Kungsbacka-Posten
Fredag, 17 november 2017

Fascineras fortfarande – 33 år efter OS-medaljen

För 33 år sedan skrev Björne Väggö in sig i historieböckerna med OS-silvret i Los Angeles. Fäktningen slutar aldrig att fängsla honom.

– Det är ett fysiskt blixt-schack under extrem press. Fascinerande, säger 62-åringen.

Björne Väggö är Sveriges senaste OS-medaljör i fäktning. Hemma i Kullsvik, strax söder om Kullaviks hamn, finns plaketter och minnen. Men inte silvermedaljen från 1984.

– Jag skänkte den till Göteborgs idrottsmuseum på Kviberg. Där finns värjan, dräkten och medaljen, säger Björne Väggö.

Han är invald i museets Hall of Fame ihop med ”Ingo” Johansson, Patrik Sjöberg och andra lokala storheter. Minnena från olympiaden i Kalifornien finns för evigt.

– Solen, den amerikanska gästfriheten, hela miljön. När jag gick in på invigningen med två gamla seglingskompisar, Claes Hellgren och Ingvar Bengtsson. Vi kappseglade ihop som unga, nu gick vi in på Coliseum i Los Angeles och kände att hela världen tittade på. Det var mäktigt.

Flaggan i topp

Väggö kom till OS som underdog. Det räckte hela vägen till ett klassiskt finalpass i Long Beach.

– Speakern ropade ut att jag hade fäktats på college i Notre Dame och jag fick publikens stöd direkt. Jag var i bra form och kände mig vass.

Han besegrade regerande världsmästaren, västtyske Elmar Borrman, i kvartsfinal. Semifinalen mot italienaren Stefano Bellone blev en rysare.

– En sekund återstod när jag fick in segerstöten. Jag hade fäktats i tio år i världscupen och skrivit ner nästan varje avgörande händelse. Jag visste exakt vad jag skulle göra i sista sekunden. Jag visste att han skulle flyga på mig och jag mötte honom stenhårt, skyddade mig med parerskålen och fick en träff. Där var jag iskall och bestämd till 150 procent, säger Björne Väggö.

I finalen blev det stryk 5–10 mot fransmannen Philippe Boisse. En slutkörd Väggö kunde ändå njuta av silvret. Det blev hans sista stora tävling.

– Jag vann ett silver i OS och slutade med flaggan i topp. Jag får en lyckokänsla när jag tänker på det och gör att jag minns min idrottskarriär med ett stort leende.

Hårda bandage

Efter många år som tränare i Kungsbacka tog han jobbet som förbundskapten för damernas seniorlandslag mellan 2012-2016. Ett tufft uppdrag där han fick smaka på Sveriges Olympiska Kommittés hårdnackade metoder.

– Det var fyra intensiva och roliga år. Det var på hög höjd och rätt svårt. Mitt uppdrag var att fixa en svensk medalj i OS i Rio. En ganska stor beställning.

62-åringen gjorde sitt bästa men det räckte inte hela vägen. Det blev inga nya OS-medaljer.

– Jag tycker det gick bra ändå. Emma Wertsén (fd Samuelsson) tog VM-silver 2015. Vi tog tre världscupsmedaljer i lag. Sedan blev Emma bestulen på sin OS-plats i Rio. Det var tungt för oss alla, och riktigt sorgligt för Emma.

I OS fick åtta lag vara med, totalt 24 fäktare. Där misslyckades blågult att kvala in. Det gav VM-medaljören Emma Wertsén från Åsa endast två europeiska individuella platser att slåss om.

– Hon hade tagit VM-medalj och skulle såklart med. Men kvalet är så orimligt tufft, platserna gick till en ungerska och en italienska.

Det fick han höra från SOK.

– Det är laddat att vara förbundskapten och extremt resultatinriktat. Jag fick känna hur det var på den nivån, lite som en hockeytränare eller fotbollstränare har det hela tiden på elitnivå.

Han slutade som förbundskapten förra året.

– Jag saknar pulsen ibland. Men det är så intensivt, det var rätt beslut. För mig var det ett fyraårigt projekt och jag behövde återvända till min civila karriär.

Nytt i Kungsbacka

Han har fortfarande bra koll på fäktningen i Kungsbacka, där han varit tränare i många år. Klubben KF99 har gått vidare efter att huvudcoach Adrian Pop flyttat till Budapest.

– Adrian var en jätteduktig tränare i många år som gav klubben stora framgångar. Nu är Philip von Platen och Emma Wertsén tränare. Det har blivit ett generationsskifte som gett energi till klubben, både i styrelsen och på pisten. Det är många ungdomar i hallen, härligt att se.

Björne Väggö är en gigant inom svensk fäktning. Sporten finns med honom varje dag.

– Det taktiska spelet fascinerar. Som fäktare måste du vara på topp fysiskt, tekniskt, taktiskt och inte minst mentalt. Fäktning kokar ner allt. Mod, vinnarskalle, kamp, flykt, ångest, stress, rädsla och styrka. Det gäller att få ut allt, vända stresspåslaget till något positivt.

Jonas Löfvendahl

redaktion@kungsbackaposten.se

Författare och fäktare

Namn: Björne Väggö

Ålder: 62 år

Bor: Kullsvik, sedan 1995.

Familj: Hustrun Ann, barnen Emma 26 år och Victor 22 år. Bägge barnen har landslagsmeriter inom fäktning.

Yrke: Egen firma Vigor Management som jobbar med organisationsutveckling.

Meriter: OS-silver i Los Angeles 1984, Universiaden-guld i Bukarest 1981, svensk mästare i lag och individuellt, nordisk mästare, amerikansk universitetsmästare med University of Notre Dame.

Uppdrag inom fäktningen i dag: Ordförande i Västsvenska Fäktförbundet.

Övrigt: Har skrivit två böcker, fäktningsboken Epee 2.0 och fackboken Att lyckas med processledning.

Björnes tre favoriter

Resmål genom tiderna: Bohuslän.

Seglare genom tiderna: Pelle Petterson.

Fäktare genom tiderna: Johan Harmenberg.

Relaterade artiklar
Fler artiklar