Kungsbacka-Posten
Fredag, 17 november 2017

Semester på riktigt

Jag ligger i hängmattan, läser en roman och sippar på ett glas rosé. Barnen leker harmoniskt. Maken har precis tänt grillen och eftermiddagssolen värmer behagligt. Allt är precis som det ska vara. Barnen ska gå och lägga sig tidigt och i morgon ska vi alla sova länge och ha en härlig frukost på altanen. Sedan ska barnen leka snällt med sina-a-ah-ha-ha ha haha. Förlåt, jag klarade inte ens av att måla färdigt idyllen i ord. För tyvärr, hur mycket jag än önskar, så är inte semestern densamma som den var innan barnen kom. Vi älskar våra barn, såklart. De ger våra liv mening och yada yada men nog hade det varit skönt att få slappa i den där solstolen åtminstone en obruten timma på hela sommaren?

Nej, låt mig i stället måla upp en bild av hur en sommarsemester i vår tvåbarnsfamilj ser ut:

Någon gång mellan 05 och 06 går morgonlarmet, d.v.s. en klarvaken bebis. Hon kan snoozas någon kvart med hjälp av vällingflaskan, men innan 06.30 är sängvärmen oåterkalleligt förbi.

Eftersom det är för tidigt för all form av aktivitet som kräver tankeverksamhet så kör jag Babblarna på repeat och hinkar i mig stora mänger kaffe.

Vid sjusnåret har bebisen lyckats väcka sexåringen och jag har sett Bobbo och Diddi studsa runt i rutan så många gånger att jag börjat hallicunera.

När klockan sedan äntligen börjar närma sig rimlig tid för utomhusaktivitet så har bebisen somnat igen, och sexåringen – som vid det här laget klättrar på väggarna av tristess för det finns inget att göööööra – måste hållas dämpad för att inte väcka syrran.

Vid elvatiden, när bebis vaknat igen och dagen äntligen kan börja på riktigt, har sexåringen kapitulerat och smält ner i soffan med en iPad. Då krävs minst en halvtimmas övertalning, hot och mutor för att få honom med sig ut på en aktivitet. Att vi måste ut, lämna hemmet, är väsentligt av tre anledningar: 1) för att min make, iklädd snickarkilt, ska kunna använda stora, högljudda maskiner ostört; 2) för att bebisen inte ska suga på toaborsten, slicka på vägguttagen eller äta blomjord; och 3) för att jag inte ska köra huvudet genom väggen.

När eftermiddagen stundar och det är dags att förbereda en härlig grillmiddag, är vi oftast för hungriga för att vänta på glöden. Tack och lov för take away. Efter snabbmatsmiddag, två glas boxvin och sju vändor Babblarna påbörjar sövning av barnen. Bebis är enkel, hon somnar oftast relativt tidigt. Sexåringen har dock fått för sig att så länge det är ljust ute är det fortfarande dag. Men när vi äntligen fått honom i säng och kan landa i soffan, så tar det inte många minuter innan ögonen faller ihop. Romanen blir liggande oöppnad och jag vaggas till sömns till ljudet av Bibbi och Dadda.

Men snart. Snart är det över. Snart börjar ett nytt arbetsår. Snart kan man ta en kopp kaffe ifred, gå på toan ostört. Slutföra en tanke. Det är vad jag kallar semester på riktigt.

Victoria Forsberg

Tumme upp: Äntligen kan vi skörda sockerärtorna. Nu väntar vi bara på tomaterna. Och morötterna.

Tumme ner: Vaknätter. Alltså, när ska barn börja uppskatta sömn?

Relaterade artiklar
Fler artiklar