Kungsbacka-Posten
Fredag, 17 november 2017
Hans Webeck och Cleas-Håkan Olofsson ger ut sina musikminnen i bokform, fylld med berättelser om möten med 50-talets alla stora artister. Boken har tagits fram med hjälp från förläggaren Kenneth Claesson, också han en vän av 50-talsmusiken. 
"Detta är kulturhistoria och intresset för den tidiga rockmusiken har fått en renässans", säger de. Foto: Mats H Ljungqvist
Hans Webeck och Cleas-Håkan Olofsson ger ut sina musikminnen i bokform, fylld med berättelser om möten med 50-talets alla stora artister. Boken har tagits fram med hjälp från förläggaren Kenneth Claesson, också han en vän av 50-talsmusiken. "Detta är kulturhistoria och intresset för den tidiga rockmusiken har fått en renässans", säger de. Foto: Mats H Ljungqvist

Magiska minnen med Memphis musikelit

Hans Webeck och Claes-Håkan Olofsson har träffat 50-talets allra mest legendariska artister. Nu har de skrivit ner sina rock´n´roll-minnen i bokform.

– Vi vill bevara detta till eftervärlden, säger de båda musikälskarna.

De två vännerna har känt varandra sen sandlådan och har haft musikintresset gemensamt genom alla år. Fortfarande bor de bara ett par stenkast från varandra i Frillesås, även om Claes-Håkan rent tekniskt är från Stråvalla, på andra sidan kommungränsen.

När vi ses hemma i villan hos Hans ligger deras gemensamma bok precis färdig från tryckpressen. Över 100 sidor tjock innehåller den historierna om hur de båda frillesäsingarna träffade 50-talsrockens alla legender. Från Carl Perkins och Jerry Lee Lewis, till Roy Orbison och the man in black, Johnny Cash, Claes-Håkan och Hans har träffat de flesta.

Känsla för talanger

Framför allt handlar det om artisterna från 50-talets guldår, och inspelningarna från Sun-studion i Memphis.

Den drevs av en man som hette Sam Phillips, som hade en träffsäker känsla för att sålla fram den tidiga rockens musikaliska talanger.

– Alla vi träffade visade sig vara helt vanliga människor som bjöd på sig själva och gärna pratade om sin musik, säger Hans Webeck.

Men historien börjar egentligen 1976. Då hade de båda musikvännerna bokat en första USA-resa, tre veckor lång. Hemma i Frillesås hade de tittat på kartan, och gjort upp en önskelista på artister de ville träffa. Nashville var då som nu ett musik-mecka, och blev utgångspunkt i jakten på de stora artisterna.

– Men detta var inte som idag, då var vi ute på obruten mark. Vi kom till Nashville, men det var ju inte så att vi hade några adresser, minns Claes-Håkan.

Men vännerna klarade sig fint. Första dagen i Nashville var de på jakt efter Onie Wheeler, en av de tidiga artisterna på legendariska Sun-etiketten i Memphis.

Vänligheten själv

De båda Frillesåsborna klev helt enkelt in i en skivaffär och frågade om ”någon visste var Onie Wheeler höll hus?”

– Och det visste de, vi fick hans telefonnummer och ringde. Han var vänligheten själv, och bjöd in oss till sin arbetsplats. Efter det rullade allt bara på, dag efter dag, i tre veckor, säger Claes-Håkan.

Många av mötena blev minnen för livet.

Vid ett tillfälle körde de 55 mil enkel väg rakt upp i bergen i Arkansas på ren spekulation för att träffa Teddy Riedel, också ett av de tidiga namnen på Sun Records.

Riedel hade vid den tiden dragit sig tillbaka från musiken, och levde ett stilla liv på den amerikanska landsbygden. Dessutom hade han hemligt telefonnummer.

– Vi frågade oss runt. På bilverkstaden på den lilla orten så svarade en kille att ‘jag spelar i Teddy Riedels band’. Via den kontakten blev vi bjudna hem till Riedel för att prata om hans musik. När vi skulle gå frågade Teddy vilka singlar vi saknade, drog ut en låda i byrån och gav oss skivor att ta med hem, säger Claes-Håkan.

Åkte till Graceland

Och så klart måste frågan ställas – försökte de träffa den störste av dem alla?

1976 var Elvis fortfarande en kraft att räkna med, han turnerade flitigt och släppte hela tiden ny musik.

Hans och Claes-Håkan berättar att jo visst, de åkte ut till Graceland, Elvis hem i Memphis, och ställde sig utanför grindarna. Samtidigt insåg de att chanserna att möta The King var försvinnande små och skulle ta dyrbar tid från resten av resan.

– Och så trodde vi väl att vi skulle få fler möjligheter att träffa honom. Då, i november 1976, var det ju ingen som trodde att han skulle dö inom ett år, säger Hans Webeck.

Elvis hittades död på golvet i sitt badrum den 16 augusti 1977, bara 42 år gammal.

Idag har flera av de andra stora artisterna från 50-talets guldår lämnat det jordiska. Både Hans och Claes-Håkan kände att deras unika material i form av minnen och bilder måste bevaras. Det var så idén föddes med att sammanställa alltihop till en bok. Inte minst i ljuset av att intresset för den tidiga rockmusiken upplevt en renässans på senare år.

– Jag har ju samlat på mig kanske 10 000 bilder, jag kan ju inte ha allt i byrå-lådan, säger Hans Webeck.

Näste fredag, den 15 september, håller de boksläpp på Virres Café i Frillesås, naturligtvis till tonerna av de klassiska singlarna från 50-talet.

Mats H Ljungqvist

Relaterade artiklar
Fler artiklar