Kungsbacka-Posten
Måndag, 11 december 2017
Fortfarande sitter solbrännan kvar. Tord Holmgren firade den 60-åriga födelsedagen på Kanarieöarna (Fuerteventura) med fru och resten av familjen. Foto: Tobias Sandblom
Fortfarande sitter solbrännan kvar. Tord Holmgren firade den 60-åriga födelsedagen på Kanarieöarna (Fuerteventura) med fru och resten av familjen. Foto: Tobias Sandblom

Turbo-Tord klarade besiktningen

Han slutade med elitfotbollen redan som 30-åring. Men innan dess hann han med att vinna Uefa-cupen – två gånger. Dessutom blev han Turbo-Tord med hela svenska folket.

Nyligen fyllde Tord Holmgren 60 år.

De kom ifrån de norrländska vidderna och tog Göteborgspubliken med storm. Bröderna från Palohournas, Tord och Tommy Holmgren. Vid senaste sammanräkningen hade orten, som ligger i Gällivare kommun 66 invånare.

Tord och Tommy Holmgren hann bara göra en knapp säsong i Gällivares A-lag innan de blev värvade av IFK Göteborgs legendariske boss, Anders Bernmar, kallad ”Rövarn”. Om Bernmar sa Stig Nilsson, Halmstads, lika legendariske ordförande:

”Om man pratar med Bernmar om etik så tror han det handlar om en hund.”

Tord och Tommy Holmgren lockades givetvis till Blåvitt, som hade idel storstjärnor i laget, 1975.

– I och med att vi var två stycken så blev det mycket enklare. Vi stöttade varandra. Det var inte lätt att komma från den lilla byhålan där uppe och hamna i Göteborg med trafik och sådant. Men det funkade bra. Vi kom in i omklädningsrummet och där satt Björn Nordkvist, Ralf Edström och Ove Kindvall. Så ödmjuka pojkar som de var så var det inte svårt att komma in i gänget.

Hela klubben kanske hjälpte till?

– Ja, absolut. Men det var ändå en elitklubb med satsningar. Fast det var ingen som var stöddig på något sätt.

Hur stöttade du och Tommy varandra?

– Vi var två olika personer. Då var Tommy den som var mer framåt och jag var lite mer tillbakadragen och mer trygg i mig själv. Men med tiden har det ändrats. Tommy har ju flyttat tillbaka till Gällivare och nu har jag bott kvar här längre och är den av oss som pratar.

Varför flyttade Tommy tillbaka?

– De har tre barn. En av pojkarna hade problem med luften här och hade astma. Tommys fru, Eva, fick ett bra jobb och de fick en tomt där uppe.

Har tiden här nere påverkat dig?

– Jag hade tur att komma till Blåvitt i rätt tid. Vi blev ett bra team. Det har gått så bra som man kan tänka sig. Vi hade bra tränare och vi var olika individer som smälte samman bra. Ruben (Svensson) var ju kommunist och duktig bollspelare. Torbjörn (Nilsson) som utanför planen var lugnet själv, men som på planen inte var det. Det var många olika typer av spelare som smälte samman till något riktigt bra.

Hamnade du direkt i Vallda?

– Nej. Vi bodde i Backa mellan 1977 till 1982. Sen fick vi via svärfar tag på ett hus i Vallda. Det var ödet som förde oss dit. Huset skulle gå på exekutiv auktion, det var problem med vattnet. Men jag är ju rörläggare och kunde fixa det.

Du har vunnit Uefa-cupen två gånger, 1982 och 1987, vilken gång var roligast?

– Hela våren 1982 var överlägset bäst. Det var första gången och alldeles fantastiskt. Andra gången var också rolig, men det går inte att jämföra riktigt.

Blåvitt hade dåligt med pengar 1982?

– Ja, verkligen. Inför kvartsfinalen borta mot Valencia var vi på träningsläger i England. Vi hade inte pengar nog så att planet kunde lyfta. Anders Bernmar kom med en väska med pengar. Vi fick ett förskott från SKF. När vi spelade den matchen var det bråk i styrelsen och vi hade inte många representanter med. Leif ”Loket” Olsson skulle sända matchen i radio. Han fick representera styrelsen på den efterföljande banketten.

Hur upplevde man det som spelare?

– Vi upplevde aldrig det, de skötte det väldigt snyggt. Vi märkte aldrig av att det saknades pengar. Möjligen visste vi att det var lite tjafs med styrelsen, men inte mer.

Tord Holmgren har alltid arbetat som rörläggare vid sidan om fotbollen. I en bok om Blåvitt sa han angående pengarna i fotbollen: ”Fråga Maradona om han är lycklig!”

Hur var det att ha ett jobb vid sidan om fotbollen?

– Det kändes helt naturligt att det var så. Jag arbetade heltid som rörläggare mellan 1977 till någonstans i slutet av 1982. Sen kunde jag gå ner och jobba 7–13 resten av tiden i Blåvitt.

Var det skönt att ha något vid sidan av fotbollen?

– Jag slutade ju redan när jag var 30 och hade definitivt kunnat sluta jobba tidigare. Jag hade jobb, familj och spelade samtidigt både i Blåvitt och i landslaget. Det var svårt att hinna med allt.

Tord Holmgren var även med att föra upp Lerkils IF tre divisioner både som tränare och som spelare.

– Jag var även med som tränare för pojkarna när de spelade. Om jag ska vara någonstans så ska det vara i Lerkil där jag bor, jag har ingen lust att flacka runt. Men jag tittar på mycket fotboll, Blåvitt och Lerkil.

Det sägs att det ni gjorde med IFK inte kan hända igen. Hur ser du på det?

– Det brukar ju hända. Se på Östersund. Det kan hända igen även om det har blivit svårare med annan ekonomi. Men det kan hända igen.

Hur ser du på Blåvitt framöver?

– Jag kommer just från ett företagarmöte eftersom vi är med och sponsrar. Jag tror det här kan bli riktigt bra. Ny, ung, tränare (Poya Asbaghi) som har sitt sätt att se på fotboll. Han känner ingen och kan börja om från scratch. Det kan bli riktigt bra.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

FAKTA:

Namn: Tord Holmgren.

Smeknamn: Turbo-Tord.

Bor: Vallda.

Familj: Hustrun Susanne. Barnen Pontus och Mathias samt barnbarn.

Yrke: Rörläggare.

Ålder: Fyllde 60 den 9 november.

Firade: På Kanarieöarna.

Intressen: Idrott.

Antal A-lagsmatcher i IFK Göteborg: 502 under tio år.

Antal landskamper: 26 (exakt samma som brodern Tommy).

Kuriosa: En tredje bror, Bjarne, har också spelat allsvensk fotboll – för Gefle IF.

Relaterade artiklar
Fler artiklar