Kungsbacka-Posten
Fredag, 17 november 2017

Kungsbackamodellen

Här om dagen kunde vi läsa att den så kallade Kungsbackamodellen nu går på export. Tydligen har Kungsbacka lyckats med något så banbrytande som att minska barngruppernas storlek utan att faktiskt minska barngrupperna! Imponerande må jag säga. En till synes omöjligt ekvation har fått sin lösning. Jag ville ha lite mer fakta om det här fenomenet och googlade därför ”Kungsbackamodellen” (Google undrade dock om jag var säker på att jag inte menade ”Kungsbackabordellen”). Fick veta att en statlig satsning möjliggör för förskolor att söka ekonomiskt bidrag för att antingen minska sina barngrupper eller motverka en ökning av desamma. Det Kungsbacka gjort, som tydligen är så revolutionerande att det förtjänat modell-status, är att dela upp befintliga barngrupper i mindre diton. Personalen arbetar således två och två i flera mindre barngrupper stället för tre och tre i en stor grupp. Hur man mixtrat med personalens scheman för att få detta att fungera i praktiken framgår inte jättetydligt, men en mindre kvalificerad gissning är att de använt sig av mänskliga robotar för att fylla de tomma tjänsterna.

Nåväl, på något sätt har de i alla fall lyckats trolla fram några extra huvuden för att kunna dela upp en jättegrupp i mindre delar under den mest barnrika delen av dagen. Jättebra. Men var håller alla dessa smågrupper till egentligen? För bidragen som Kungsbacka fått har väl knappast gått till att bygga ut lokalerna eller starta nya avdelningar? Nej, kidsen verkar få husera i samma miljö som tidigare. Det heter att man ”använder lokalerna på ett annat sätt”. Men om lokalerna inte räcker till då? Om förskolan är för liten men barnen bara blir fler och fler? Hur många kvadratmeter av samma lokal kan man utnyttja (jfr. kollektivtrafik i rusningstrafik) och fortfarande kalla det kvalitetsförbättrande arbete? Och om personalen blir sjuk och alla vikarier är inringda till andra förskolor, hur fungerar gruppindelningen då? Ska en ensam stackare ta hand om hela gruppen själv?

Nej, jag är egentligen inte kritisk mot Kungsbackamodellen, jag är i grund och botten oerhört positivt inställd till allt arbete som främjar arbetsmiljön för pedagogerna, och livsmiljön för barnen. Men jag har arbetat som fackligt ombud för Lärarförbundet i många år, så därför kan jag helt enkelt inte låta bli att ifrågasätta om Kungsbacka verkligen – jag menar verkligen – minskat sina barngrupper. Och har förändringen verkligen inneburit en bättre arbetsmiljö för pedagogerna? Och vad händer när pengarna tar slut – återgår vi då till de gamla vanliga hjulspåren igen? Och hur vore det om regeringen använde de knappa 600 millarna till fler förskollärartjänser istället för att lägga ansvaret på enskilda enheter att trolla med knäna.

Nej, nu hinner jag inte skriva mer. Måste tillbaka upp på min höga häst och rida till kommunkontoret för att ansöka om dagisplats för min dotter. På återhörande.

Relaterade artiklar
Fler artiklar