KRÖNIKAN: Nu ska jag preppa mig

Det var en måndag, den första i juni månad, som jag hittade den i posthögen. Samma dag hovrade en drönare ovanför mitt radhusområde. På Facebook flashade lokaltidningarna med nyheten att delar av Åsa var utan ström och vatten. Hesa Fredriks testsignaler hade precis klingat av när jag gick igenom det växande postberget och hittade broschyren. Ni förstår min paranoia, va? Drönare, strömavbrott, vattenbrist och krigslarm. Och så ”OM KRISEN ELLER KRIGET KOMMER” i feta versaler där på köksbänken. Och handen på hjärtat, skulle Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap verkligen skicka ut en alarmerande broschyr till alla hushåll om vi inte hade något att oroa oss för? Knappast. När jag med stigande oro läst igenom informationen och kallsvettig insett att senaste gången jag använde mitt spritkök var på Hultsfred 2003, så slås jag av hur oförberedd jag faktiskt är. Jag har alltid tagit det här med prepping och krisberedskap med stor ro. Medan maken bunkrat flaskvatten och värmeljus så har jag gått runt i min naiva bubbla och ba ”vi har minsann inte haft krig på 200 år så det är luuuugnt.” Han har förberett medan jag lallat runt. Men nu blir det ändring på det, för vem vet – när som helst kan Hesa Fredrik väsa skarpt och då gäller det att vara redo. Vatten och värmeljus i all ära, men om krisen drabbar oss behöver vi vara mer förberedda än så. Därför kommer jag vidta följande åtgärder:

– Börja träna. Blir det kris kommer jag behöva kunna springa fort och bära tungt. Då duger det inte att se ut som ett vandrande plockepinn med ischias.

– Hitta lugnet. Jag är mycket medveten om mina svagheter: ett försenat morgontåg och jag får synbortfall och stressmigrän. Hur ska jag klara av en krissituation om jag inte ens hanterar Ica Maxi en lönefredag? Nej, mindfulness och avslappning ftw.

– Läsa på. Herregud, jag vet inte ens vad det är jag preppar inför? Vilka hot finns mot oss egentligen, bortsett från de allra mest uppenbara (ozonhålet, terrorattackerna, Sverigedemokraterna etc.)?

– Packa väskan. Jag ska fylla ryggsäckar med allehanda överlevnadsting så att de är redo att kränga på sig och springa. För när krisen väl är här är det för sent att börja packa ravioliburkar och tändstickor.

– Ordna krisövningar. Vi är fyra personer i min familj, men varje gång vi ska lämna hemmet förökas vi alltid till minst det dubbla och vi kommer sällan iväg utan att glömma minst hälften av vår packning. Därför känns det oerhört relevant att öva. Naturligtvis har maken redan kollat upp var våra närmaste skyddsrum ligger, så bli inte förvånade som ni snart ser fyra krigsmålade Forsbergare komma ålandes mot Sankta Gertrudskyrkan. (Jo, det finns skyddsrum vid Gullregnsskolan också, men i kyrkans borde det väl finnas nattvards-vin, eller?)

På kylskåpet sitter nu MSB-broschyren som en ständig påminnelse om att vi kanske inte ska vara så lugna egentligen. Om inte annat har vi extra många värmeljus när höstmörkret sedan drar in.

Victoria Forsberg