Anna Österberg är ny kyrkoherde i Kungsbacka-Hanhals församling.

Anna Österberg är prästen mitt i byn

Hon växte upp i en ”inte superreligiös” familj men bestämde sig för att bli präst efter en uppenbarelse under praktiken på teologikursen. Förra året anställdes Anna Österberg som kyrkoherde i Kungsbacka-Hanhals församling, efter en minst sagt turbulent tid för kyrkan. Nu hoppas hon att såren hunnit läka och säger att det var ”en lite stor sak för församlingen” att nya kyrkoherden var kvinna.

Varför blev du präst?

– Oj, jag vet nästan inte i vilken ända jag ska börja. Men den korta versionen är att jag fick något av en kallelse när jag var ute på praktik under utbildningen. Jag stod i kyrkan och kände plötsligt att det blev väldigt tydligt att jag skulle ägna mitt liv åt detta, nästan en uppenbarelse. Men från början läste jag teologi för att det kändes intressant, jag var inte säker på om jag ville bli lärare, journalist eller präst. Jag hade en inte superreligiös uppväxt och det var nog först i samband med konfirmationen som min kristna tro växte fram.

Kyrkoherde och kvinna – är det fortfarande en grej?

– Jag vet inte om det fortfarande är det? Kyrkorådet var väldigt tydliga med att jag fick jobbet för att jag var bäst lämpad, inte för att jag också är kvinna. Men när jag väl kom hit så så var det nog en lite stor sak för församlingen. Idag är ju oerhört många präster kvinnor, men jag är uppvuxen i ett litet samhälle utanför Halmstad, där fanns inga kvinnliga präster. Jag hade inte så många förebilder och jag fick inte så mycket stöd, kan man väl säga.

Du har sagt att du vill att kyrkan ska ta större plats i samhället. Hur?

– Ja, jag vill se att kyrkan tar mer plats i aktuella samhällsfrågor. Idag är det mängder av människor som lider av psykisk ohälsa, framför allt många ungdomar. Jag tror att vi i kyrkan kan hitta vägar att möta människors nöd, vi har det existensiella perspektivet, vi kan sätta fingret där det värker och vi är bra på att lyssna.

Så hur blir ni bättre på att synas?

– Vi ska finnas i sammanhang där människorna möts. Vi ska ha ett tält tillsammans med de andra kyrkorna i kontraktet under handbollsturneringen Aranäs Open, och vi ska försöka hitta samarbetsformer där kyrkan ses som en naturlig partner att samarbeta med. Förhoppningen är att hitta naturliga möten, där folk kan se att vi är helt vanliga normala människor, men att vi har något att erbjuda som vi tror att fler kan uppskatta.

De senaste åren har kyrkan fått nya fiender. Högerkrafter hetsar mot ärkebiskop Antje Jackelén, och mot att kyrkan hjälper flyktingar och hemlösa från andra länder. Är kyrkan för godtrogen?

– Kyrkan hör inte hemma på en höger-vänsterskala, kyrkan ska vara kyrka och ta strid när människor far illa oavsett om det är hemlösa eller flyktingar. Det är en del av den kristna tron att stå upp för människors rättigheter. Men idag är allting så polariserat, det finns en öppen främlingsfientlighet idag som gör att folk vågar yppa åsikter som de kanske inte hade gjort för säg 20 år sedan. Då är det bra att vi tar ställning, det handlar om vår trovärdighet. För bara några dagar sedan träffade jag en ung man som ville gå ur svenska kyrkan för att ”den blivit för vänstervriden”. Då vill jag citera ärkebiskop Antje Jackelén, som säger att ”Vi hjälper inte människor för att de är kristna, vi hjälper dem för att vi är kristna”.

I debatten kring att folk går ur kyrkan hörs röster som välkomnar utvecklingen, och menar att bara de som vill vara medlemmar i kyrkan ska vara det. Vad säger du?

– Det är klart att man inte ska vara med i kyrkan om man inte vill det, men samtidigt hoppas och tror jag att folk ska se att kyrkan behövs, att vi gör en insats i samhället, och att vi vårdar ett kulturarv värt att bevara, i form av alla gamla kyrkobyggnader.

Hur ser medlemstalet ut i Kungsbacka?

– Jag följer siffrorna och besvarar varje ansökan om utträde, det finns ett ganska stadigt utflöde, det har sett ungefär likadant ut en längre tid. Det handlar inte om några dramatiska förändringar. Det vi ser är att många yngre män väljer att lämna kyrkan, vi lyckas inte nå dem.

Men idag är det helt okej att tro på spöken och kolla på Det Okända i TV, eller att gå till siare och spå sig, men inte riktigt okej att tro på Gud?

– Många vågar nog ändå säga att de tror på Gud, men vill inte säga att de är kristna. Då kommer förväntningarna om att man ska tro på ett visst sätt, med alla trossatser. Jag vill hävda att det finns en rädsla och en okunskap kring religionen i vårt samhälle. Många har lagt Gud på hyllan, men jag tror på religionens återkomst. Det är till exempel lite inne att prata om andlighet, för då får man själv sätta ramarna, men i religionen är andligheten en stor del. Men är man nyfiken är det bara att gå till kyrkcaféet, där finns alltid någon att prata med, eller besök en gudstjänst för att se hur den går till. Det vi gör där har vi gjort år ut och år in, i århundrade efter århundrade, det finns alltid en gemenskap i kyrkan.

Din företrädare var en omtyckt centralgestalt som avkragades av domkapitlet efter anklagelser om oegentligheter, ett beslut som splittrade församlingen. Har du varit den enande kraft många hoppats?

– Det tror och hoppas jag. Jag visste ju att det fanns en historia när jag tog jobbet, att församlingen haft en en präst som blivit avkragad av domkapitlet. Men sedan är det ju så att tiden har gjort sitt till. Kyrkorådet var ju också väldigt tydliga med att de ville gå framåt och gå vidare. Det har varit fantastiskt engagerande. Sedan kan man väl säga att det var också väldigt tydligt vad jag gick in i, och jag tyckte nog att det var lite utmanande, även om det mesta lagt sig när jag började.

Lite tillspetsat kan man säga att i Kungsbacka är det gott om höginkomsttagare som har det bra och för få fattiga som behöver kyrkans hjälp. Känns det orättvist?

– Jesus var ju tydligt med att se de fattiga, de människorna som ingen annan såg. Men det finns en nöd som inte är materiell. Människor upplever en brist på sammanhang och mening som kan vara nog så svår att leva med. Se bara på alla val vi som individer ska göra idag. Många unga upplever ju att hela livet hänger på gymnasievalet, att det blir rätt. Livet handlar inte bara om att prestera och där står kyrkan för en människosyn där det faktiskt räcker att bara vara människa. Hellre ”good enough” än perfekt.

Din nästa predikan, vad ska den handla om?

– Det vet jag inte ännu. Jag brukar läsa söndagarnas bibeltext först på fredagen, och sedan väntar jag ett slag och låter texten sjunka in. Det är ju något av en utmaning, att se vad dessa urgamla bibeltexter kan ha att säga till oss idag. Ofta kommer det något till mig, nästan magiskt, som jag använder i min predikan.

Mats H Ljungqvist

0300-519 83

mats.h.ljungqvist@kungsbackaposten.se

Anna Österberg

Ålder: 50

Familj: Man och två barn

Aktuell: Sedan drygt ett år ny kyrkoherde i Kungsbacka-Hanhals församling.

Relaterade artiklar
Fler artiklar