Tiggare och värdighet

Ett argument som ofta anförs mot tiggeri är att det är ovärdigt, därför ska det förbjudas. Jag vet inte om ni som skriver och tycker så tar tiggarens perspektiv, dvs att det är ovärdigt för tiggaren. Men hur vet ni det? Har ni frågat någon om deras upplevelser? Visst är det ett rimligt antagande att det upplevs ovärdigt att sitta på marken utanför Hemköp och sträcka fram en pappersmugg för att be om pengar för sitt uppehälle. Ändå väljer många att göra just det. Sannolikt för att alla andra alternativ är sämre för dem. Eller menar insändarna att det är ovärdigt för betraktaren att tvingas se den utsträckta handen?

På kort tid har jag sett två insändare med just denna utgångspunkt – det är ovärdigt att tigga, därför ska det förbjudas! En förment omtanke om tiggaren, så tolkar jag insändarnas avsikter. Ologiskt, fräckt och oärligt tycker jag. Insändarna andades inte värme, kärlek och omtanke om tiggarna precis. Tvärtom, irritationen var påtaglig. För visst stör det vår jämvikt en smula varje gång vi möter en utsträckt hand på väg in i affären för att fylla vår vagn med varor till bredden? Så är det för mig i alla fall. Jag blir illa berörd av att en medmänniska har så stötande mycket sämre förutsättningar än jag att leva ett värdigt liv. Jag kan inte göra mycket mer än att se dem i ögonen, hälsa och ibland ge en slant. Det är ingen lätt sak, att så naket tvingas på en verklighet, som vi i vår välmående kommun lever så långt ifrån. Det ”åtgärdar” Kungsbacka kommun genom att i praktiken införa ett förbud mot tiggeri. Uppriktig omsorg om tiggarna har inget med förbud eller tillståndskrav att göra.

De känslor av obehag som tiggarnas existens kan väcka hos oss är det minsta vi kan ta och acceptera utan att förfära oss över hur ovärdigt det är att tigga och att skrika på förbud. Jämfört med tiggarens utsatthet och svårigheter är det ingenting. Att se en medmänniska i ögonen och hälsa, det kan var och en välja att göra. Vanlig anständighet, humanism och empati räcker en bit. Under de år jag mött tiggare på våra gator har jag inte någon gång störts av deras uppträdande, bara av deras blotta existens. Men det är mitt eget problem och ansvar, ingen annans.

Dessutom kan kravet på tillstånd för en kostnad av 700 kr bli ett incitament för ökad brottslighet och människohandel, då ligor kan lockas att erbjuda såväl praktisk hjälp som finansiering vid en ansökan.

Ni politiker i M, KB, SD och KD borde skämmas över erat beslut. Istället får jag som Kungsbackabo göra det.

Per-Olof Östlund