Bröderna Blåljus redo att rycka ut

Den ena blev brandman. Den andra blev ambulansförare. Bröderna Daniel och Thomas Bergén valde båda ett arbetsliv i blåljus. – Det är en go känsla att kunna hjälpa folk, tycker båda.

Familjen kommer från Vallda. Pappa Sigvard Bergén var deltidsbrandman i Särö. Farbror Kjell Bergén är ambulansförare i Kungsbacka. Att ta över Valldas mekaniska verkstad, som drevs av Sigvard, var aldrig aktuellt för Daniel och Thomas.

– Jag bestämde mig mer eller mindre i lumpen för att jag ville bli brandman, jag var räddningsman i Skövde. Sedan var jag deltidsbrandman i Kungsbacka 2005, säger Daniel Bergén.

Parallellt med att släcka bränder har han hela tiden arbetat som elektriker på Elhjältarna. 2013 blev han brandman på heltid efter att ha läst kursen SMO, Skydd mot olyckor.

– Jag jobbar fortfarande som elektriker när jag inte är i tjänst som brandman. Det blir kanske mycket, men båda är roligt. Det är en bra kombination och du kan ha nytta av att vara elektriker när du jobbar i brandkåren. Det är många elrelaterade fel i samband med bränder som man kan kolla till.

Daniel Bergén, eller DB, berättar att han ibland kommit ut till byggnader när det varit röklukt och där en dimmer står och ryker.

– Då kan man fixa det lite tillfälligt. Det finns en del sådana exempel när det är bra att ha kunskap som elektriker, säger Daniel Bergén.

Samma år, 2013, som Daniel började på heltid som brandman, blev Thomas klar som ambulanssjuksköterska. Ett kanske annorlunda val. I gymnasiet gick han teknisk linje och hade inga planer på att jobba inom ambulansen.

– Det har aldrig varit någon barndomsdröm. I och med att pappa jobbade som deltidsbrandman och farbror Kjell på ambulansen, så har det alltid funnits i bakgrunden. Jag jobbade med elmotorer innan och kände att jag ville göra något annat. Först ville jag bli brandman, men i och med att jag har diabetes, fick jag inte bli det. Det har med rökdykning att göra, säger Thomas Bergén.

Han säger att han hade kunnat tänka sig att jobba inom det tredje blåljusyrket, som polis. Det säger Daniel nej till. Han hade däremot kunnat tänka sig att jobba på ambulansen.

Thomas jobbar som ambulansförare i Göteborg och Daniel i Kungsbacka. De springer sällan på varandra på jobbet, men det har hänt.

– När jag jobbade på räddningstjänsten i Göteborg så hände det. Då var det några gånger att vi möttes på utryckning, säger Daniel.

Thomas har flyttat tillbaka till Kungsbacka, men arbetar fortfarande kvar i Göteborg. Han är nöjd med att jobba mitt på dagen, kontorstider.

– I Kungsbacka hade jag fått jobba nätter. Det är varken något jag gillar och det är inte heller bra för min hälsa, som diabetiker.

Vilka utryckningar är sådana att ni kommer ihåg dem?

– Det är väl sådana som är lite större. Dels när det är personer som har avlidit eller drabbats på andra sätt. När någon har blivit påkörd av ett tåg, det är aldrig kul att åka på. Sånt sätter sig kvar lite grand. På räddningstjänsten har vi en kamratstödsgrupp. Varje gång det har varit någon värre grej är det obligatoriskt att samlas och prata igenom det. Det kan jag tycka är rätt gott, säger Daniel Bergén.

Thomas har också en del utryckningar som etsat sig fast på näthinnan. Speciellt några från förra året.

– De så kallade Gårdsstensmorden, det var hemskt. En kvinna som skar halsen av sina tre små barn och sedan tände eld på lägenheten. Det är sånt man aldrig glömmer. Min första sommar var jag även nere i Varberg när en person blev skjuten av polisen. Sen är det många som hoppar framför tåg eller hoppar högt uppifrån, säger Thomas Bergén.

Båda är samstämmiga om att de gillar att hjälpa folk och att det är därför de har valt yrket.

– Man mår bra av att hjälpa andra på ett eller annat sätt, så är det, säger Daniel.

Daniel, vad är det bästa med att vara brandman?

– Dels är det väldigt fritt, man vet aldrig vad man kommer att åka ut på. Vi ska kunna många olika saker och övar på det vi behöver vara bra på. Sedan tränar vi på arbetstid och det är väldigt bra när man har familj och små barn. Dessutom jobbar vi i lag och det är kul när man gillar lagidrott, som jag gör. Det blir en bra samhörighet.

Och Thomas?

– Ungefär samma sak, det är fritt. Men vi är oftast först på plats och kan ibland göra avgörande saker och helt förändra utgången för en persons liv. Det vi gör påverkar ju hela vårdkedjan och kan rädda personen.

Ger det ett adrenalin att få sätta på sirener och ”blåa”?

– Nja, jo, det är väl alltid kul att få åka ut. Sen blir det ju olika beroende vad det är man åker på. Ett automatlarm kanske blir exakt samma grej som när man åker på en konstaterad brand. Då blir det lite mer pulshöjande givetvis, säger Daniel Bergén.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Spelar i Lerkil

Namn: Daniel Bergén.

Ålder: 39.

Yrke: Brandman/elektriker.

Bor: Gårdskulla.

Familj: Hustrun Johanna, barnen Thea, 8 och Didrik, 5.

Intressen: ”Jag gillar fotboll och spelar i Lerkils C-lag, Lerkils finest”.

Tränar gärna

Namn: Thomas Bergén.

Ålder: 36.

Yrke: Ambulanssjuksköterska.

Bor: Björkris.

Familj: Sambo med Susan Andersson, som är gravid. Bonussonen William, 8.

Intressen: Styrketräning. ”Tyvärr har ju inte vi schemalagd träning som brandkåren har”.