”Att se klassklyftorna gör ont ända in i själen”

Sara Heikkinen är fyra på Socialdemokraterna Hallands riksdagslista. Bara 31 år ung har hon gjort snabb karriär i det annars så traditionstyngda arbetarpartiet. Hon är utbildad jurist och har dubbla examina, men pratar helst som sin egen klassresa – från Gårdsten till villa i Onsala.

Om jag säger att du gjort politisk kometkarriär – säger du emot?

– Ja, det gör jag faktiskt. Detta blir min tredje valrörelse, jag har varit politisk engagerad sedan 20-årsåldern, fastän jag ”bara” är 31 (skratt). Men jag har knackat dörr, kokat kaffe och suttit i väldigt många styrelsemöten så det håller jag inte med om.

Jag har fått chansen att göra en klassresa, säger du. Berätta om klassresan, hur ser den ut?

– Jag bodde mina första år i Gårdsten, mina föräldrar var båda det som kallas arbetarklass, pappa var svetsare, mamma var LO-medlem, och jag har utbildat mig till jurist och bor idag i villa i Presse. Det är svårt att kalla det något annat, både bildligt och bokstavligt så är det ju en klassresa, jag har gått från arbetarklass till medelklass. Som socialdemokrat tänker man på det, jag är född samma år som Olof Palme mördades.

Varför blev det just Socialdemokraterna?

– Därför att jag tror på alla människors lika värde och jag vill att alla barn, oavsett föräldrarnas bakgrund, ska ha en chans att gå i en jämlik skola. I synnerhet nu är det oerhört viktigt att man får en chans att skaffa sig en utbildning, det finns nästan inga jobb som inte kräver utbildning. Och vi ser ju att barn som kommer från läsvana hem, akademikerbarn, de klarar sig alltid. Men barn med invandrarbakgrund, som har oturen att födas på fel ställe, de riskerar att förlora matchen innan den ens har börjat.

S har en stor spännvidd, var är du hemma mest, som vänster- eller högersosse?

– Jag är nog lite mer av en högersosse. Jag tror på en fri marknad och jag har aldrig haft ont av folk som tjänar mycket pengar, tvärtom, jag är den förste att gratulera folk som är framgångsrika.

Politiken blir allt mer polariserad, med allt hårdare tonläge. Varför är det inte bra?

– Jag tror det är farligt när mycket av debatten bara kommer att handla om att bräcka varandra i att vare mest nedsättande eller hånfull i tonen. Och jag kan inte minnas att det var så här innan Donald Trump började föra världspolitik på Twitter. Men jag vill betona att det är lika illa varifrån det än kommer, vänster eller höger.

Från höger talar man ibland nedsättande om Stefan Löfvén som ”svetsarn”, som ekar av gamla tiders klassförakt. Vad tänker du när du hör det?

– Jag tänker att det ändå bara är några få som går så långt och det är jag glad för. Jag tror att det är en farlig utveckling. Men jag är orolig för tonen i samtalet när vi tävlar i vem som kan använda sig av mest nedsättande ord och ton om varandra. Jag är stolt över att vår statsminister lyckats göra den resa han gjort. Det är ju grunden i mina värderingar. Alla ska kunna bli vad som helst, oavsett varifrån man kommer. Jag blir helt förfärad över hur vi lär våra barn att det är ok att behandla människor illa bara för att de inte har utbildning, är kvinnor eller kommer ifrån utlandet.

Du är vice ordförande i byggnadsnämnden, men där finns ingen partipolitik. Eller?

– Jag skulle säga att vi har ett fantastiskt fint samarbete, det tror jag Thure skulle säga också. (Thure Sandén är moderat ordförande i byggnadsnämnden. Reds. anmärkning) Och det händer ofta att vi resonerar oss fram till lösningar när det gäller till exempel planprogram. Vi gjorde det med Kungsmässan och vi gör det med Brända Tomten. Vi tänker lika i samhällsbyggnadsfrågor. Men det finns frågor som är ideologiska. Jag röstade nej till Bert Karlssons planer på flyktingboende i gamla Elanders lokaler. Där kände jag tydligt att det var helt enkelt inte värdigt att placera människor som flytt. Jag vet att det gick emot partiets linje, men jag kunde inte ställa mig bakom ett sådant beslut. Det står jag för.

Två juristexamina, varför det?

– För att man kan. (skratt) Nej, från början ville jag åka över till USA och plugga, men efter 11 september kändes landet inte så öppet längre och dessutom var det dyrt att studera där. I stället blev det Edinburgh i Scotland, jag pluggade in min examen där på fyra år. Och det var också en upplevelse, ett väldigt segregerat samhälle. När jag kom hem läste jag in examen på svenska också. Sammanlagt har jag lagt sex och ett halvt år på juriststudierna, jag har alltid gillat att jobba hårt. Men tiden utomlands påverkade mig också väldigt mycket. Jag bodde en tid i San Francisco och jag mådde fysiskt dåligt av att se de klyftorna som fanns. Det är en stad där somliga lever i en ofattbar lyx samtidigt som hundratals människor lever på gatan i staden. Det gjorde ont ända in i själen. Det är därför jag är socialdemokrat, partiet är byggt på värderingarna om jämlikhet. Det var ju trots allt socialdemokraterna som byggde upp välfärdslandet Sverige.

Vilket är Kungsbackas största problem idag?

– Vi har inga bostäder. Visst bygger vi en massa bostäder, men bostadsköerna är hur långa som helst ändå. Vi har byggt för lite för länge. Och vi måste se helheten, det räcker inte att bygga en massa bostäder om man inte bygger allting som krävs runt omkring. Det går inte att säga att ‘va, måste vi bygga förskolor och skolor också?’ Vi har byggt en massa bostadsområden, men vi har inte byggt helheten. Det är det jag menar med att vi måste bli bättre på samhällsbyggnad, att bygga ett samhälle som inkluderar alla i Kungsbacka.

Och hur vill du lösa det?

– I fjärde etappen Aranäs ska det byggas små billiga bostäder. Jag räknade lite på det. En trea på 73 kvadrat får en hyra på 10 000 kronor i månaden. Ursäkta mig, men jag tycker inte att vi kan prata om att det är billigt. Men bostadsbristen är Sveriges största fråga, landet stannar av om vi inte löser den. Företag kan inte hitta kompetent personal, barnen kan inte flytta hemifrån. Det räcker inte att ha perspektiv på tre eller fem år framåt, vi måste tänka 25 eller 50 år fram i tiden om vi ska bygga hållbara samhällen.

Vad saknar du mest i Kungsbacka?

– Mod. Vi måste ha mod att tänka nytt, vi kan inte bara fortsätta göra som vi alltid har gjort. Bara en dåre gör samma sak hela tiden och väntar sig ett annat resultat. Och det går fort. Se på den tekniska utvecklingen – de som är unga idag kommer att springa åttor runt mig om bara några år. De kommer att fråga efter helt andra saker när de blir vuxna. Vi måste ha mod att våga ifrågasätta, vi måste ha mod att riva och bygga nytt och vi måste bli grönare. Och vi måste bli bättre på att premiera kommunala bostadsbolaget Eksta. Jag skulle vilja att Eksta användes lite mer som förr, när de låg i framkant med sin miljöprofil.

Halland växer bara i norr, får Kungsbacka nog med uppmärksamhet i Halland?

– Nej. Och jag tror det beror på att vi politiker inte bryr oss tillräckligt. De regionala frågorna får inte så stort utrymme som de borde få, annat än av de politiker som har uppdrag i Region Halland. I Kungsbacka pendlar vi till Göteborg, men visst är det märkligt att vi först har Västtrafik och sen tar Hallandstrafiken över, att två bolag ska sköta kollektivtrafiken? Jag tror att Kungsbacka skulle kunna ta mer utrymme i Halland, men då måste den regionala politiken värderas högre, och dygnet har bara 24 timmar.

Mats H Ljungqvist

0300-519 83

mats.h.ljungqvist@kungsbackaposten.se

Sara Heikkinen

Bor: Villa i Presse

Familj: Man och en son, 4 år gammal

Ålder: 31

Jobbar: Ombudsman på fackförbundet Unionen

Aktuell: Vice ordförande i byggnadsnämnden, fyra på socialdemokraterna Hallands riksdagslista.