Ett av de sex högst prioriterade områdena i det svenska samhällskontraktet är sjukvården. Det innebär att huvudmännen, regionerna och kommunerna, i sitt budgetarbete ska se till att tillräckliga resurser tillförs sjukvården såväl materiellt som personellt. Eftersom behovet av resurser varierar över tid beroende på beläggningen inom vården måste det finnas goda marginaler för att möta dessa variationer.
Trots ett uppenbart behov har avdelningar på våra sjukhus lagts ned eller begränsats, besparingar på hundratals miljoner har medfört att patienterna blivit liggande i korridorer och personalen fått en ohållbar arbetssituation som i sig lett till uppsägningar hos värdefull vårdpersonal. Lägg därtill all vård som tvingas ske i hemmen genom anhöriga till svårt sjuka i avvaktan på livsviktiga operationer som ideligen skjuts upp på grund av resursbrist. Man har genom införandet av den så kallade vårdgarantin med väntetid upptill 90 dagar bekräftat de allvarliga bristerna inom sjukvården.
Många har därför sökt trygghet i privata sjukvårdsförsäkringar via sin anställning eller egenbetald försäkring. Inom de flesta sjukvårdsförsäkringar är väntetiden för besök hos specialist maximalt 7 arbetsdagar och för operation max. 14-21 arbetsdagar.
Med andra ord ges den önskade vården av privata vårdgivare som erbjuder sina tjänster till både regioner och försäkringsbolag.
Den 8 juli 2022 lämnades ett utredningsförslag till socialminister Lena Hallengren (S). Utredningen föreslår ett förbud mot att en och samma vårdgivare ska kunna ha både patienter vars vård finansieras offentligt, och patienter vars vård finansieras genom privat försäkring. Utredningen föreslår att inspektionen för vård och omsorg (Ivo) blir tillsynsmyndighet och ska kunna besluta om förelägganden om någon aktör bryter mot lagen.
Ett anmärkningsvärt men föga förvånande sätt att angripa symtomen istället för orsakerna – nämligen den underfinansierade offentliga sjukvården!
Och hur förklarar man förslaget för de tusentals företag som värnar om de anställdas hälsa och som med försäkringen vill trygga deras fortsatta anställning? Och vad kommer de anställda att tycka om statens sätt att ytterligare begränsa den personliga handlingsfriheten?
Royne Nilsson
LÄS MER:Klart brandmännen ska ha motorsågar
LÄS MER:En havererad energipolitik