Gunilla Blom tar för sig av livet och kulturen

Gunilla Blom kallar sig själv ”kulturtant” och slår gärna ett slag för att Kungsbacka är fyllt av fantastiska kulturupplevelser, ofta gratis, bara man tar sig tid att hitta dem. Själv är hon trogen besökare, på allt från kyrkans marknadsmusik till föreläsningarna på kulturhuset Fyren. Och räcker inte det, så kan man alltid engagera sig i språkcaféet, där Gunilla varit volontär sedan verksamheten startade. – Man får vara aktiv, det går inte att sitta med Gevalia hemma och vänta på besök, förklarar hon med ett leende.

Egentligen börjar den här historien när jag och Gunilla Blom stötte ihop i en kassakö inne på Kungsmässan. ”Jag känner igen dig”, sa hon. Med lite uselt minne för ansikten undrade jag om vi setts förr i något sammanhang?

”Nej, jag är bara en vanlig kulturtant”, skrattade Gunilla, men efter det började vi nicka till varandra lite här och där på stan och till slut frågade jag om jag fick göra en intervju.

För kulturtanter är grundstommen i kultur-Sverige. De utgör den hårda kärna av trogen publik som håller kulturlivet levande, från Stockholms innerstad, till lokalbiblioteken i Sveriges alla småstäder. Kungsbacka är inget undantag.

Och Gunilla Blom använder benämningen kulturtant med respekt och en inte så liten glimt i ögat.

– Det är ju ett sätt att förklara sig. Kulturtanter är ju kvinnliga aktiva pensionärer, som går på allt, teater, bio, föreläsningar, konserter och utställningar, allting där det händer något. Visst, alla är inte sådana, det finns kärringar som är 30 och det finns tjejer som är 80. Men det går inte att sitta hemma med Gevalia och vänta på besök när man blir äldre, man måste ut och aktivera sig, säger hon när vi ses för en intervju i bottenvåningen på Fyren.

Gunilla bor idag en tvåa på Kungsgatan, en lägenhet hon skaffade efter att hennes man dött både hastigt och oväntat 2006.

– Det var en helt vanlig söndagkväll och han sade plötsligt att han kände sig konstig i hjärtat. Vi bestämde tillsammans att det nog var bäst att ringa efter en ambulans. Han dog på vägen in till sjukhuset. Från de första känningarna tills han var dödförklarad, det tog en timma, det gick inte att rädda honom, minns Gunilla.

Hon berättar att året efter makens död blev ett mörker. Gunilla kallar det ett ”sorgeår”, där hon dagligen skrev ner sina tankar om livet och saknaden.

– Alla mina känslor skrev jag ner där, det var som dagboksanteckningar. Jag trodde det skulle räcka med kanske 30 dagar, men jag fortsatte i nästan ett år.

Alla anteckningar och tankar om att bli ensam gav hon så småningom ut som bok, privat, för egna pengar.

– Det fanns ju ingen förläggare som ville ge ut det. Men det var mitt sätt att bearbeta sorgen. När det var klart var det över, jag kunde lägga det bakom mig. Då sålde jag huset i Hanhals och flyttade in till stan, säger hon.

I dag är Gunilla pensionär, hon hänger med på det mesta och har örnkoll på vad som händer i Kungsbackas kulturliv. Hon lusläser webben och lokaltidningarnas tips, och är det särskilt spännande sparar hon urklippet på kylskåpet. Och kulturutbudet på hemmaplan är fantastiskt, bättre än vad de flesta inser, menar Gunilla.

– Se bara på Fyren. De har ofta författarbesök, de har föreläsningar som är gratis och som är jättespännande. Efter valet var statsvetaren Sören Holmberg här och höll en föreläsning om valresultatet som var otroligt intressant. Nästan varje dag händer det något på Fyren, de har ett jättestort utbud som många missar. Ändå är det ofta ganska lite publik, det är väldigt synd. Jag fattar inte vad det är för fel på Kungsbacka-folk. Vad vill de ha, undrar Gunilla.

Dagligen tar hon en promenad, från lägenheten på Kungsgatan och ner till stadskärnan. Hon kallar den ”ronden”.

– Det är en sväng jag brukar gå, ofta genom Fyren och in på Kungsmässan, och sedan runt innerstaden till torget, eller en sväng i Forsskogen eller Varlaskogen. Det är så många som sitter ensamma hemma och mår dåligt av olika anledningar. Det sägs att Ingemar Bergman sagt att ”demonerna tycker inte om frisk luft”. Så ta på er skorna och ge er ut och gå, gå dit skorna pekar om ni inte vet vart ni ska gå, tipsar hon.

En annan bortglömd kultur-pärla som Gunilla gärna lyfter fram är marknadsmusiken i Kungsbacka. Det är Kungsbacka församlings kyrkomusiker som ger en gratiskonsert med klassisk musik i kyrkan i samband med torsdagsmarknaden.

– Det är fantastiskt fin musik, och en vacker miljö. Och efteråt kan man gå på stan och äta lunch med någon väninna, säger Gunilla.

På hemmaplan tipsar hon också om Ebbe-teatern, amatörteater spelad utomhus, i en bokskog utanför Äskhults By,

– Jag har nog sett i stort sett alla föreställningar de gjort. Det är en så trevlig och vacker miljö, med fantastiskt duktiga amatörer på scenen. Jag tror att de har väldigt roligt, och de lägger ner ett enormt arbete på sina föreställningar, säger Gunilla.

Men intresset för kultur går så klart också utanför kommungränsen. Gunilla packar gärna en ryggsäck, drar på bekväma skor och åker till Kulturnatta i Mölndal eller Göteborg. Och att åka ensam är inga problem.

– Då fyller jag ryggsäcken med vatten, morötter och en bok, sedan kan jag åka in tio på morgonen och vara där hela dagen. Då kan jag verkligen strosa mellan konserter och framträdanden, jag prickar av det jag vill se i programmet och sedan går jag från det ena till det andra. Jag åker gärna själv, man ska trivas med sig själv och jag har inga problem att åka ensam om ingen har tid att följa med, säger hon.

Alla vi andra, vi missar en massa bra upplevelser?

– Ja. Men jag brukar säga er tid kommer. Jag har gjort mitt, nu har jag roligt. Jag tycker det är underbart att vara pensionär. Jag äter frukost i sängen och läser tidningarna i flera timmar. Men sedan får jag bråttom, då är det bara på med skorna och ut. Er tid kommer, men ni är alldeles för unga, några måste ju bära upp samhället.

Har du alltid haft det här kulturintresset?

– Ja, det ligger nog i mina gener, min mamma var likadan, ofta ute på olika saker. Men när jag jobbade hade jag ju alltid fullt sjå med hemmet och en massa annat. Det är först sedan min man dog som jag blev aktiv med detta, säger Gunilla.

Vid sidan av kulturintresset har Gunilla också ett mångårigt engagemang i språkcaféet på Fyren, där flyktingar och Kungsbackabor kan mötas och lära av varandra. Där har hon varit volontär sedan verksamheten drogs igång.

– Jag var på en föreläsning på Fyren precis när språkcaféet skulle starta. De dök på mig och frågade ”du som är så pratsam och social, du skulle väl passa att vara med” och så blev det, säger Gunilla.

Hösten 2014 kom de första flyktingarna till asylboendet Fjärås. De flesta var från Syrien men några kom från Somalia, Eritrea, Palestina och Irak. Kommunen hade inget nätverk för dem, de saknade allt. Det var volontärer från Röda korset, kyrkan, Rotary och vanliga empatiska kungsbackabor som ställde upp och hjälpte dem. Själv kom hon in först våren 2015,via språkcafeet.

– Jag hjälpte flyktingar att åka och handla på Willys, och vi åkte ut till Tjolöholm för att visa upp Kungsbacka. Jag lärde känna flyktingarna och jag lärde känna så många trevliga Kungsbackabor via språkcaféet. Och språket är inga problem, alla kan inte jättemycket engelska, men man får peka och gestikulera, det går alltid att göra sig förstådd, säger Gunilla.

Många av de ensamma män som kom till Sverige och Kungsbacka i den första flyktingvågen har idag fått uppehållstillstånd för sina familjer. Gunilla har nära kontakt med flera av dem.

– Nu är familjerna så klart glada att kunna vara tillsammans men jag hjälper fortfarande till när de behöver det. I onsdags var jag med när en liten syrisk pojke skulle på kontroll på barnavårdscentralen och igår var jag på Åsa Vårdcentral på en annan kontroll, jag hjälper dem och vi har så roligt. Jag har kontakt med en speciell familj, de har en liten flicka som är två år, hon är född här. Hennes mamma och pappa brukar kalla mig för hennes svenska mormor, hon är fullkomligt bedårande, säger Gunilla Blom.

Och ibland när hon är ute med flyktingbarnen så händer det att Gunilla möter vänner som tycker att ”Å vad roligt, du som har barnbarn”.

– Då brukar jag säga att på språkcaféet finns massor av barnbarn, det är bara att gå dit och låna dem. Och hela Alléskolan är full av barn, det är bara att gå dit och gå till lekplatsen med dem, de blir jätteglada, skrattar Gunilla.

Mats H Ljungqvist

0300-519 83 mats.h.ljungqvist@kungsbackaposten.se

Namn: Gunilla Blom – född Sparrhed, syster till Christer ”Baggen” Sparrhed, musiker från Kungsbacka som gick bort 2014

Bor: Bodde många år i villa i Hanhals, numera lägenhet på Kungsgatan

Jobb: Arbetat som civilanställd inom polisen och säkerhetspolisen, haft restaurang i Spanien och jobbat som läkarsekreterare på Sahlgrenskas Jubileumsklinik. Numera pensionär och trogen kulturkonsument.