas Afton, Hets och Persona som favoritfilmer, tillsammans med den kanske enda Bergmanfilm som vunnit både publikens och kritikernas jubel, Fanny och Alexander.

Mr Green som döden

Kanske just därför sneglade Anderas Scheffel på Sjunde inseglet när han skrev manus till Den sjunde insättningen, en pjäs om spel och spelmissbruk. Och döden är inte längre en svartklädd lieman med schackbräde på en öde kustremsa i Skåne. I Kungsbacka Stadsteaters Bergmanskt heter döden Mr Green, en dollargrön gestalt spelad av Anna Nordqvist, inlånad från fria teatergruppen Bataljonen i Göteborg.

– I Sjunde inseglet kommer ju döden med pesten. I Sjunde insättningen sitter ingen riddare och spelar schack, den är inte så dramatisk. Men spelberoende är ju trots allt ett ämne som diskuteras mycket idag, men kanske inte spelas så ofta på en teaterscen. Jag tyckte det var spännande och ett bra sätt att fira Bergmans hundraårsjubileum på ett lite respektlöst sätt, tillsammans med kollegorna, säger han.

Fem föreställningar

Föreställningen Bergmanskt ges totalt fem föreställningar och spelas på Alléteatern, den Black Box-scen som Kust driver tillsammans med tre andra teatergrupper. Tidigare i år spelade de Strykjärnet och Döden och Bergmanskt är den andra Kust-produktionen för året.

För Kust är det också första gången de spelar i december och dessutom ges Bergmanskt också under ett par vardagkvällar. Det handlar om att känna av intresset för den aningen mer alternativa kulturen.

– Vi frågar oss själva hur detta ska landa, men vi erbjuder något som inte finns i Kungsbacka och vi gör det vi själva vill göra. Vi kan så klart aldrig leva på detta, vi spelar det vi känner för, det är ett sätt för oss att utvecklas och det finns ingen annan som gör något liknande här, säger Victoria Forsberg.

Varför ska man gå och se Bergmanskt?

– För att du får två bra föreställningar på samma kväll, och två gånger 35 minuter är en väldigt behaglig form att ta in Bergman, säger Richard Forsberg.

– Och det är två extremt olika föreställningar. Den sjunde insättningen är mer trogen Bergman, mer i hans genre. Din pjäs är ju mer ‘fullt ös medvetslös’, säger Andreas Scheffel och tittar på Victoria.

Men bara ordet Bergman kan ju skrämma folk. Får ni aldrig lust sätta upp nåt totalt publiktillvänt, spela fars för fulla hus och lapp på luckan?

– Det finns redan så många som gör det bra, vi tycker inte att det behövs. Fast vi har ju spelat fars, vi satte ju upp Snålvatten och Jäkelskap, men valde att spela den som ett drama. Det blev väldigt spännande, säger Victoria.

– Det är ju det som är styrkan i Alléteatern. Vill man se sommarteater går man på Ebbesällskapets föreställningar, vill man se fars kollar man in Fars i Fjärås. Och vill du se eller spela improvisationsteater så är Kungsbacka teaterverkstad just nu inne i ett sådant projekt. Vi är fyra grupper som har den här lokalen tillsammans och vi kompletterar varandra på ett bra sätt, säger Richard Forsberg.

Andreas, som också spelar med Fars i Fjärås och har tentakler ute i flera andra teatersammanhang i kommunen, menar att arbetet i Kungsbacka Stadsteater ändå är något väldigt speciellt.

– Jag är med i fyra olika projekt, men om jag tvingades välja så skulle jag välja Kust. Just det här att skapa och driva egna projekt, vi fyra tillsammans, det är det roligaste jag gjort, säger han.

Samtidigt går det inte att träffa teaterfolket i Kust utan att komma in på den fråga som hänger över hela verksamheten sedan ett drygt år tillbaka. Lokalen, i Alléskolans gamla gymnastiksal, hotas av rivning och kan göra fyra fria teatergrupper hemlösa. Några besked om framtiden har de inte fått.

– Nej, när det gäller den biten så är det fortfarande status quo, det är inga förändringar. Vi hör ingenting om vad som ska hända, säger Victoria Forsberg.

Bergmanskt har premiär lördagen den 8 december.

Mats H Ljungqvist

0300-519 83 mats.h.ljungqvist@kungsbackaposten.se