Henry, 82, gör att Elvis lever vidare

Snart 82 år ung gör Henry Fredriksson skivdebut. Konstnären och artisten har en pipa som är slående lik Elvis Presley. Nu ska han och kollegan Ingolf Johnsson ut på turné.

Det är eftermiddag och klockan är 15. Henry Fredriksson och Ingolf Johnsson repeterar i ABF-huset i Kungsbacka. Man skulle kunna tro att deras spelande bygger på en livslång vänskap. Men så är det inte. Henry och Ingolf har bara känt varandra i ett halvår.

– Vi träffades av en ren slump. Ingolf höll på att utbilda dragspelarna här nere i källaren. Där är de 30-40 personer som spelar ibland. Jag tassade fram försiktigt till Ingolf och frågade om han ville spela med mig, och det ville han, säger Henry Fredriksson.

Ingolf Johnsson behövde inte lång tid för att svara ja på frågan om de skulle spela ihop. För honom är dessutom Elvis ungdomsidolen.

– Att vi träffades är en ren lyckträff. Jag började som rockmusiker, sedan var det dansband och jag har även varit proffsmusiker ett tag, säger Ingolf Johnsson, som bor i Fjärås.

Deras nyvunna vänskap har utvecklats snabbt. Nyligen var de med i SVT, både i Västnytt och i Landet runt. Och nu blir det turné.

– Det är så nytt allting. Vi är bokade i Malmö och i Halmstad och i Ulricehamn. Bland mycket annat. Jag har det uppskrivet på lappar där hemma, säger Henry Fredriksson.

Ingolf har studio hemma med utsikt över Lygnern. Där skapar kompisarna tillsammans. Mest blir det Elvis. Henry Fredriksson har en röst som är slående lik rocklegendens.

– Vår basist, förr i tiden, gillade Elvis. Jag sjöng och han fick applåderna. Han var den äkta Elvisfantasten. Det var inte jag på det sättet. Men nu har det växt fram mer och mer under resans gång. Man kommer in i den där känslan som Elvis hade i sina låtar, försöker i alla fall. Jag förstår inte hur han hade kunnat ha så fin känsla för varje låt, säger Fredriksson.

Ingolf Johnsson är liksom många andra förvånad över likheten i röst mellan 82-åringen från Kungsbacka och Elvis Presley från Memphis, Tennessee.

– Det var likheten i rösten som jag fastnade för. När vi spelade nere i källaren med dragspelarna hörde jag hur Henry sjöng här uppe och jag förstod potentialen i detta. Varje låt vi spelar blir bara längre och bättre, det är fantastiskt egentligen, säger Ingolf Johnsson.

Henry Fredriksson är egentligen tämligen framgångsrik konstnär, med flera större utställningar på sin meritlista.

– Det här med musiken är ju egentligen lite vid sidan om. Men det är skog eftersom man kommer undan från konstens former, färger och variationer lite. Jag började måla när jag var 20 år och när jag var 29 levde jag på konsten, jag jobbade som tecknare på Volvo. Men jag fick mycket action i bilderna och då valde jag att sluta på Volvo. Min läkare frågade om jag vågade det, men jag kunde faktiskt leva på konsten. Det var fullt av folk i salongerna, säger Fredriksson.

Fortfarande producerar han tavlor. Henry berättar att han häromdagen sålde tavlor till ett svenskt par som är bosatta utomlands.

– De köpte för…många tusen kronor. Haha. Jag vill inte säga hur mycket, men det är skoj att de här båda kanalerna följs åt, målandet och sjungandet. Båda är ju en form av konst.

Duon har släppt sin första skiva och på turnén kommer det inte bara att bli Elvis. Henry Fredriksson gillar visor från Dan Andersson och Nils Ferlin bland andra.

– Sången har varit mer på skoj för min del. När det saknats sångare så har jag fått hoppa in. Jag spelade en del dansband förr i tiden. Nu övar vi så mycket vi kan för att bli så bra som vi kan bli. Vi måste se till att ha en någorlunda bred repertoar, säger Henry Fredriksson.

Du måste fått höra förr att du är lik Elvis i rösten?

– Nej, nja. Jo, kanske förr. När jag var ute som trubadur var det många som frågade om jag kunde ta något med Elvis och så växte det. Att sjunga som Elvis kräver sin man, men vi börjar här på ABF-huset den 23 november. Jag känner värdinnan för Elvis på Liseberg. Så jag vet vad jag ska säga när jag kommer ut och ska spela.

Henry Fredriksson menar att det blir en tillbakablick från tiden som dansbandsmusiker.

– Då som nu kallar vi oss De-La-Vi. Det blir ju lite som förr i tiden när man drog iväg med dansband. Visst blir det en del lite längre resor, men det ska bli väldigt kul också, säger Henry Fredriksson.

Ingolf Johnsson:

– Det gäller att kunna vara ganska flexibel. Låtarna ska kunna passa in i rätt sammanhang också. Det går inte bara att köra Elvis.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se