Kungsbacka-Posten
Söndag, 22 oktober 2017
Arkivfoto
Arkivfoto

Förskolan utnyttjas som ett slags ”drop-in”

Kommentar till insändaren ”Förskolan har fullt upp med att vara barnvakt”.

Jag är förskollärare i Kungsbacka och det är precis som ni beskrev det. Politikerna, som naturligtvis vill bli omvalda, fattar besluten utan att veta hur det ser ut i verkligheten.

Till och med lärarförbundet har meddelat oss medlemmar hur alla ärenden fastnar på halva vägen och aldrig kommer till något bättre beslut.

Vi som jobbar på förskola ska hålla oss till ”lita på mig mentaliteten” och inte ställa frågor till föräldrarna när de kommer nyfriserade för att hämta sina barn efter att de bett om extratid för att de behövde ”jobba extra”.

Alla får barnomsorg inom garantitiden men när kön är lång trycks barnen in på redan fulla avdelningar och kommunen kan ge sig själv ”en klapp på axeln”. Dessutom går många förskolor back ekonomiskt och då får man ta in ett eller ett par extra barn för att kunna spara in underskottet. Och när vi pedagoger upptäcker att vissa barn har behov av särskilt stöd i sin utveckling och ber om extra resurser för att kunna hjälpa barnet/barnen så får vi oftast höra att det inte finns ekonomi till detta.

Att det är fullt hus dagarna i ända och att måltider sker på löpande band är det ingen som pratar högt om. Tvärtom så verkar en del föräldrar vara rädda att deras barn ska gå miste om något ifall de skulle missa en dag på förskolan. De tror att det är pyssel och lek och mysigt med kompisar hela dagen. En del föräldrar blir till och med arga om vi inte bjuder in deras lediga barn om det är någon extra aktivitet som utflykt eller liknande som om vi hade kalas. Det är ju bara när det är färre barn i gruppen som vi pedagoger faktiskt vågar gå iväg utanför staketet!

Det nya med Kungsbacka är att man ska dela in barnen i grupper med färre barn … men det innebär också att vi är färre pedagoger per grupp. I min grupp har vi 14 barn på två pedagoger. På TV:n kallas sådant för ”Familjen Annorlunda”.

Missförstå mig inte nu för jag älskar barnen och mitt jobb (när allt fungerar som det ska) och jag kan inte tänka mig något annat jag hellre skulle vilja jobba med. Och vi har ju faktiskt betalt för detta och vi gör ett fantastiskt arbete när vi lyckas med våra planerade aktiviteter och faktiskt uppnår många av läroplanens strävansmål.

Men att förskolan idag utnyttjas som ett slags ”drop-in” försvårar både vår pedagogiska planering och möjligheter att lyckas och det är ju i sista hand ändå barnen som drabbas av all stress. Vi pedagoger vill tillgodose alla barnens olika behov på bästa sätt men det blir svårare och svårare när barnens vistelsetider blir längre och längre på samma antal pedagoger.

Och jag vet att det inte är lätt för alla föräldrar heller. Vissa måste ju faktiskt jobba heltid och är kanske ensamstående med lång restid till arbetet… men det är inte dem vi snackar om här.

Jag vill också passa på att nämna att jag var ledig när jag skrev detta och att det är min personliga syn på saken. Tack för ordet. 

Förskollärare

Relaterade artiklar
Fler artiklar