Kungsbacka-Posten
Söndag, 22 oktober 2017

Blennerhed tillbaka på scen – efter 20 år

Efter tjugo år gör Kungsbackaartisten Annika Blennerhed comeback på scen.

Kungsbacka-Posten var med när hon gjorde sin första spelning i modern tid.

Och redan dagen efter bjöd hon på en vinglig bilfärd och sin historia.

Klockan är strax efter åtta när Annika Blennerhed går upp på scen med sitt band den här regnpissiga tisdagskvällen i maj, men inne på jazzklubben Nefertiti i Göteborg är det varmt och fullsatt vid borden. Hon kliver upp på barstolen och nästan viskar igång första låten, rösten letar efter sin altstämma och snart går den där lite dova rösten ut i lokalen och in hos publiken som har väntat länge länge på Kungsbacka-artistens återkomst.

Nytt hem på Spinneriet

Det är just den här kvällen som Annika Blennerhed bestämmer sig. Dagen efter viftar hon in mig i elbilen för vidare färd mot den gamla Spinneriet i Lindome där studion ligger, för det kommer bli hennes nya hem en bra stund framöver, säger hon. Hon är fortfarande helt hög på endorfiner efter spelningen. Nu ska skivan spelas in.

– Det var en test igår… jag ville testa vingarna och det blev helt ju underbart med all den kärlek jag fick från publiken. Det jag behöver göra nu är att få till ett proffsigare framträdande. Jag är inte riktigt varm i kläderna än, säger hon.

En gång var Annika Blennerhed ”världsberömd i hela Göteborg”. Hon skrattar högt åt sin egen formulering, men efter en karriär under sjuttio- och åttiotalet i ett otal konstellationer med Ebba Grön, Freddie Wadlings Cortex, Garageligan och en handfull skivor i eget namn och åt olika musikriktningar försvann hon från scenen i mitten av åttiotalet med orden: ” Musiksvängen är inte viktig för mig längre.”

Satsade på jobbet

Hon fick tre söner och satsade istället på svenska- och musiklärarjobbet och säger att hon inte saknade scenen alls. Hemma i det ”gigantiska huset i Åsa” stod gitarrerna i vardagsrummet och varje kväll gick hon ner och spelade för sig själv. Det räckte gott, säger hon nu.

Behöver management

Hon kör på landsvägen och fepplar med mobiltelefonen samtidigt. Barnen har blivit stora. Nu är det de som hjälper henne, som medmusiker på scen eller kämpar med insikter om att dagens musikbransch inte är som för tjugo år sedan. Hon behöver ett management har de sagt åt henne och hon upprepar hur många gånger som helst under färden att hon verkligen behöver ett management. Hennes saxonfonist på Nefertit kvällen innan är en gammal elev. Som om hennes liv återanvänds.

– Jag är fri att göra precis vad jag vill. Jag är inte bara musikfröken i Kungsbacka. Det är ett kul jobb där fokuset inte ligger på mig, säger hon medan hon utmanar g-kraften i en rondell. Men det räcker inte att vara lärare för mig längre. Jag har släppt taget om familjestuket och har det väldigt lugnt runt mig nu. Jag har visserligen inte sagt något till min chef, men jag får nog ta tjänstledigt, haha. Det är det här jag vill smaka på nu. Se vad det innebär igen. Göra avtryck, det finns inget som skrämmer mig.

Hoppas på gigg

Här kan man andas, säger hon när vi är framme och hon kliver in i den stora studion. Hon har trettiofem låtar som väntar på inspelning och längtar efter att komma ut och spela. Visserligen har hon gjort en och annan ströspening, men det är som det är med branschen när man ”försvinner”: telefonen slutar ringa.

– Jag hoppas så klart det finns gigg för mig nu. Det hade varit grymt med festivaler och jazzklubbar. Det är en suverän bungy jump att gå upp på scen, ett sanslöst adrenalinpåslag. Det var det jag upptäckte igår på spelningen. Att jag hade saknat det. Så den här gången gör jag inget besök i musikbranschen, jag kliver bara rakt in.

Fredric Askerup

Fakta: Annika Blennerhed

Ålder: 54.

Bor: Uppvuxen i Kungsbacka, bor i Åsa sedan mitten av sjuttiotalet.

Yrke: Lärare i svenska och musik.

Aktuell med: Artist som gör comeback som singer och songwriter – med en ständigt närvarande jazzig ton.  

Relaterade artiklar
Fler artiklar