Kungsbacka-Posten
Söndag, 22 oktober 2017

Det kan aldrig vara hälsosamt att pendla

Nu har det hänt. Jag har, efter åtta år som bilpendlare tagit steget in i kollektivtrafiken. Jag har blivit en tåg- och busspendlare. Då jag numera är student vid ett lärosäte beläget på Lindholmen så fanns det inte längre några försvarbara ursäkter att färdas bilburen. Vägtullar, rusningstrafik, köer, miljöpåverkan och obefintliga parkeringsmöjligheter blev helt enkelt avgörande i valet av transportmedel. Nog för att tågens punktlighet ofta kan ifrågasättas, men det fick ändå överväga alla de där negativa aspekterna av bilkörning. Så jag fick helt enkelt hosta upp den där dryga tusenlappen till pendlarkortet och bege mig ner till tågstationen i arla morgonstund. Tillsammans med alla andra hålögda kaffesörplare flöt jag sedan in på pendeln likt en glåmig ål. I mitt huvud skulle resan erbjuda ett mjukt säte vid fönstret i en halvfylld kupé där jag ostört kunde läsa morgonens Metro. I verkligheten stod jag som i ett skruvstäd mellan två andra resenärer hela vägen till Liseberg när det äntligen blev en sittplats ledig. Efter en rask promenad till Nordstans hållplats fick jag återigen stå obekvämt fastkilad mellan mina medresenärer hela den svängiga och skumpiga bussfärden till Lindholmen.

Alltså, jag fattar såklart att tåg och bussar inte går halvtomma i rusningstid, men att de skulle packas i kubik hade jag aldrig räknat med. Så oerhört många människor på en så väldigt liten yta. Det kan aldrig vara hälsosamt! Det går väl an nu, men i november – när varenda jäkel står med snor ner till hakan och nyser ut miljarder förkylningsbaciller – det måste ju vara rent livsfarligt?

Sedan finns det tyvärr fler baksidor med kollektivpendling. Jag talar då om Er. Ni som väljer att äta kokta ägg i en överfylld tågvagn. Ni som kladdar ner alla fria ytor, och främst de man måste hålla sig hårdast i för att inte trilla omkull. Ni som har stora ryggsäckar som ni vägrar ta av er. Ni som pratar extremt högljutt i mobilen alldeles för tidigt. Ni som hostar och snorar och rapar och pruttar eller på andra sätt utsöndrar kroppsvätskor- eller gaser som kapslas in i den trånga vagnen. Och för att inte tala om er som luktar. Parfym, billigt rakvatten, svett, vitlök, gammal cigarett, bakfylla. Människor luktar, det förstår jag naturligtvis, men att tvingas inhalera en blandning av parfymbutik, gympahallens omklädningsrum, grekisk taverna och ett rökrum från åttiotalet är inte riktigt vad jag är upplagd för klockan 07.30 en måndagsmorgon.

Nej, den glamouriserade bilden jag målade upp av kollektivpendlingens alla fördelar fick en brutal käftsmäll. Men, jag har bestämt mig. Och jag har betalat för det förbaskade pendlarkortet så jag ska åtminstone stå ut hela månaden. Helst hela terminen. Och om det kniper har jag en sjukvårdsarbetande syster som kan förse mig med munskydd och mängder av handdesinfektion.

Victoria Forsberg

Relaterade artiklar
Fler artiklar