Folkhögskolans julgran har blivit en tradition

Första året försökte någon bränna ner den. Nu har folkhögskolans julgran vid infarten till Åsa blivit en efterfrågad tradition. Nästa år satsar skolan på att engagera skolbarnen i granbygget och på sikt planeras en skulpturpark i samarbete med Kustpromenaden. – Vi vill vara en aktiv del i lokalsamhället, säger Teresa Bortoluzzi, lärare och konstnärlig ledare på skolan.

Löftadalens Folkhögskola drivs idag i regi av Region Halland och har plats för drygt 100 elever, med framför allt olika konstnärliga utbildningar på programmet. Teresa Bortoluzzi undervisar i textil och var den som för fem år sedan födde idén med en entrégran i rondellen in till samhället.

Den första granen pryddes med rosa tyll och olika prylar från loppmarknader. Fem meter hög, prydd med återvunna prylar från loppmarknader och med sammanlagt 150 meter tyg blev den ett maffigt konstverk som skulle lysa upp infarten till samhället.

– Men någon försökte elda upp den, även om det mesta bara smälte lite grann, berättar Teresa.

Granen lagades snabbt, men födde också en ny tradition. Sedan dess har skolans textilelever varje år satt upp ett grankonstverk med tema, på samma ställe, intill infartsrondellen.

– Det är ett sätt att påminna om att vi på Löftadalens Folkhögskola finns. Granen har aldrig varit tänkt att vara en provokation, men det blir alltid reaktioner när man som konstnär tar sig an det offentliga rummet. Det handlar om förväntningar, alla förväntar sig att en julgran ska vara röd, men den gången lät vi den vara rosa, för att bryta förväntningarna, säger Teresa.

Åsa-granen får se ut hur som helst, men några grundregler gäller när eleverna ska låta kreativiteten flöda. Den ska göras av någonting som redan finns på skolan, eller som går att köpa second hand. Den tanken ska utmana kreativiteten hos studenterna.

I år avtäcktes nyligen den femte upplagan av rondell-gran från folkhögskolan. Temat är garn och hela utformningen sköttes den här gången av Teresa Bortoluzzi själv.

– I år har vi textilutbildningen bara på distans, därför fick jag göra granen själv, jag tycker det är viktigt att vi upprätthåller traditionen och vi vill inte göra Åsaborna besvikna. Det finns en förväntan att vi upprätthåller en kontinuitet med detta, säger hon.

Hur var det att jobba ensam med detta?

– Jag trodde det skulle gå snabbt. Jag hade väldigt fel (skratt). Men man kan väl säga att det var lika roligt som det var jobbigt, och det är alltid ett bra tecken. Det är en balansgång, när man känner att ‘vad har jag gett mig in på?’ så betyder det att det kan bli väldigt bra, säger Bortoluzzi.

Löftadalens Folkhögskola ligger på en klippa nästan vid foten av stranden och lokalerna byggdes en gång i världen som badhotell i mitten av 30-talet. När tiderna blev svåra såldes hela anläggningen på exekutiv auktion till Gällivare kommun. I decennier användes skolan som barnkoloni och vilohem för husmödrar från norrlandskommuner, innan landstinget Halland 1960 tog över och bytte namn på skolan. I dag bor ett 90-tal av de totalt 115 eleverna på skolan, något som alltid varit en bärande del av folkhögskola-idealen. Förutom kurser i keramik, bild, textil och dans finns sedan ett par år tillbaka också en singer-songwriterutbildning för musiker. Skolan har föredrag och kulturkvällar, och erbjuder också både sommarkurser och kvällskurser. Trots allt detta så kan det upplevas att folkhögskolan syns för lite i lokalsamhället, menar Teresa Bortoluzzi.

– Detta är ju en kulturell mötesplats, en väldigt speciell miljö, här finns alltid folk och det händer alltid något. Ändå är det så många som aldrig varit här, och det är synd. Vi vill ju vara en del av samhället, en kulturbärare, säger hon.

Redan nästa år tänker Löftadalen bjuda in skolbarn och ungdomar från Åsa för att vara med och utforma grankonstverket.

– Den här konsten är till för Åsa och jag tror det betyder mycket om de får vara med och vara delaktiga. Och så tror jag att det kan hjälpa dem att se konst på ett annat sätt. Om de fått vara med och skapa själva så tror jag att den där barriären försvinner som annars kan finnas runt konst i offentligheten. Jag är väldigt intresserad av den processen, och har redan pratat med textilslöjdlärare på skolan, säger Teresa.

Och på sikt vill Löftadalen måla med ännu större penslar för att göra avtryck på hemmaplan. Planer finns att skapa en skulpturpark på klipporna runt området. Idén har vuxit fram när arbetet med den hyllade kustpromenaden tagit allt fastare form och skulpturparken skulle bli ett utmärkt komplement.

– Det är ett lätt sätt att ta del av kultur och konst och vi tror det skulle locka både turister och Åsa-bor att komma hit och titta, säger Teresa Bortoluzzi.

Tanken är fortfarande i sin linda, men har dragits för grupperna som tagit fram Kustpromenaden. Därifrån är det bara tumme upp, berättar Teresa.

– Däremot är alla medvetna om att det kan ta tid att få igenom en sådan idé. Men det är bara att mala på och söka tillstånd.

Sveriges kanske mest kända skulpturpark ligger i Pilane på Tjörn, och lockar varje år tusentals besökare, med objekt som i vissa fall är stora som hus. Mest känd är kanske ”Anna”, ett fjorton meter högt kvinnohuvud som med slutna ögon blickar ut över Västerhavet.

Teresa förklarar att det inte behöver handla om att skolan köper in skulpturer till parken. Lika gärna kan olika konstnärer bjudas in för att på bo på skolan och jobba fram det som ska pryda området. Allting behöver heller inte ta rygg på Pilanes jätte-installationer.

– Det kan lika gärna vara ett litet subtilt verk som man kanske måste leta efter, för att uppnå det där oväntade, funderar Teresa.

Men området skulle också tåla skulpturer som tar ordentligt med utrymme.

– Jag ser att det kan finnas plats för något större här, om man betänker proportionerna runt omkring. Havet är stort, klipporna är stora och visst vore det fint att ha något som syns på håll, till och med från en båt ute på havet. Skolans rektor brukar säga att från havet ser folkhögskolan ut som en vit gräddtårta. Då skulle det väl vara fint med en skulptur som syns på långt håll och som sätter Åsa på kartan. Jag tror det skulle vara spännande för alla, säger hon.

Mats H Ljungqvist

0300-519 83 mats.h.ljungqvist@kungsbackaposten.se