Kungsbackalärare ger ut novellsamling

Komplicerade relationer och att våga stå för sina egna, inre, drömmar och bryta gamla mönster. Det är några av de ämnen som utforskas i Aranäsläraren Anna-Carin Svanås nya bok ”För stort för att prata om och andra noveller”.

Anna-Carin Svanå har tidigare gett ut flera barnböcker på olika förlag. Det här är hennes första bok för vuxna där hon i novellform i sju olika berättelser skriver om dagsaktuella ämnen och situationer de flesta nog kan känna igen sig i.

Flera av novellerna, som vuxit fram under en längre tid, handlar om kampen att få tiden att räcka till för allt från arbete, barn och åldrande föräldrar till egentid och egna intressen utan att känna skam och skuld. Men också om samtida fenomen i samhället.

I novellen ”Ett främmande barn” får läsaren till exempel ta del av Anna-Carins fiktiva berättelse om vad som händer när en kvinna i 70-årsåldern – ”som inte är rasist, utan bara anser att alla ska få sköta sitt och sig själva” – råkar hamna mitt i kaoset när nazister och motdemonstranter brakar samman på Avenyn i Göteborg.

– Det är min senaste skrivna novell i samlingen, även om idéen också till den föddes för ganska många år sedan då en kompis berättade en historia som fick mig att börja spåna, berättar Anna-Carin Svanå.

Ett sätt att slippa stressen

I en annan novell skriver hon om 46-åriga Marina som tror att hon behöver en tromb för att hantera sin påfrestande mamma och tänker att det är för sent att följa sina egna drömmar. I en tredje berättar hon om Karolin som längtar efter kärlek och närhet bakom alla skuldkänslor och krav.

– Att skriva är för mig ett sätt att komma bort från stressen i mitt eget vardagsliv, säger trebarnsmamman Anna-Carin Svanå som arbetar som gymnasielärare på Aranäs sedan nära 20 år tillbaka, men också som författare, illustratör och frilansande lektör.

– Jag har väl egentligen skrivit så länge jag kan minnas, men det var när barnen var små – och min yngsta son var runt tre år – som jag började skriva på allvar av frustration över mitt eget livspussel, fortsätter hon.

Livet som lärare och småbarnsmamma hade blivit allt mer som en malström där hon bara snurrade runt utan kontroll. Genom att skriva fick hon utlopp för den kvävande känslan att aldrig räcka till, beskriver Anna-Carin själv situationen.

Nu när barnen blivit lite större försöker hon också hitta mer tid för sig själv och sitt skrivande. Ibland genom att smita iväg på ett café och skriva.

– Jag har också gått ned lite i tid från min tjänst som svenska- och engelskalärare på IB-programmet här på Aranäsgymnasiet för att också kunna ägna mig mer åt mitt andra jobb som illustratör och frilansande lektör, berättar Anna-Carin, som bor i Varberg och pendlar till jobbet i Kungsbacka, vilket hon dock bara ser som en fördel.

– På tåget försöker jag nämligen också hitta lite egentid och till exempel läsa en bok i lugn och ro, fortsätter hon.

Release på bokmässan

Hennes egen bok har nu precis kommit från tryckeriet och finns även tillgänglig för beställning hos olika nätbokhandlare. Den officiella releasen kommer dock ske först om några veckor, söndagen den 30 september, på Bokmässan i Göteborg där Anna-Carin Svanå kommer att medverka i Litterära Konsulters monter vid Café Skriva.

Dessförinnan ska hon den kommande veckan även delta på barnboksfestivalen ”SmåBUS” i Småland där hon medverkar i en utställning med namnet ”Hela världens Bullerby”. Det är en internationell utställning i Trädgårdshuset på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby där ett 20-tal illustratörer tolkat och gestaltat Bullerbyn utifrån författarinnans böcker.

– Den kommer att visas där fram till söndagen den 7 oktober med vernissage nu på torsdag, men sedan förhoppningsvis också ambulera runt till olika platser i Sverige, berättar Anna-Carin Svanå, som bidrar med en bild till utställningen.

Fler på lager

Anna-Carin har även fler berättelser på lager.

– Ja, det finns absolut fler även om jag ännu inte fått ned dem på pränt. Det skulle förstås också vara roligt att någon gång skriva en roman. Jag hade faktiskt en på gång i 20-årsåldern då jag skrev klart ett helt romanmanus, men så kom universitetsstudier, jobb och barn emellan. Jag har sedan gjort flera romanförsök, som nästan blivit färdiga.

– Det är också mycket därför jag gillar det korta formatet i noveller där man hinner slutföra, men ändå utforska olika teman och situationer ur olika personligheters perspektiv.

Har du berättat för dina elever att du skriver böcker?

– Det har jag faktiskt inte, jag brukar inte prata om det, men nu visade det sig häromdagen att det visst krupit fram ändå sedan mina kolleger avslöjat detta.

Kommer du att sätta novellsamlingen i händerna på dem för en analys?

– Nej, det vågar jag inte! Nu har jag visserligen redan fått lite reaktioner av olika bokbloggare, i uppmuntrande ordalag. Men det är ändå alltid läskigt att själv bli recenserad och analyserad, även om det ju är just det jag själv normalt sett ger mina elever i uppdrag att göra om andra författares verk.

Vad är roligast, att skriva barnböcker eller noveller?

– Det är roligt både och, men det är förstås en större frihet vilka ämnen man kan ta upp och reflektera runt när man skriver för vuxna. Mina barnböcker har ju varit mest humoristiska, men i novellerna har jag även kunnat skriva om mer svåra och vardagsnära ämnen, med både svärta och en underton av humor.

Camilla Moestedt