Sebastian Wiklander förlorade kampen mot cancern. Han blev 42 år. Arkivfoto: Tobias Sandblom

Fotbollsprofilen Sebastian ”Basse” Wiklander död

Han vann första halvlek, men förlorade matchen. Sebastian ”Basse” Wiklander har gått bort. Han blev 42 år.

I mitten av 2014 fick Sebastian Wiklander beskedet av en läkare ”Du har en tumör i hjärnan”. Han var nybliven pappa och trodde att yrseln berodde på för lite sömn.

Men ”Basse”, som är en känd kämpe och gillar både fotboll och boxning knockade cancertumören.

Dessvärre bara tillfälligt.

Den kom tillbaka och i helgen somnade Sebastian Wiklander in.

För folk i Kungsbacka är han känd som ”Basse”, men ”Seb”, ”Sebbe” eller ”Seppo” gick också bra. En fotbollslirare, med betoning på lirare, som spelat både för IFK Fjärås och för Åsa IF. Men även för klubbar som Örgryte, Café Opera, PSV Eindhoven, Halmia, Umeå, IFK Mariehamn.

Sebastian var med och spelade upp den åländska klubben i Finlands högstaliga. Så här säger klubbens ordförande, Peter Lundberg, till åländska tidningen Nyan:

– Det är nog få som har påverkat så många på så kort tid som Seppo. Trots att han bara var på Åland i två år så lever han fortfarande kvar i mångas medvetande.

Sådan var Sebastian Wiklander. Han gjorde avtryck och lämnade ingen oberörd. Vi gick i samma klass i gymnasiet. ”Basse” var ett år äldre, men kom till oss i första ring. Vi fann varandra ganska omgående.

Framförallt gillade vi sport. Vi spelade golf i massor. Ofta samma trio: jag från Åsa, Sebastian från Fjärås och Christian Danielsson från Frillesås.

Vi var en udda trio som spelade med klasskompisarna från Särö. Sällan hade vi råd med de dyra klubborna, som vännerna alltid hade. Men Sebastian gillade det där, att slå underifrån.

”Basse” tog alltid dagen som den kom. Med bankomatkortet i bakfickan. Eller var det nu fanns någonstans för stunden. När det var midsommarfirande på Smögen hade flera andra i klassen ordnat eget boende i form av stugor eller liknande, så hade vi ett tält med oss.

”Det där sätter vi upp när vi kommer hem ikväll”, sa Sebastian.

Det blev en natt i den kliande ljungen under bar himmel.

Ett annat midsommarfirande sov vi i min fars Mazda 626. ”Basse” höll på att få kramp där han låg i bagaget. Dagen efter blev det golf.

Vi hittade på en massa bus och tokigheter. Sebastian Wiklander var en god vän, som nu sörjs framförallt av sin fru och sina tre barn. Det är så outsägligt sorgligt och smärtsamt att höra om denna kämpes allt för tidiga bortgång.

Vi hade idrotten ihop, bland annat. Men vi höll på olika lag. Han på Örgryte och Hammarby, jag på Blåvitt. Klart är dock att alla änglar kommer till himmelen – så vi ses!

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Relaterade artiklar
Fler artiklar