Kungsbacka-Posten
Fredag, 19 januari 2018
Arkivfoto
Arkivfoto

Var är Kungsbackas turistmagnet?

KRÖNIKA

”I Kungsbacka skapar vi det goda livet tillsammans. Vi är öppna, trygga och nytänkande. Varje människas potential tas till vara och näringslivet blomstrar. Här växer du hela livet.”

Så inleds den nya visionen för Kungsbacka, som politiker och tjänstemän, över alla blockgränser, i samfälld gemensamhet och mysande av fröjd mejslat fram tillsammans. Jag hittade den när jag började fundera på vilken valfråga som kan vara hetast, lokalt, när partierna nästa år växlar upp inför valrörelsen.

Visionen, en ENORM ordmassa, fortsätter, bland annat så här:

”Kungsbacka är en sammanhållen, grönskande och lättillgänglig stad med tydlig profil och egen identitet. Staden växer och blir ett mer framträdande nav i kommunen. Här finns attraktiva bostäder för alla smaker, som möter behoven hos olika generationer och livsstilar. Mångfalden speglas i den inspirerande byggnadsmiljön där tradition möter innovation och där mötesplatserna är många. Utbudet av affärer, kultur och nöjen är stort.” Det låter som en enda stor arkitektskiss, alltihop.

Jo, det är sant. Och det är inte Nollvisionen direkt. Trafikverket har fått oerhört mycket skit för att de envist jobbar efter målet ”noll döda i trafikolyckor”, men de vet var ribban ligger, eller hur?

En (ganska stor, jag medger det) del av mig vill fortsätta plocka ner Vision 2030, raljera över den, ställa ut den i ljuset för beskådan. Jag ska inte göra det. I stället tar vi till det gamla föreningscitatet ”Någon däremot?” Finns det någon som INTE ställer upp på alla självklarheter i visionen för hur Kungsbacka ska se ut 2030? Alls?

Jag kan inte hålla mig. Vi tar en till, avsnittet om turister och besöksmål, ett sorgebarn i en kommun som tycker att ”en grushög i Fjärås är den största turistattraktionen” för att citera en Facebook-profil. Så här formuleras visionen för turismen: ”Staden, landet, handeln, kulturlivet och naturen lockar turister och besökare till hela kommunen.”

När jag var i Berlin för några år sedan lade jag en halv dag på att åka tunnelbana för att hitta Schwerbelastungskörper, ett krigsminne på 12 000 ton med en minst sagt bisarr historia. (Googla. Jag lovar, superintressant, även om kärestan inte var liiika fascinerad som jag, det ska erkännas). Efter kriget försökte man spränga bort den gamla nazi-konstruktionen. Det gick inte. För tysk och välbyggd. Istället gjorde man ett museum av den, som visar nazisternas storhetsvansinne och grandiosa byggnadsplaner.

Ja, jag vet, vi är inte Berlin. Men i Kungsbacka är alltså visionen för turistpolitiken att turisterna ska drälla runt lite random, överallt, och sucka beundrande över handeln och kulturlivet, i HELA kommunen?

Någonstans i Kungsbacka har vi en egen Schwerbelastungskörper, tror jag. Jag vet inte var, men den finns, den där visionen som får folk i Knäckebrödhult att säga ”Kungsbacka? Är det inte där de…….?

Vet du var så hör av dig.

Själv ska jag gå och vara ”öppen, trygg och nytänkande”, ”ta tillvara min potential” och ”fortsätta växa hela livet”.

Mats H Ljungqvist

Relaterade artiklar
Fler artiklar